Bokrecension: "Mord i skärhamn"

Om man vill ha en realistisk bild av vad som händer i det svenska samhället - en bild bakom malande TV-nyheter och illa skrivna tidningsartiklar - ska man läsa böcker av det slag vi omväxlande kallar deckare, thrillers eller polisromaner.

En färsk favorit på banan är för min del Ramona Fransson, vars "Mord i Skärhamn" jag just läst. Ramona är inte lika bra som genrens skapare, Sjöwall och Wahlöö det är ingen, utom möjligen Stieg Larsson och ibland Åke Edwardsson; Mankell kan jag inte längre läsa eftersom jag bara vägrar tro att så mycket elände kan drabba just Ystad .

Ramona beskriver med kritisk blick, men stor kärlek, det Bohuslän som gav oss både fashionabla badorter och den ovanligt tungsinta kristendom som kallas schartaunismen. Hennes hjältar, om det nu är ordet, är krimmaren Greger Thulin och brottsplatsspecialisten Charlotte Engman. Thulin är änkling och har upplevt att hans dotter försvann efter en överdos. Han vet att även en idyll som Skärhamn är maskäten; den moderna världen manifesterar sig i form av mobbing, knark och skrämda lögner. Alldeles vanliga människor visar sig vid närmare påseende inte vara vanliga alls - normaliteten är påklistrad, verkligheten nedtystad.

Precis som i Stockholm, Göteborg eller New Yorks 87 precinct - som det beskrevs av den oförliknelige Ed McBain. För den som vill lära mer om dagens Sverige - och få ett par avkopplande timmar - är "Mord i Skärhamn" att rekommendera.

Av Ulf Nilson 27 jun 2007 12:10