Att älska dig är allt jag kan

Och reaktion, åh, den vackraste av reaktioner, så länge du inte är likgiltig svävar jag högt ovanför värdslig kärlek, högt ovanför unga, vackra, livfulla flickor och dina händer rörandes vid dom. Då finns det inget som kan röra mig, du kan inte slå mig på fingrarna eller skrika mina misstags konsekvenser, jag sjunger högre än dina elaka ord, om jag kisar lätt och långsamt rör huvudet från sida till sida blir du blott en stråle av ljus som vajar i mörkret, och det här kan du aldrig ta ifrån mig. Jag älskar högre än er alla, passion går inte att mäta säger dom, men jag har mätt och min är störst, mest intensiv, och därför, när reaktionen kommer, då, då ser jag stjärnor och vajande ljusstrålar, förnimmar er knappt, magkänsla och inre röst, tysta nu och låt mig njuta, när jag äntligen får det jag förtjänar, låt mig njuta av ögonblicket, jag vet att det bara varar en kort sekund, men den är min och det här kan du aldrig ta ifrån mig.

Och funderar över vad villkorslös kärlek är. Existerar den som sådan? På inga villkor släpper jag dig, det finns ingenting du kan göra som kan få min kärlek att mjukna, avdunsta, smälta bort? Det är så lätt att rullande smeka fram superlativ med läppar och tunga, när det flödar värme genom kroppen. Översköljd av känslor, av kärlek, hur många avgrundsdjupa besvikelser krävs det innan man plötsligt vaknar upp och inte längre älskar? Allting känns så skört, om du ser åt mig så är jag din. Falska känslor av självständighet; jag andas ju fortfarande genom dig, förut fick jag allt gratis och direkt, nu är det stulna blickar, ord, reaktioner. Stulna andetag.

Och att älska dig är tidsödande. Att känna dig, tänka dig, älta allt du är. Jag har stagnerat, hittar inte tillbaks och kommer inte framåt utan att slå. Att älska dig ger mig ro, det är en betryggande känsla, jag är van vid att drömmande längta efter din skäggstubb, hakan under, dina läppar och dina underbara ögon, van vid tanken på dina uttryck av kärlek, bara dina ord har kunnat sätta mig i en så behaglig brand, du är unik. Att älska dig passar mig så väl, din del av mitt hjärta har som alltid ett totalt förtroende, när jag dör och försvinner kommer det aldrig sluta slå och för dig är min famn alltid öppen, alltid välkomnande, du kan få mig när du vill och jag kanske sätter mig när du vill att jag ska stå, kanske går på för hårt när du ber om stillhet, men jag är varm här inombords och helheten du skapar är slående vacker. Det finns inga om, inga men, för att älska dig är det enda jag kan, alla har ett syfte och du är mitt.

Av Cim Efraimsson 22 apr 2007 19:39