Utfiskning hotar inte sillen - ännu

Jag äter gärna sill två gånger om året, på jul och midsommar. I övrigt föredrar jag annan fisk. Problemet är bara att nästan alla kommersiella fiskarter hotas av överfiske. Jag har ingen lust att bidra till att fiskar försvinner eller minskar kraftigt.

Om våra barn och barnbarn ska kunna äta fisk som vi, då måste vi verkligen skärpa oss. Det tragiska är att det tycks mycket svårt att begränsa fisket till rimliga nivåer. Det gäller inte bara Östersjön utan haven i stort. Varje enskild fiskare eller varje enskilt land har mycket lite att tjäna på att avstå från fiske, så länge inte alla andra också gör det. Och så länge det förekommer mycket svartfiske är det svårt att motivera att begränsa de legala kvoterna.

Det värsta exemplet i modern historia är torsken utanför New Foundland. Det varnades i många år för att bestånden fiskades för hårt. De som fiskade ville inte lyssna på det örat, och politikerna vågade inte gå emot fiskerinäringen. Till slut kollapsade hela beståndet. Det var tidigare världens största torskbestånd. Fortfarande efter över 10 år har det inte återhämtat sig. De ekonomiska förlusterna av sådan misskötsel av ett ekosystem är förstås enorma.

Utanför Sveriges kust är torsken också illa ute, både på väst- och östsidan. Det finns goda skäl att helt stoppa fisket och den fiskeribiologiska expertisen har upprepade gånger gett just det rådet. De politiker som bestämmer, EU-ländernas ministrar, lyssnar dock hellre på fiskerinäringen än på biologerna. De sätter konsekvent kvoterna på högre nivåer än vad forskarna rekommenderar. Det är ett av de värsta exemplen på kortsiktigt tänkande inom miljöpolitiken.

Troligen skulle det räcka med ett par års återhållsamhet för att bestånden skulle växa till sig igen. Då skulle vi kunna tillåta mycket mer fiske än idag, få ut mer pengar av fisket och fler människor i framförallt kustområdena skulle kunna leva på fiske. Idag är det nästan uteslutande stora trålare som far omkring ute på öppna havet och rensar rent på fisk. De flesta kustfiskare har fått lägga ner verksamheten.

Ytterligare en konsekvens av den ansvarlösa fiskepolitiken är att EU köper upp nya fiskevatten utanför Afrikas västkust, för att våra europeiska fiskare ska kunna fortsätta sin verksamhet när den egna fisken börjar tryta. Således far europeiska trålare runt där nere och rensar rent på fisk på samma sätt som här, med följd att fisken vid kusterna minskar kraftigt. Den lokala kustbefolkningen som har fisk som en viktig del av sin kost drabbas hårt. Redan fattiga blir ännu fattigare.

Om dessa människor sen försöker fly till Europa för att skapa sig en drägligare tillvaro motas de tillbaka av militärfartyg eller hamnar i händerna på skamlösa människosmugglare som snor dem på allt de äger och har.

Jag kan i alla fall lugna er med att sillen än så länge är okej. Världsnaturfonden gör en fiskguide för att förenkla för oss som vill äta fisk men undvika utfiskning. Sillen får grönt ljus även i år. Så midsommarens traditioner ser ut att klara sig ett tag framöver. Det är ju skönt att veta.

Av Maria Wetterstrand 24 jun 2007 15:12