Universitetet - en intellektuell besvikelse

Jag har studerat på universitetet i två år och det är intressant hur rättslös man är som student egentligen, man utsätts ofta för beteenden som inte skulle tolereras på en "riktig" arbetsplats. Detta trots att jag egentligen betalar för min utbildning och därigenom borde ha rätt att kräva en rimlig service.

Exempel som jag kan ge är att lärare inte svarar på mail, här pratar vi inte om att det tar orimligt långt tid utan att man aldrig får något svar tillbaka. Att informationsflödet rörande din examination är obefintlig. Enligt regelverket ska en examination rättas på tre arbetsveckor. Det har hänt att jag som student har varit tvungen att själv kontakta läraren för att höra varför det drar ut på tiden och få möjlighet att ta del av mitt studieresultat. Seminarier som man kan sitta helt tyst på och ändå få godkänt på.

Ett annat exempel är undermålig undervisning. Det finns naturligtvis i alla branscher människor som inte är duktiga på det de gör, problemet i Sverige är att du kan vara en ypperlig forskare men du måste fortfarande undervisa. Detta gör att den ypperliga forskaren kan visa sig vara helt opedagogisk. När jag indirekt betalar min utbildning och befinner sig på universitetsnivå förväntar jag mig att utbildningen skall hålla åtminstone en acceptabel nivå. Jag är medveten om lärare som gång på gång sågas i de kursutvärderingar som finns och ändå tvingas fortsätta ha hand om kurser. Man ser på människorna att de avskyr att stå där och att de gör det för att de måste. Vore det inte en rimligare lösning att forskare får forska och att man ger ett lönepåslag till de som väljer att också undervisa eller dylikt? Det skulle gynna både lärare och studenter.

Rent generellt så är den svenska högskolan väldigt ojämn i kvalitét och utbud. Visst finns det utbildningar/kurser som är väldigt studieintensiva som till exempel nationalekonomi, tekniska utbildningar och dylikt. Men på den samhällsvetenskapliga sidan så upplever jag att nivån ibland är pinsamt låg. Man kan resonera som så att det ligger på studentens ansvar att tillgodogöra sig litteraturen och undervisningen som tilldelas. Men det är banne mig lärarens uppgift att stimulera och lägga kraven så att jag som student når ny kunskap och lär mig saker!

Vad vill jag med den här artikeln då? Jag vill dels få utlopp för min frustration och besvikelse över att universitetet inte är den ambitiösa värld jag förväntade mig, utan i många avseenden en fortsättning på gymnasiets "SupaKnullaGlidagenomplugget"-mentaliteten. Sedan hoppas man väl att ens åsikter kanske ses av någon som kan påverka frågan. För jag som student har väldigt få möjligheter att påverka, för illusionen om kåren kan jag berätta någon annan gång...

Av Björn Wegner 05 jul 2007 11:39