Rapporterna om problem i skolvärlden och bland skolbarn kommer tätt.
I Wasaskolan i Södertäljer ser sig rektorn nödsakad att sätta upp 60 övervakningskameror. Förklaringen är den stora omfattningen av förstörelse, klotter och kränkningar. Det känns tragiskt med 60 kameror i en enda skola. Men rektorn anser det vara nödvändigt.
I en annan skola ägnar sig en del elever åt maffialiknande metoder. Det handlar bland annat om utpressning, hot om stryk och om att tvingas betala för att slippa stryk. De elever som slagit larm om detta är rädda för repressalier. De är alltså rädda för att gå i skolan.
I många skolor har personal och elever en destruktiv arbetsmiljö. Det handlar inte bara om mentalt mycket besvärliga, återkommande situationer. Lärandet kommer naturligtvis också i kläm.
Det som händer i skolan spiller över på samhället utanför. I Torsåker Gästrikland har skadegörelsen blivit så omfattande att man har man infört utegångsförbud för ungdomar efter kl 23. I Upplands Väsby mördades en 55-årig man. Tre pojkar i åldern 14-16 år är misstänkta. Detta hade inte inträffat om förövarna hemma och i skolan fått lära sig att respektera sina medmänniskor.
Rätten till en trygg skola och en dito arbetsmiljö för både personal och lärare borde vara en självklarhet. Men så är det inte.
Skolan måste åter bli en plats för seriöst lärande - där man under inga förhållanden accepterar att eleverna dras in i våld och maffialiknande aktiviteter.
Varför hörs lärarnas organisationer så lite i dessa frågor?
Av Åke Askensten 21 jun 2007 08:40 |
Författare:
Åke Askensten
Publicerad: 21 jun 2007 08:40
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå