Min döda systers barn tvingas leva med missbrukare

Är det föräldrars rätt till barn som är viktigast? Eller är det barns rätt till föräldrar? Dessa två frågor har jag ställt mig många många gånger sedan min syster dog. Hennes barn var då 4 och 8 år gamla. Året innan hade hon brutit med deras far eftersom hon inte orkade leva i hans alkoholmissbruk, hon ville inte att deras barn skulle växa upp så.

Strax efter fick hon en dödsdom, ett cancerbesked, en cancer som inte gick att bota. Under sin sjukdomstid förberedde hon sina barn. Hon kontaktade även soc och diskuterade sin rädsla över att dö från sina barn och blev lovad att om pappan misskötte dem p g a missbruket så skulle jag, hennes syster, få vårdnaden.

Under alla år har inget skett, soc har i mina ögon tittat på när en vuxen människa mer eller mindre håller på att ta livet av sig av alkoholmissbruk och på vägen förstöra sina barn psykiskt av sitt leverne. Soc har gömt sig bakom konflikträdsla, naivitet, skygglappar och lagar i stället för att ställa krav och ultimatum till fadern. Jag tycker också att de har kränkt min syster genom att inte ta hennes vilja på allvar.

Vad är soc till för? Varför sitter det bara naiva, gröna människor på dessa samhällspositioner?

Jag valde att skriva en bok om detta den kom ut förra veckan och heter "Förgätmigej ISBN 91-89370-72-4 . Den går att köpa lättast från Nomens förlag

Länk: booksondemand.e-butik.se

men finns även på Adlibris, Bokus och Internetbokhandeln. Det känns verkligen som en revanch att de tagit in den så snabbt.

Jag har ett hopp om att barns rätt till föräldrar ska gå före föräldrars rätt till barn. Vi är alla samhället och tiger vi så tillåter vi och kan aldrig få ett annorlunda samhälle. Vi bör ställa mer krav på människor som jobbar med makt.

Av hänsyn till barnen är mitt namn påhittat

Av Jeanette Simonsson 29 jun 2007 00:02