Isabella

Du tusenorda
flyger högre än högt
Du med vingar under huden
Dyker ner
med luppen redo mot fibrer
Svingar lättare än skrattet
glädjeresor
i detta medium
förgyller
försilvrar raderna
Jag följer dig,
orden är känslor
vackert
smärta,
men också tusenskönor och
lustigheter
känner jag hos dig

Alltet
inryms i din bön till livet
älskvärdheten
ödmjukheten,
Isabella!
a och b dansar genom
dig

Du,
det är du
dikten
som absolut ditt eget
element
men lika intensivt är
allt du skriver

i rytm och bölja
Isabella
driver du din egen väg

Pennan som en andra
hud,
är du och språket
som
"Oida här
och vatten där" -gör
en fisk till universum

Du,
Isabella
välsigne dig och poesin!

Av Hans Andersson 10 aug 2007 08:29