Mer varierad idrott i skolan

Del 2 av 3 om skolan
*Del 1: "Plikt att gå till helvetet" publicerad 070815


Sedan fanns det tillfällen då man under dessa timmar skickades ut i någon liten skogsdunge; antingen med eller utan karta för att jogga eller orientera, men det var bollsporterna som dominerade under de sammanlagda tretton åren under grundskolan och gymnasiet.

Ett mycket lätträknat antal gånger - främst under gymnasietiden, då det kanske blev ännu mer stillasittande än tidigare skolår - skickades vi ut i friska luften. Alternativen på dessa dagar var dock mycket begränsade. Kanske om möjligt är ännu mer än under idrotts-lektionerna. På vintrarna var det oftast utförsåkning som gällde, och kunde man inte åka utför så... Man var tvungen att vara med på dagen, men fick långt ifrån den fysiska aktivitet som var meningen och som man till och med själv kanske önskat. Jag minns att jag under en så kallad friluftsdag under gymnasiet fick stå för krovgrillningen medan de andra - de som kunde - åkte utför. Visst - det var varmt och skönt att stå där vid elden, men det var inte därför jag var där..! De andra tyckte nog det var praktiskt att låta mig stå där så de fick varm korv när de kom ner, men jag hade absolut inte haft något emot att få delta själv i något.

För en tid sedan gick några kända idrottare ut och krävde att idrottstimmarna i skolan skulle utökas - främst för att minska barnfetman, men även ett förslag som skulle leda till ett ökat välbefinnande såväl psykiskt som fyisiskt.

I en ledare Hudiksvalls Tidning den 23:e juli ställs frågan av skribenten om hur idrottstimmarna ska bli lika uppskattade som "Lets dance", och jag tror absolut på en mycket mer varierad idrott i skolan! Det är ett faktum att dagens högst begränsade utbud på idrottslektionerna inte passar alla, och i och med att det är det som får största delen av utrymmet leder detta till ett ökat ointresse för bollsport i synnerhet och idrott i allmänhet. Som elev får man aldrig chans att hitta sin grej - någon idrottsform man gillar! - när man aldrig får chans att testa något utöver det vanliga som ingår på idrotten. Kanske är det just därför "Lets dance" är så populärt - det visar på ett intresse för dansens konstform, men som aldrig kommer en närmare än till TV-rutan. Men när ska eleverna få den möjligheten? Är det för att just dans anses vara för tjejer, och man anser att det skulle vara en diskriminering mot killarna?

I "God morgon Sverige" någon dag efter att kravet om utökad idrott kommit fram, var David Lega med i soffan. Som vi vet är David Lega känd profil inom handikapp-idrotten, och det har han berättat är till stor del tack vare hans idrottslärare under skoltiden som såg till hans förutsättningar för att kunna idrotta på liknande villkor som sina klasskompisar. Trots sitt handikapp.

Just det tror jag är grunden; att idrottens villkor ska vara anpassade efter eleven. Trots att han eller hon inte har något handikapp. Jag anser att främst idrottslärarna har ett ansvar att hitta lösningar för varje elev utifrån dess förutsättningar och intressen, och genom dessa lösningar uppmuntra eleven till idrottande och den fysiska och psykiska tillfredsställelse det är.

Under mina skolår hade jag sex - sju idrottslärare, och jag kan bara minnas att en enda - en lärare jag hade i högstadiet - verkligen uppmuntrade oss till att motionera även på fritiden.

Under gymnaisetiden blir detta betydligt svårare. De flesta pendlar med buss varje dag från samhällena runt om staden där gymnasiet oftast ligger, och man hinner inte med några aktiviteter på fritiden. Sedan är det ett mycket begränsat utbud av aktiviteter i de mindre samhällena också; någon fotbollsklubb kanske, men bollar får man nog av på idrottslektionerna.

Lösningen på barns och ungdomars övervikt är naturligtvis inte så enkel som att bara utöka lektionerna i idrott - lektioner, förresten... Har man inte lektioner för att lära sig något? Efter 500:ade gången med basket lär man sig inte längre - utan fler än idrottslärarna bär ett ansvar; föräldrar, "mattanterna" i skolan eftersom alla barn får inte vällagad mat hemma - kanske på grund av okunskap, tisdbrist eller ointresse - och borde därför iallafall få ETT mål vällagad mat i skolan. Kanske de kan lära sig, och lära föräldrarna.

Sedan borde idrottsteorilektionerna absolut utökas! Men får för den sakens skull inte stjäla någon av idrottslektionerna. Lektioner om hälsa, kost och motion bode införas! Under min skoltid hade vi en
enda teorilektion - på en idrottslektionstid, och först under gymnasiet, vilken leddes av en inte alltför engagerad idrottslärare.

Idag, några år efter studenten, har jag själv funnit glädjen i att träna, men jag kan absolut inte tacka idrottslektionerna i skolan för den sakens skull. Inget av det jag tränar nu förekom ens under skoltiden. Jag har hittat mina egna saker. Något som alla borde få göra, men som är nästintill omöjligt med dagens bistra utbud.

Av Maria Sågå 30 aug 2007 21:39