Klimatet: Kan 1000-tals forskare vara köpta?

Hundratals forskare världen över samarbetar i rader av internationella nätverk för att öka kunskapen om klimatsystemet. Frukterna av deras arbete möter oss i ett stort antal rapporter som steg för steg klarlägger klimatförändringen och dess konsekvenser. Mycket forskning återstår, inte minst vad gäller de regionala effekterna av en varmare värld. Men redan nu vet vi tillräckligt mycket för att motivera en radikal omläggning både av energi-och transportsystemen men också av skogs-och jordbrukspolitiken.

IPCC:s senaste rapporter är entydiga: Människans ökade utsläpp av växthusgaser leder till en gradvis uppvärmning, och redan den förändring som skett ställer oss inför svåra anpassningsåtgärder. Budskapet för framtiden är att de totala utsläppen måste börja minska inom 10-15 år. Annars blir det svårt att undvika vad engelsmännen kallar "dangerous climate change", dvs väldigt svåra påfrestningar på våra samhällen. Klimatforskaren Jim Hansen talar i termer av "en helt annan värld".

Peter Stilbs och Fred Goldberg har i rader av artiklar - så även i SOURZE - ifrågasatt klimatforskarnas arbete. Bland deras argument dominerar två: för det första, ett ifrågasättande av FN-panelens trovärdighet. Det intryck som ges är att hela processen är politiskt styrd och att viktiga fakta undanhålls allmänheten. Man får känslan av en enda stor konspiration!

Ingenting här i världen är perfekt. Så heller inte FN:s klimatpanel. Men arbetet i stort bedrivs under öppenhet och en imponerande konsensusprocess. Den enda del där politisk påverkan kan förekomma gäller vid utformandet av den sk "sammanfattningen för beslutsfattare". Där har vissa regeringar valt att komplettera forskarna med sina egna representanter. Främst gäller det länder som Kina och Indien samt de oljeproducerande staterna, länder som länge ifrågasatte om klimatförändringen ö h t var ett problem. Om innehållet i dessa sammanfattningar har slagsida så är det i riktning mot att tona ned allvaret i klimatförändringen - inte tvärtom. Själva huvudrapporterna är dock enbart forskarnas verk och dessa håller tveklöst hög klass.

Den andra kritiken går ut på att en ökning av koldioxidhalten inte skulle vara något egentligt problem - snarare tvärtom! Goldberg argumenterar dels för att vattenångan är en så mycket viktigare växthusgas än koldioxiden CO2, dels att människans tillskott av CO2 är försumbart jämfört med den naturliga omsättningen av CO2.

När jag första gången lyssnade på Goldberg var jag tveksam till hans teorier. Men jag bestämde mig för att verkligen gå in i litteraturen och försöka klara ut hur systemet fungerar. Jag har fortfarande mycket att lära, men har kommit fram till följande slutsatser:
1. Hela klimatsystemet är ytterst känsligt för relativt små förändringar med avseende på faktorer som påverkar in-och utflödet av solens strålning. Små förändringar i tex albedoeffekten - den del av solstrålningen som reflekteras - kan få avsevärda konsekvenser för klimatsystemet både direkt och indirekt genom olika återkopplingsmekanismer. På samma sätt är det med mängden växthusgaser. En smärre ökning leder till en uppvärmning som i sin tur triggar andra processer, som tex att isar och glaciärer minskar i omfattning och därmed minskar albedoeffekten som i sin tur ….
2. När det gäller koldioxiden hävdades länge att människans utsläpp var försumbara, detta eftersom de är små jämfört med den totala mängden kol som ingår i det sk kretsloppet. Det mesta av detta kol finns lagrat i djuphaven och endast några få procent i atmosfären. Tanken var att en smärre ökning av halten skulle absorberas i vegetationen och världshaven. Nu har forskningen visat att mindre än hälften av de växthusgaser som människan producerar idag absorberas. Resten - c:a 15 Gigaton CO2 årligen - ackumuleras i atmosfären och stannar kvar under lång tid. När detta pågår decennium efter decennium - och därtill utsläppen deesutom ökar - blir det konsekvenser. En fördubbling av halten av växthusgaser jfr med läget före industrialismen - vi är på väg dit om inte kursen radikalt läggs om under de närmaste åren - beräknas leda till en temp-höjning på 3 grader Celsius eller mera. En sådan ökning skulle kunna få dramatiska konsekvenser.
3. En sak som brukar hävdas som argument mot IPCC är att CO2-halten i atmosfären enligt historiska mätningar börjat öka först efter det att temperaturen på jorden börjat stiga. Detta skulle då vara ett argument för att CO2 inte leder till en uppvärmning. Som jag tolkar det är det andra processer, typ jordaxelns förändrade lutning mot solen, som satt igång en uppvärmning långt tillbaka i tiden. Detta har i sin tur lett till att kolcykeln aktiverades, genom att haven värmdes upp etc. När detta skett har den ökade halten av CO2 förstärkt uppvärmningen o s v. Skillnaden nu är att vi pumpar ut stora mängder CO2 helt utan samband med de naturliga processerna. Ett gigantiskt hazardspel i mina ögon!
4. I FN:s klimatpanels senaste rapporter beskrivs de sannolika konsekvenserna av uppvärmningen. Jag som arbetat tio år i Röda Korset är särskilt oroad över utvecklingen i de fattigaste länderna. Extrema vädersystem, som stormar och översvämningar men också torka, beräknas bli mer frekventa. Vattenförsörjningen är en nyckelfråga. I olika scenarios varnar man för att Afrika kan tappa 20-50 av sin livsmedelsproduktion redan inom loppet av några decennier! Försiktighetsprincipen bjuder oss att ta hela denna problematik på största allvar.
5. En komplicerande faktor är att klimatsystemet inte är linjärt till funktionen. Vi kan därför mycket väl överraskas av tröskeleffekter, sk tipping points. Denna typ av händelser berörs endast marginellt i FN-panelens senaste rapporter. Om man lyssnar på forskare som Schellnhuber och Hansen däremot inser man att riskerna för en snabb upplösning av Väst-Antarktis glaciärer eller stora läckage av metan från tundran i Sibirien inte är försumbara. Även här bjuder oss försiktighetsprincipen att handla snabbt och resolut. Om och när Väst-Antarktis´glaciärer spricker upp och glider ut i havet kan havsvattennivån stiga med flera meter på ett par decennier. Det har hänt tidigare i historien.

Till sist. Det är naturligt att en fråga som klimatförändringen debatteras livligt och med en rad olika infallsvinklingar. Jag värjer mig dock emot argument av typen att hela FN-processen är en enda stor konspiration eller att koldioxiden som växthusgas inte spelar någon roll. Om det sistnämnda vore riktigt skulle det innebära att tusentals forskare världen över antingen är kollektivt förda bakom ljuset eller också "köpta" för att gå en speciell parts intressen. Man frågar sig vilken?

Av Anders Wijkman 23 jun 2007 16:03