Nu ska det jobbas med den trevliga sommarstugan

Då var det dags igen, förra året blev vädret dåligt och en del annat också. Om man inte är snickare till yrket så ska man inte heller köpa sig ett snickarbälte med tillhörande verktyg heller. Det händer nämligen något när man tar det på sig. Alla frågor man tidigare hade som man tänkte ställa till erfarna yrkesmän innan man skulle gå vidare har helt plötsligt, på något konstigt sätt hamnat bland frågor man själv kan lösa. När man knäpper på sig det där bältet så känns det nästan som om man skulle vara 15 år igen och allting kan lösas, bara man försöker tillräckligt.

Jag började med att riva bort de dåliga brädorna på utsidan av söderväggen, och när min fru kom ut och såg att jag nästan rivit ner hela beklädnaden blev hon livrädd, hon frågade mig, just mig, som stod där med mitt fantastiska snickarbälte och kände mig fysiskt 20 år yngre, om jag kunde få ihop det igen innan kväll. "Men herregud kvinna nog ser du väl att det är stora stockar som ligger bakom, detta är byggt på början av 1800-talet, då hade man minsann inga spånskivor " sa jag, och tog hammaren och slog till allt vad jag kunde under fönstret till tv-rummet där mina barn satt och spelade tv-spel.

Tro det eller ej men hela jävla stocken flög in i tv-rummet och ett stort hål uppenbarade sig i väggen. Jag tittade försiktigt in i hålet och där satt Emil och Hampus med ruttna träflisor omkring sig med stora ögon och sa "Du hade rätt mamma, det är säkrare att vara härinne när pappa snickrar."
Jag trodde inte det var sant, jag stampade i marken av ren vrede över händelsen och det var då som det hände, ett rostigt spik som placerad utav ödet själv, under min strandsko - vilket man givetvis ska ha på sig när man snickrar! - spetsar min trötta, 44-åriga fot och ger mig en känsla som jag närmast kan beskriva som att "Detta var inte bara et spik i högen" och känslan var absolut riktig, det var ett så pass fantastiskt spik att jag fick blodförgiftning.

"Till nästa semester", tänkte jag, "till nästa semester ska jag vara beredd på allt, jag har följt varenda gör det själv program, från trädgård till stuga till hus till nästan renovera ditt slott."
Jag handlade alla tänkbara verktyg, vet inte ens vad alla heter, material till en stuga extra om så skulle behövas och så har jag inväntat semestern. Denna gången är jag inte lärling utan har via TV blivit legitimerad allkunnig renoverare av allt.

Kollar kontot, ser lite magert ut efter allt som inhandlats men jag har ju allt, detta blir en ren baggis. Tog bilen för några veckor sen för att liksom bara åka upp dit och andas in lite luft från det kommande slagfältet, ungefär som en boxare som äntrar ringen natten innan en fight, kommer fram - och allt är stulet!

Tjuvar har tagit alla verktyg, all material, precis varenda jäkla pinnal, det här kan ju inte vara sant. Innan jag åker iväg ner till Skåne igen tittar jag in under stugan och ser att dom också har tagit min yngste sons bmx trixcykel och mitt hemmagjorda metspö.

På vägen hem undrar jag hur jag ska förklara för familjen hur vi ska göra. Min fru vågar inte sova där när det varit inbrott, det vet jag. Så fort jag kommer hem slänger jag ut stugan på blocket.se. Jag ger helt enkelt upp.

Några veckor har gått och jag har kommit på mig själv med att detta verkligen inte är jag, att ge upp, så nu jävlar ska vi åka upp och börja röja efter tjuvarna och det får ta den tid det tar, det får helt enkelt ta längre tid, men tjuvarna ska min själ inte vinna. Imorgon åker vi, jag har en hammare, en låda spik och en nästrimmer - laddningsbar sådan. Men ge upp, det gör inte vi i denna familj. "Here we come", och efter detta så kan jag "hoasta" en gör-det-själv-show som heter "Här är din mardröm".

PS. Svärmor ringde precis, hon vill låna stugan med några bekanta vecka 31, nu gäller det min själ att ladda nästrimmern, det börjar bra eller vad tycker ni?

Av Angus Liddell 25 jun 2007 12:45