Ska det vara så inihelvete svårt skapa jämlikhet?

Enda anledningen till att jag kallar mig könslös beror enbart på att jag inte känner mig hemma i några könsroller eller så kallade "fack". Det har absolut inget med att byta kön eller vilja vara speciell. Bara genom att kolla på vad folk i min generation kallar sig så anar man en liten utveckling - det senaste ordet jag lärde mig var intersexuell. Har ännu inte lärt mig dess betydelse.

Jag älskar att det händer massa nya saker på jämlikhetsfronten. Enligt mig är det fullkomligt vidrigt att homosexuella män inte får bli blodgivare. detta enbart pga av smittorisken. När jag utbildades till undersköterska så fick vi lära oss att det minsann finns en liten bestämmelse som gör att man måste testa ALLT blod.

Det är inte så länge sen homosexualitet föll under sodomi.

När jag älskar så älskar jag personen... inte könet. Nu har det råkat vara män hitils men det finns inget som säger att jag aldrig skulle kunna älska en tjej och leva med henne.

Att ständigt behöva försvara en åsikt eller ett ställningstagande kan vara ganska frustrerande i längden. Kan inte folk bara bry sig om sig själva? Tänk att det kan vara så provocerande att ställa sig upp och ifrågasätta det som alltid varit. Jag hoppas att under min livstid så slutar man att trycka på alla barn könsroller. Om lille Kalle vill leka med Barbie och ha rosa kläder eller Lisa bara vill leka med Heman och vägra bära kjol. Var i det ligger det provocerande?

Jag är ju inte dum i huvvet, klart att man antingen föds med en penis eller vagina. Men kan det inte bara stanna där. Och låta barnet själva komma fram till vad de vill kalla sig. Oavsett vad det blir är det ju fortfarande individen som räknas inte om du har en vagina eller penis.

Jag vill inte ha en mans- eller kvinnodominerad
värld, jag vill ha jämlikhet på alla plan. Är detta så inihelvete svårt att genomdriva. Uppenbarligen.

Av Angel Mattsson 07 maj 2007 14:28