Eugenikens uppgång och fall

När jag letade efter en bok föll ögonen på en bok med den kuriösa titeln ”Föräldraskap och raskultur, ett utkast till eugenik” skriven av Caleb Williams Saleeby. Eugenik är ett äldre ord för rashygien, ett ord som inte heller används så ofta. Boken utkom 1910 och är således nästan 100 år gammal. Den var inte ens uppsprättad. När jag började läsa trodde jag att den hade skrivits av en rasist eller ännu värre av en nazist. Jag började läsa den klockan sju på kvällen och läste oavbrutet i fem timmar tills jag hade läst ut den. Så intressant tyckte jag att den var att jag fick en inblick i hur forskningen i eugenik såg ut innan Hitler och nazisterna hade lagt beslag på detta ämne.


Jag börjar med Saleebys företal där han skriver följande: ”Denna bok, i vilken jag velat göra ett försök – ett av de första hittills – att lämna en allmän översikt av eugenikens eller raskulturens vidsträckta område, framträder hundra år efter Charles Darwins födelse och femtio år efter offentliggörandet av Arternas uppkomst. Det innebär en ödmjuk hyllning åt minnet av den odödlige forskaren, ty den vilar på läran om föräldraurvalet såsom bestämmande alla levande släktens natur, deras framtid och deras värde, den lära som utgör Darwins viktigaste bidrag till tänkandet och som inom raskulturen finner sin högsta tillämpning."

Om raskulturens betydelse skriver han följande: ”Det är min livliga övertygelse, att Storbritannien i dessa dagar har att göra ett val mellan en nationell raskultur eller det öde, som drabbat alla dess stora föregångare från Babylonien till Spanien. Jag kunde ha skrivit hela min bok med detta till utgångspunkt, men en sådan bok skulle ha blivit trängre än det sanna begreppet eugenik, som icke är nationellt utan internationellt, d.v.s. omfattar hela mänskligheten.”

På ett annat ställe skriver han: ”Denna bok kommer att synas såsom idel dårskap för dem, som ständigt bära på sina läpparna det omänskliga och jordbundna talet att vi bör taga livet sådant det är./-/ Om våra förfäder hade tagit livet sådant det är, världen sådan de funno den och lämnat den efter sig i samma skick, så skulle vi den dag i dag är knappt varit stort annat än upprättstående apor.”

Han citerar G.H Wells yttrande: ”Det syntes mig då att det enda verkliga och varaktiga sättet att avhjälpa olycka och nöd skulle vara att hindra personer, stående under en viss gräns, att föröka sig och att uppmuntra därtill utmärkta och överlägsna personligheter. Jag tror så ännu.”

Det inledande kapitlet avslutas med en uppmaning att bilda en opinion för begreppet eugenik eller alstrandet av en god ras. ”Målet är att åstadkomma ett förädlat och fullkomnat människosläkte. Det målet är med ett ord - att skapa övermänniskan.”

När jag läst så långt började jag undra hur han tänkte gå till väga för att skapa övermänniskan. Skulle han föreslå sterilisering av lägre stående individer som man införde i Sverige på 1930-talet? Kunde den höga barnadödligheten vara bra då de svagaste barnen inte överlever? Anhängarna till filosofen Nietzsche ansåg att alla förbättringar av miljön eller åtminstone alla filantropiska reformer leder till upphävandet av kampen för tillvaron. Denna riktning ansåg att dödligheten bland de späda barnen var en välgärning och barmhärtigheten ett verkligt ont. Eugenikern står enligt Saleeby mitt emellan dessa ståndpunkter. Hos båda finns sanningen men hans lära innebär dessa sanningars samverkan och förlikning.

Fakta angående människans förökande: År 1890 beräknades jordens hela befolkning till 1,5 miljarder. IndoeuropeerEuropa, Persien, Indien m.fl. 545 milj., MongolerNord- och Ostasien 630 m. Semiternorra Afrika 65 m. NegrerCentral-Afrika 150 m. Malajer och polynesier 35 m. Amerikanska indianer 15 m. Totalsumman uppgår nu helt säkert till åtminstone sexton hundra miljoner.Nu är världens befolkning sex miljarder och väntas stiga till nio miljarder Befolkningen tillväxer i Tyskland årligen med 800 000, i Storbritannien med en halv miljon. I Frankrike minskades faktiskt befolkningen år 1907 med några tusen. Med avseende på befolkningstillväxten står Tyskland för närvarande i spetsen för alla civiliserade länder med undantag av sådana, där emigrationen åstadkommit en ökning av invånarantalet. I Kina regleras folkmängden till stor del genom barnamorden men den gula rasen ökar troligen mer än den vita.

Veteproblemet: Vetepriset har i början århundradet stigit kraftigt och det beror inte på börsmanövrer eller spekulationer utan på naturliga och oemotståndliga orsaker. I samband med detta anmärkte en av de bästa tidningarna i Storbritannien, Westminster Gazette, helt förhoppningsfullt i en ledande artikel, att när allt kommer omkring vi inte behöver oroa oss över svårigheten att öka vetetillgången eftersom befolkningen i alla händelser anpassar sig efter näringsförrådet. Detta är blott alltför sant, det kommer inte att finnas fler människor än det finns föda för. Men frågan gäller, på vad sätt folkmängden skall hållas på behöriga gränser. Skall det ske genom naturens hemska och blodiga urvalsprocess eller genom människans medvetna, förtänksamma och barmhärtiga åtgärder? Frågan gäller, huruvida vi skall låta oss nöja med svältdöden såsom i själva verket folkökningens hämmande faktor och folkökningen måste ju hämmas eller blir också hämmad eller om vi kan ersätta den med något bättre t. ex. med människans sedliga självbehärskning som Malthus anbefallde. Denne mycket smädade tänkarens enda föreskrift var: ”Gift dig inte förrän du har alla möjligheter att försörja hustru och barn.” För att anföra en författares ord:” Den djupt sedliga innebörden av Malthus teorier består i att dessa klart och eftertryckligt predika föräldraansvaret och förklarar att det är ett brott att skaffa till världen mänskliga varelser, vilkas fysiska, intellektuella och moraliska välfärd man inte i förväg tillfredsställande har sörjt för. ”Vem vågar påstå att människorna ens hundratio år efteråt har lärt sig inse detta?

Sedan detta skrevs har det gått ytterligare hundra år och man har fortfarande på många håll särskilt i Afrika inte kunnat ta till sig Malthus banbrytande teori och hejda folkökningar till fromma för de efterkommande. Om inte omvärlden hade skickat bistånd till Afrika skulle miljoner människor ha svultit ihjäl. Veteproblemet löstes senare genom att man började producera kväve i industriell skala och därigenom kunde mångdubbla jordbruksproduktionen. Vetepriset kommer kanske att öka på grund att man nu börjar att använda spannmål till bränsle.

Om uppfostran: Det vore lyckligt om vi finge en riktig definition på begreppet uppfostran. Ingen sann föreställning var tänkbar så länge som barnets själ liknades med ett ”rent vitt papper” som det tillhörde omgivningen att skriva på, eller en tom ask som väntade att bli fylld. Nu vet vi att Lockes ”tabula rasa” latin eg. raderad skrivtavla minst av allt kan jämföras med ett barns själ. Om någon sådan bild behövdes skulle man kunna säga att barnets själ är ett stycke mosaik bildat av bitar från förfäderna och att uppfostran består i att komma till insikt om vad barnet på detta sätt erhållit. Uppfostran uppfostrar blott det vi fått i arv. För länge sedan trodde Helvetius, liksom Kant, att olikheten mellan människorna berodde på olikheten i uppfostran. Men så är det icke. Vi tillskriver uppfostran en nästan löjligt stor betydelse.

Helt nyligen har Havelock Ellisi The New Age,11 april 1908 sammanfattat spörsmålet på följande sätt: ”Man har satt uppfostran först, i stället för att den borde komma sist. På det stora hela betyder det inte så mycket hurdan uppfostran vi ger barnen : huvudsaken är hurudana de barn är beskaffade som vi skall uppfostra. Det är den viktigaste av alla frågor. Den har till och med en djupare innebörd än det stora spörsmålet om socialismens ställning till individualismen och närmar sig grunden för båda. Det allra bäst organiserade samhällssystem är som ett korthus, såframt det icke uppbäres av sunda individer. Och ingen individualism, som förtjänar namnet, är tänkbar, såvida icke en sund samhällsorganisation gynnar uppkomsten av betydande individer. Här rör sig socialism och individualism på samma plan.”

Raskulturen och familjen: Vissa egendomliga tendenser, som ställer sig i samband med eugeniken kan för närvarande iakttagas i Tyskland. De har ansenliga fonder, stor hänförelse, stöd hos pressen och ganska stor utbredning till och med i akademiska kretsar. Utgående från rashygieniska teorier har denna rörelse slagit in på vägar vilka antydas av följande citat ur ett privatbrev.: ”Jag undrar om ni uppmärksammat tyskarnas planer att reformera familjen. Dessa går alla ut på att förbättra den tyska rasen och göra den överlägsen alla andra. Medlen förefaller väl revolutionära. Medan de mer moderna bland rörelsens anhängare vill upprätta ett slags familjematriarkat kräver de mer logiska bland dem allmänt månggifte för både män och kvinnor och en individualisering av samhället. Andra vill gynna uppkomsten av tyska genier genom ”hellenska vänskapsförbindelser”!”

De frågor som diskuteras i boken skulle kanske ha varit allmängods om inte första världskriget och nazismen kommit emellan. Det är en bok väl värd att läsa.

Av Yngve Karlsson 14 apr 2007 17:54