Ingen bryr sig längre om en vårrusig ko

För några år sedan fanns det en bonde i södra Halland som vägrade att efterleva EU-direktiven att identitetsmärka sina kreatur. Han omnämndes i en tidningsnotis mest för sitt kuriösa beteende, en tvärvigg som ville obstruera mot utvecklingen och inte följa med sin tid.

Den tid då bönder gav sina kossor namn och hade ett personligt förhållande till dem håller på att försvinna. Då de kände till kornas egenheter och olika karaktärer, och kunde känna gemenskap över artgränser, att också människor är djur. Den moderna djurhanteringen gör att kor blir galna.

I Indien är kor heliga. Också andra djur kan vara heliga, men kon har en särskild ställning i skapelsen. Hindun lever i symbios med kon och visar sin tacksamhet över vad hon ger människan av födoämnen, gödsel och annat, genom att religiöst vörda henne . Således bedrivs inte kreaturshanteringen industriellt utan kor strövar fritt omkring på gatorna och är en del av den indiska stadsbilden.

Men också indier vill hänga med i utvecklingen och följa med tiden. Dom vill ha sin del av välståndet; bilar, flygresor och annat som hör till västerländsk livsstil . Fritt strövande kor i miljonstäder stör logistiken och det införs restriktioner för deras frihet. Kons helighet omöjliggör rationell mjölkproduktion. Och köttproduktion. Att slakta heliga kor ses som en dygd i väst och innebär att man bortser från irrationella och sentimentala hänsyn.

Här i väst klonar vi kor. Snart har vi klonat nötkött i butikerna. Om det inte redan finns. Det kommer vara svårt att veta eftersom klonat kött inte kommer att få någon särskild märkning. Vid kloning får man fram djur som utvecklas onaturligt snabbt och som på kort tid med mindre foder kan ge avsevärt mer kött. De flesta kloner avstöts visserligen redan vid fosterstadiet och en tredjedel av de födda kalvarna dör inom de första 150 dagarna. Av de som överlever har över hälften sjukdomar och missbildningar av olika slag. Förlossningen av en klonad kalv medför ofta skador på moderdjuret. Om hon överlever.

Djurhanteringen har industrialiserats och globaliserats. Jordbruken har blivit storföretag, rationaliserats, börsnoterats och ställts under lönsamhetskrav. Den självägande bonden blir industriarbetare med reglerad arbetstid och kollektivavtal. Ekonomin styr etiken. Kon som sågs som en familjemedlem, numera en produktionsenhet, vars lönsamhet sorgfälligt nagelfars och som blir till nötfärs om den minskar. De kor som släpptes ut ur lagårdarna på våren och då skuttade av glädje är snart blott ett minne. Det har visat sig lönsammare att hålla djuren innestängda året runt, mindre personalkrävande om fler djur kan hållas på en begränsad yta, om djurstallarna blir större. Kanske med två, tre tusen djur i en ödslig hall med ljus från neonrör. Utan frisk luft, utan blommor och friskt gräs, utan sol, utan dofter, utan liv och natur. Det har blivit lönsammare att ge korna kraftfoder uppblandat med kadavermjöl och låta dem stå innestängda fram till slaktdagen. Det är lönsamt att genmanipulera dem och man försöker nu få fram ännu större lönsamhet genom kloning.

En gång i förgången tid, när människan var fattigare, men också levde naturligare, hade man råd att vörda andra arter. Många kulturer såg gudomlighet också i djurriket. Krokodiler, ormar, ibisstorkar ansågs heliga. På skilda platser har människor ansett sig stå i ett totemförhållande till en djurart. Eller en växt. Men numera kräver vår ekonomi, vår välfärd och vår konkurrensförmåga att naturen ses som en resurs och maximalt utnyttjas. Drivkrafterna är inte längre överlevnad, utan snarare våra sämsta egenskapers, som girighet, frosseri och fåfänga. Och lättja och oförmåga att tänka i nya banor. Människor ser sig inte längre som en del av naturen. De anser sig satta att råda över den och att utnyttja den efter eget gottfinnande. Och ju mer hon fjärmar sig från naturen desto mer tappar hon känsla för annat biologiskt livs existensrätt och andra värden än ekonomiska.

Jag gillar denna obstruerande bonde i södra Halland som jag tror kände att det var fel att se sina djur som nummer och förse dom med missprydande plastbrickor i öronen. Och som trotsade överheten när han upplevde deras beslut felaktiga.
Kanske fortsatte han sitt trotsande och hans besättning slaktades på myndigheternas direktiv. Kanske föll han till föga och nitade fast de gula brickorna trots allt. Hur det avlöpte vet jag inte. Det var ingen huvudnyhet, endast en notis och jag tror inte någon uppföljning gjordes.

Av Jan Wiberg 05 jun 2007 17:38