Jeltsin - ingen hjälte

I DN den 28 april 2007 skriver Nina Chrustjeva om sin hjälte Boris Jeltsin. Enligt underrubriken var Boris Jeltsin ”en produkt av Sovjetsystemet, och det gör hans stöd för demokrati och marknadsekonomi än mer anmärkningsvärt.”

Jag delar inte Chrustjevas syn på Jeltsins stöd för demokrati och marknadsekonomi. Man bör jämföra Jeltsins politik med den som Kinas förre ledare Deng Xiao-ping förde i Kina. Deng hade arbetat i Renaultverken i Frankrike under flera år i början av 1920-talet och var väl förtrogen med hur demokratin och marknadsekonomin fungerade i Europa. Han provade idén att låta bönderna sköta den egna arrenderade jorden i en provins för att senare införa systemet i hela landet. Han lät den privata sektorn växa men behöll de statliga sektorn intakt för att inte skapa arbetslöshet. På samma sätt skulle Jeltsin ha gjort och därmed besparat det ryska folket mycket lidande.

Jeltsin var född i en av provinserna och hade inte bott i något kapitalistiskt land. Efter att ha sett en supermarkets överflöd av varor i USA och jämfört dem med de tomma butikerna i Sovjet trodde han att man över en natt skulle kunna åstadkomma samma överflöd i Sovjet. Denna felbedömning gjorde att det ryska folket helt i onödan drabbades av samma ekonomiska tillbakagång som depressionen framkallade i världen i början av 1930-talet. USA hade inte återhämtat sig tio år efter 1929. Det skulle ta 15 år innan den av Jeltsin framkallade depressionen hade övervunnits. Hade man i stället gradvis, som i Kina, byggt upp en privat sektor och låtit företag konkurrera med varandra skulle det, liksom i Kina, inte blivit någon tillbakagång alls. Den var enligt min mening helt onödig. Vilken oerhörd massa kompetens försvann inte samtidigt med nedläggningen av en mängd fabriker. Den ekonomiska politiken sköttes av ekonomer som var anhängare av den s.k. Chicagoskolan. Först under Putin har Ryssland återhämtat sig från Jeltsins vanstyre.

Chrustjevas omnämnande av Tjetjenienkriget förvånar mig. Hon skriver:” I slutet av hans styre rasade opinionssiffrorna. Först i slutet av den andra mandatperioden, då han startat det andra Tjetjenienkriget, återvann han respekt i många ryssars ögon, men samtidigt var det många av hans västerländska beundrare som började ompröva honom.” Ingenting nämner hon om Jeltsins brådstörtade upplösning av Sovjetunionen där han uppmanade ledarna i provinserna att ta för sig av makten. Det hörsammades av ledarna i Tjetjenien men felet var att denna provins tillhörde Ryssland och således inte borde få självständighet. Sedan Rysslands militära ledare försäkrat att Tjetjenien lätt kunde återerövras började det första tjetjenska kriget.1994-96. Det visade sig att den en gång så stolta ryska armén var fullständigt demoraliserad och visade sig ur stånd att besegra tjetjenerna och en fred som gav Tjetjenien självständighet ingicks. Då hade 80 000 soldater och civila dött på grund av kriget. Dessa förluster i människoliv berodde helt på Jeltsins ansvarslöshet vid upplösningen av Sovjetunionen. Det är betecknande att Jeltsin återvann en viss popularitet när han startade det andra Tjetjenienkriget. De båda krigen kostade säkert mer än 100 000 människor livet. Därigenom säkrades Rysslands territoriella integritet men det var till ett högt pris för folket.

Ett oerhört kostsamt misstag gjorde Jeltsin när kampanjande för omval till president 1996. För att få pengar till att bestrida kostnaderna för omvalkampanjen skänkte han bort stora statliga tillgångar som hamnade i händerna på de som senare skulle benämnas oligarkerna. Det kommer nog att i historien betecknas som en kriminell handling att skänka bort hela folkets egendom för att han skulle kunna vinna ett val. I västvärlden trodde man att Jeltsin var den ende i Ryssland som kunde införa demokrati men det återstår att bevisa. Om Jeltsin hade fört en förnuftig ekonomisk politik hade nog demokratin varit djupt förankrad hos det ryska folket. I stället diskrediterades demokratin av Jeltsins huvudlösa handlande och den blev impopulär bland vanligt folk. De hade ju bara upplevt arbetslöshet och misär under Jeltsins styre. Jeltsin kommer kanske att ihågkommas för "den stora oredan" som rådde undar hans tid vid makten liksom den som rådde i Ryssland i början av 1600-talet före den sista kejsardynastins tillträde till makten.

Chrustjeva avslutar artikeln på följande sätt: ”Men dessvärre har Jeltsins handplockade efterträdare Vladimir Putin endast hållit de onda spiralerna i Rysslands historia vid liv.” Man kan undra om det är en ond spiral att man åter tillåts att känna stolthet över att man besegrade Hitler i andra världskriget. Man bör tydligen klä sig i säck och aska och ständigt be om ursäkt för vad man har gjort fel i det förflutna. USA:s folk tillåts ju vara stolt över sitt land trots sina förbrytelser i till exempel Vietnam och trots att man en gång tillämpade slaveri. Nu har USA och Vietnam goda förbindelser med varandra och det bör Baltikum och Östeuropa ha med Ryssland. Istället öppnar man gamla sår genom att riva statyer på ett okänsligt sätt.

USA och Ryssland har mycket gemensamt. Båda samhällena är djupt konservativa och ordet liberal betraktas i båda länderna som ett skällsord. Man vill helst inte tala om sina förlorade krig såsom USA om Vietnamkriget och Ryssland om det första tjetjenska kriget. Putin blev populär genom segern i det andra Tjetjenienkriget. Bush har blivit impopulär på grund av den bristande krigslyckan i Irakkriget. I Ryssland är demokratin svagt förankrad. Efter 11 sept. har Bush brutit mot nästan allt som står inskrivit i författningen när det gäller mänskliga rättigheter. I Ryssland kommer att hållas val men om de blir demokratiska står skrivit i stjärnorna.

Av Yngve Karlsson 30 apr 2007 09:43