Inte värt chansa på att forskarna har fel

Jag kommer ihåg när jag var ungefär femton, runt 1990. Jag hade rätt nyss gått med i Miljöpartiet. Min partikamrat Anna och jag hade blivit ombedda att komma och prata om partiet i en niondeklass. Vi tog uppgiften på stort allvar.

Det jag minns mest var att vi ritade på svarta tavlan en bild av det ekologiska systemet och växthuseffekten. Vi ritade hur kol- och oljeeldning släppte ut koldioxid som lade sig som ett lock i atmosfären och att det kunde leda till att jordens temperatur ökade.

Miljöpartiet menade redan då att det bästa var att ändra samhället omedelbart och minska resursförbrukningen, för att vara på den säkra sidan. Då skulle Sverige vara väl anpassat när miljökrav kom internationellt, vi skulle kunna vara ett föredöme och vi skulle ta vår del av ansvaret. Riskerna med en växthuseffekt ansågs tillräckligt allvarliga för att göra något, trots viss oenighet inom forskarkåren.

Jag tror inte eleverna tog oss seriöst. De tyckte troligen att vi var rätt knasiga och konstiga, troligen log de i mjugg åt oss. Vi värvade nog inte många miljöpartiröster den dagen.

Idag är situationen helt annorlunda. Ingen skrattar längre åt den som pratar om växthuseffekten. Men tyvärr är dagens debatt också sig alldeles för lik.

Forskarkåren är mycket enig om att mänsklig påverkan genom växthusgasutsläpp ligger bakom växthuseffekten. Andra teorier har testats noga och ingen av dem är hittills i närheten av att kunna förklara fenomenet med den stigande temperaturen. Koldioxidhalten i atmosfären visar däremot ett tydligt samband med temperaturen, och med människans utsläpp av koldioxid från fossila bränslen. Visst finns det fortfarande de som kastar fram andra teorier förvånansvärt ofta efter att ha fått forskningsanslag från kol- och oljebranschen, men ingen har hittills lyckats övertyga.

Så länge forskarna tror att växthusgasteorin är rätt, så gör vi bäst i att lyssna på dem och agera därefter. Det är inte värt risken att sitta still och hoppas på att de har fel. Särskilt som vi vet att kol och olja ändå är ändliga naturresurser, som inte fungerar i längden. Vi som lever här och nu har tagit oss rätten att under ett fåtal år i mänsklighetens historia förbruka sådant som tagit miljoner år att skapa. Det är inte konstigt att det orsakar en del problem.

Tänk om vi tagit växthuseffekten på allvar redan runt 1990. Tänk om vi sedan dess hade satsat på rätt saker, för att minska beroendet av fossil energi. Då hade kostnaderna för att ställa om samhället nu blivit betydligt lägre.

Tyvärr vill många fortfarande vänta med att agera. De hoppas på något sätt att det ska bli enklare sen. De tycker att det måste forskas mer, att vi måste vänta på USA, att vi först måste bygga ut lite kolkraft för industrins behov. Internationella klimatpanelen, IPCC, säger att det kostar i minskad tillväxt att rädda klimatet. Inte mycket, men 0,12 procent lägre global tillväxttakt per år - om vi börjar göra rätt nu. Annars dyrare. Att låta klimat ändras är sannolikt det mest kostsamma alternativet, inte bara ekonomiskt. Det är inte värt att chansa på att forskarna har fel.

Av Maria Wetterstrand 11 maj 2007 10:51