Femte årstiden

Även pannan lutar mot den glatta kylan. Det drar lätt från en osynlig springa som kryssar svala streck över tinningen. Kontrasternas årstid. Nu är den på väg.

Ute i blåsten virvlar en varm färgrannhet. Den bebor löven som gör sina första ärevarv för att sedan buklanda på den gräsiga regnmattan.
Mossljud.
Källdoft.
Årstidsskifte.

I bakgrunden puttrar en lycklig kaffebryggare. Kaffedoften beskriver sin närvaro med en klassisk, nästan litterär arom.
Jag läser djupet i det svarta guldet och tänker på dom hemlösa, alla dom utan beskyddande köksfönster att övervaka årstidväxlingarna från. De framlever sin liv som tomma adresser, portabla rum i hudfärg.

Det är så sena augusti skildras med lika delar föränderliga nyanser och öden.
Någonstans ligger alltid en hemlös i parken med tidningar lånade över höften. All energi går åt till att överleva, när de rådjursvarma legorna svalnar. Enbart färgprakten varken värmer eller mättar.

Men.
Min frihet smakar liljekonvalj.
Mina fotsteg är djur.

Hösten vrider om en känsla, som pumpas in i blodet. Själen är min femte årstid.

Av Isabella Mendrix 03 sep 2007 15:34