Avskaffa barnbidraget!

Det allmänna barnbidraget infördes 1947 som en del i det snabbt framväxande svenska välfärdssamhället. Den allmänna och generella välfärdspolitiken har av Socialdemokraterna försvarats för att samtidigt försvara principen att: "det vi tillsammans har arbetat ihop ska också komma alla till del". Grunden till den fördelningspolitik, som välfärdspolitiken egentligen handlar om, lades redan 1934 då Gunnar och Alva Myrdal gav ut en bok med namnet "Kris i befolkningsfrågan". Där föreslog de bland annat att folket gemensamt skulle vara med och betala en större del av kostnaden för att försörja ett barn.

Och nu står vi i ett Sverige 70 år senare då befolkningens ekonomiska situation inte är i närheten av hur gemene man hade det på 30-talet. Idag har familjer egna hem som värderas till miljoner, bilar, man företar utlandsresor och många familjer har dessutom så mycket mat att de numera drabbas av diabetes 2.

Det är skillnad mot när det politiska förslaget om barnbidrag bl.a. underbyggdes av forskning om barnklädesbeståndet i svenska hem. Kontrasten mot anledningen till varför allmänt barnbidrag infördes och dagens situation med barn som bär dyra märkeskläder är direkt roande.

Från att vara ett instrument att fördela från de välbärgade, ett fåtal, till de sämre ställda, majoriteten, är barnbidraget idag en politisk dinosaurie som förlorat sitt existensberättigande. Idag sätter välbärgade in barnbidraget direkt på sina barns aktiekonton och medelklassen som är den överväldigande andelen familjer i Sverige får tillbaka det de redan betalt i skatt, den berömda rundgången.

Idag har istället barnbidraget blivit ett kvinnobidrag. Det visas tydligt i samband med skilsmässa. Då tillfaller barnbidraget om 1050 kr/månad kvinnan, oavsett hur vårdnadsförhållandet ser ut. Men idag gäller i de vanligaste fallen gemensam vårdnad, då samhället till slut insett att ett barn behöver båda sina föräldrars kärlek om omtanke. Trots att barnet bor lika mycket hos mamma och pappa och därmed behöver lika mycket kläder i respektive hem, så är det mamman som förvaltar pengarna efter sitt eget godtycke.

Vänsterpartiet och de borgliga partierna var emot delat barnbidrag som dåvarande regeringen föreslog 2006. Konsekvensen av detta är att mannen fortfarande inte får något av barnbidraget för att finansiera inköp av barnkläder, utan förväntas betala detta själv. Däremot får mamman de skattefria 12.600 kronorna per år att disponera efter eget godtycke. Det motsvarar en månadslön före skatt för många kvinnor och är naturligtvis anledningen till att par som skiljer sig i obetydlig omfattning kommer överens om att dela på barnbidraget. Det finns heller inget krav på kvinnan att redovisa användningen av barnbidraget för att garantera att det används till barnet och inte kvinnans egen konsumtion.

På vilket sätt är det jämlikt att låta kvinnan få all statlig ersättning för att betala en del av sina omkostnader för barnet, medan mannen överhuvudtaget inte får ta del av barnbidraget?

Nej, barnbidraget har gjort nytta under många år under föregående århundrade, men är numera en förlegad rest från en tid och ett samhälle som inte längre existerar. Ur jämlikhets- och fördelningsperspektiv, ja vilket perspektiv som helst så är det dags att avskaffa barnbidraget helt och hållet.

Av Mikael Flovén 23 mar 2007 12:07