Staten våldtar 19-åringar

Jag har länge avfärdat våldtäktsstatistiken som mindre dramatiskt förändrad än vad medierna gav sken av för några månader sedan. Nu är det klimathotet som vi ska bli medvetna om, den nya "snackisen". Medier har en tendens att vilja sälja lösnummer/reklamtid och när de i en gemensam kupp bestämmer sig för att sparka in alla öppna dörrar och fokusera på våldet mot kvinnor blir jag bara trött och arg. En tänkande människa känner redan till våldet och att hon, genom att inget göra, accepterar det. En tänkande människa köper inte Aftonbladet. Varför vill ni skrämma folk?

Jag är en extremt stark individ som förut kunde liknas vid en terrier, för kaxig för min storlek. Jag var inte rädd för någon eller något men jag finner mig nu med tankarna att om jag viftar med nyckelknippan kommer jag inte bli påhoppad, jag beväpnar mig, spänner kroppen, öronen, ögonen. Jag anser inte att rädslan är bra, jag anser inte att jag lärt mig att vara försiktig. Jag är bara rädd, inte visare. Problemet är att medvetenheten kommer från falska källor. Media basunerar ut rubrik efter rubrik om överfallsvåldtäkter när de flesta våldtäktsmän är någon offret känner. Jag är inte rädd för folk i min närhet, jag är rädd för folk jag inte känner, för folk i mörker. För män. För det är så onyanserat, så dåligt och så fruktansvärt. Kontrollen de utövar över oss. Makten de så fullständigt missbrukar. Ni ska informera, inte inbilla.

Jag känner med 19-åringen vars gärningsmän friades. De våldtog henne brutalt, skrev mail till varandra där de kallar henne sin hora, flinar på mingelbilder bara dagar efter domen. Nu skulle kritik kunna fällas för att jag inte är tillräckligt insatt för att uttala mig, men just i det här fallet har jag tagit del av nära samma information som nämndemän och domare tagit del av och jag gråter till faktumet att hon våldtagits om möjligt än hårdare av vår stat. Vår rättsstat, det var hos oss hon sökte tröst och vi ifrågasatte henne. Vi accepterar att de förhör henne om vad för slags kläder hon hade på sig kvällen det hände, att hon på kommando ska svara "ja" eller "nej" när de rabblar upp namn i syftet att få veta vilka hon legat med. Vårt enda skydd mot varandra får henne att känna att om hon inte hade haft jackan öppen så hade hon inte blivit våldtagen. Rent teoretiskt ska en person kunna gå naken genom en folkmassa utan att behöva bli våldförd. Det finns ingen logik i att en naken kropp är till för allmänheten. Sex är ingen rättighet man får ta om man kan. Om man ser sex betyder det inte att man ska få sex. Återigen säger pappa staten att en naken kropp får skylla sig själv. Och vi accepterar det.

Jag kan ärligt säga att jag har velat se människor döda. Att införa dödsstraff som en allmänpreventiv åtgärd tror jag inte på, jag tror än mindre på att offret får den upprättelse denne önskar genom att se sin förövare död. Också här, vi har inga rättigheter gentemot varandra. Bara skyldigheter. Premissen "Skulle inte du vilja att din mammas mördare blev avrättad?" används ofta som en del av ett argument för dödsstraff. Jo, det skulle jag. Men också här har jag ingen rätt att bestämma vem som ska leva och vem som ska dö. Jag har ingen rätt att ta ett liv bara för att jag vill ta ett liv. Vi är inte längre så primitiva att allt vi vill, det har en relevans, det borde få infrias, det är inte konstigt att det ska ske, att vi gör det bara för att vi vill. Ingen borde ifrågasätta det. Alla kan relatera till känslor av hat och vilja att hämnas. Med den logiken rättfärdigar man alla överlagda mord. Dödsstraff är ett ytterst överlagt mord. Jag förstår inte hur man kan tro att man kan få bukt med problemet genom att göra sig av med människor, för ni glömmer att de är människor, de har en anledning, det har dem alltid och det är vi som ignorerat den.

Invandrarna får så mycket skit för brottsligheten i Sverige, också det mycket tack vare medierna, men alla lyckas missa att brottslighet alltid funnits. De som begår så kallade blue collar-crimes är desamma som de alltid har varit, fattiga människor som samhället skiter i. De har ingen social trygghet i sin närvaro. Vilka bor i de sämst underhållna områdena? Vilka är fattigast? Och vad beror det på? Vår jävla attityd. Det många inte förstår är att det är samhällets attityd som tillåter misshandeln, diskrimineringen och våldtäkterna. Kämpar man inte aktivt mot attityden är man en del av den.

Att ingen reagerar på hur 19-åringens leverne ifrågasätts när hon sitter bredvid nattklubbsägare med allt annat än rent koks i fickan, att hennes jävla lobotomerade advokat inte protesterar, inte presterar bättre än så, att det är vår rättspraxis som format den här domen, att det är vi som tillåter det är vad som skrämmer mig mest. Varför har vi ett sånt behov av att kontrollera kvinnor och andra minoriteter? De ska veta sin plats i samhället, i rättssamhället. Varför är det ens relevant vad för slags trosor hon hade på sig natten då hon sa ja till sex men nej till analsex? Hon skrek det. "De kanske inte förstod vad de gjorde." Vi har inte en jävla aning om vad vi gör. Vi slaktar liv och drömmar dagligen. Det är rättspraxis.

Av Emma Johansson 10 maj 2007 16:26