Rysslands bidrag till mänskligheten

Jag har tidigare skrivit om försvaret av Petrograd år 1920. Staden döptes 1924 om till Leningrad. I tidskriften ”Allt om historia” 5/07 har Lars Ericson Wolke skrivit om belägringen av Leningrad 1941-43.

Underrubriken har följande lydelse: "I augusti 1941 slog den tyska armén en järnring runt den ryska staden Leningrad. Först i januari 1944 efter nära 900 dagar, lyckades röda armén häva belägringen. Då hade mer än 600 000 av stadens invånare dött av svält och sjukdomar."

Den 22 juni 1941 anföll Hitlers Tyskland Sovjetunionen. Anfallet hade tre huvudinriktningar nämligen armégrupp syd som skulle erövra Ukraina, armégrupp center mot Vitryssland och armégrupp nord som skulle avancera genom de baltiska staterna mot Leningrad. Den 1 juli gick tyska trupper in i Riga och 27 juli nådde de Tallinn. Men den 19 juli beordrade Hitler personligen att tyngdpunkten i den tyska krigföringen skulle förflyttas från Leningradavsnittet till Ukraina i söder. Pansarförband och flyg omdirigerades söderut och en hel del offensivkraft förlorades på nordfronten. Den 1 sept. nådde de främsta tyska förbanden Leningrads utkanter då några av ändstationerna av Leningrads spårvägslinjer erövrades. Hitler beslutade nu att inte riskera sina styrkor med gatustrider utan svälta ut staden och utsätta den för artilleri- och flygbombardemang. Finska trupper anföll norrifrån men gjorde halt vid den gamla gränsen, drygt tre mil norr om Leningrad. Finland ville inte aktivt delta i belägringen av staden.

År 1920 räddades Petrograd av Trotskis beslutsamma ingripande. 1941 gjorde generalen Zhukov samma sak. Han anlände den 10 sept. och genom en blandning av eldande paroller, effektiva militära åtgärder och brutala straff för visad feghet lyckades Zhukov stabilisera försvaret och undvika en hotande panik. Den 8 sept. nådde tyska trupper fram till sjön Ladoga och därmed var Leningrad omringat. I staden fanns trettio sovjetiska divisioner och i södra delen av ringen lika många tyska divisioner som var bättre tränade och beväpnade. I Leningrad fanns 2,5 miljoner civila. Den 2 sept. skars brödransonerna ned kraftigt. Samtidigt som kölden tilltog började människor att äta vad de kunde komma över. Stadens katter och hundar var snart uppätna. Vintern 1941-42 var den värsta under hela kriget och en dramatisk kulmen kom under februari månad 1942 med 73 000 svältdöda. Det kom rapporter om kannibalism och kyrkogårdar och massgravar bevakades av beväpnade vakter. Under vintern försörjdes staden genom att bilar kördes på Ladogas is. Under 1942 evakuerades en halv miljon människor och i augusti månad hade antalet civila sjunkit till under en miljon. Under hela belägringen styrdes staden av kommunistpartiet med järnhand och officerare och soldater som visade svaghet inför fienden bestraffades hårt. Det var en hårdför regim som inte väjde för några militära eller civila offer.

Situationen för de belägrade ljusnade efter slaget vid Stalingrad men först den 15 januari 1944 inleddes den storoffensiv som hävde belägringen. Först öste man 220 000 artillerigranater över de tyska linjerna under en och en halv timme. Därefter anföll sovjetiska förband från öster medan trupper i Leningrad gjorde utbrytningar. I tyskarnas rygg angrep minst 35 000 partisaner. Det var således inte någon enkel operation att befria Leningrad. Att tyskarna var så starka vid Leningrad berodde nog i icke ringa utsträckning på att man hade ett tryggat basområde i Baltikum där befolkningen var relativt vänligt stämd mot de tyska ockupanterna.

Man kan förstå att ryssarna är upprörda över flyttandet av statyn i Tallinn. Det var ju genom dessas stora tapperhet som Baltikum blev fritt från nazismen. Baltikum skulle bli ett rikskommisseriat under nazistiskt styre och med tanke på att litauer och letter är slaviska folk skulle dessa ha behandlats lika illa som övriga slaver. Esterna hade kanske ha fått en bättre behandling därför att de är släkt med finnarna och kanske skulle ha blivit hedersarier. Under befriandet av Estland stupade 50 000 sovjetsoldater. Hur länge skall man vänta med att erkänna det. De befriade inte sig själva och det var sannolikt inte balter som angrep tyskarna i ryggen vid befrielsen av Leningrad snarare kämpade de på Tysklands sida.

Segern i andra världskriget är inte den enda insats för mänskligheten som Ryssland har gjort. En stor insats har man också gjort när man har krossat terrorismen i Tjetjenien. I Financial Times den 19 maj behandlas förhållandena i Tjetjenien i en recension av några böcker i ämnet. Där tar man upp Anna Politkovskayas arbete för tjetjenernas sak. Jag har inte förstått vad alternativet till Rysslands undertryckande av islamisterna utgjorde. När tjetjenska s.k. "freedom fighters" tog 1200 män, kvinnor och barn som gisslan i en skola i Beslan och dödade 330 av vilka 188 var barn, var detta inte ett ögonblick då det var hög tid att ta avstånd från dessa terrorister. Tydligen var det inte tillräckligt för Politkovskaya utan hon höll fast vid sitt stöd för islamisterna intill den dag då hon blev mördad. Hon blev en hjälte i västvärlden men man bör inte förvåna sig över att Putin inte var lika tilltalad av henne. I artikeln sammanfattas problemen med islamismen på följande sätt: "The Chechens´ Sufi jihadist warrior culture, their custom of blood revenge, the war´s decimation of Chechnya and the brutalisation of the population and the general absence of a negotiating process combined to turn the Chechens towards Islamists jihadism and its strategy of mass terrorism." Ett annat problem kan vara att jihadister kommer över massförstörelsevapen om man kontrollerar en eller flera provinser i Kaukasus. Slutsatsen för följande: "But we must certainly understand the depths of a challange, which is a modern, religiously-based perversion of Islam into a proto-fascist cause. And we must combat it before there really is a war."

Det har på senare tid blivit någon slags sport att hela tiden kritisera Ryssland och Putin för allt som görs där. Det är inte tillräckligt liberalt men i USA är ordet liberal ett skällsord med anhängare i de depraverade östra delen av landet. Man klagar att massmedia styrs för mycket av staten men i många demokratiska länder styrs massmedia av ett fåtal personer. Se på Berlesconi i Italien. En del kritiserar att guvernörerna i provinsen nu utses av regeringen och inte genom direkta val. Man måste då ta med i beräkningen att Ryssland under Jeltsin höll på att upplösas i sina beståndsdelar och man kunde få flera krig på halsen än det i Tjetjenien. I övrigt bygger kritiken på den antikommunism och/eller rysshat som existerar i västvärldens länder. Ryssarna kan dock bära kritiken med högburet huvud vetande att man i framtiden kommer att uppskatta Ryssland på ett helt annat sätt för dess insatser för mänskligheten. Det gäller segern i andra världskriget och kampen mot terrorismen.

Av Yngve Karlsson 21 maj 2007 18:49