Film: "Beck" - en pålitlig institution

Betyg: G
Titel: Beck - den svaga länken
Genre: Thriller
Regi: Harald Hamrell
Medverkande: Peter Haber, Mikael Persbrandt, Marie Göranzon, Ingvar Hirdwall, Stina Rautelin, Peter Hüttner, Ing-Marie Carlsson, Måns Nathanaelson m fl
Speltid: 1 tim 40 min
Premiär: 23 mars

Rubrik: Film: Beck - en pålitlig institution

I "Beck - den svaga länken" kopplar polisen greppet på serievåldtäkter av kvinnor längs en av Stockholms tunnelbanelinjer och ger en filmisk version av ett brott som ökat med 40 procent de senaste tio åren. Filmen är en i serien av 14 Beck-filmer - den sista sägs det - genom vilka manusförfattarparet Rolf och Cilla Börjlind skapat en slags bruksfilm som speglar samtiden utifrån ett brottsperspektiv. För alla som likt kommissarie Martin Beck vant sig vid att stå på balkongen och ta en sängfösare och höra grannen oefterhärmligt recensera vardagsverkigheten, som en paus i pågående brottsutredning är återseendet kärt. Beck har förvandlats till en igenkännbar institution med sin fasta rollbesättning och sina förutsägbara karaktärer. Till skillnad från i verkligheten kan betraktaren känna sig lugn när Beck-maskineriet drar igång, för vi vet att Martin Beck och Gunvald Larsson till slut alltid är smartare än sina motståndare bland buset.

Det omaka radarparet Beck-Larsson är det döende folkhemmets tysta hjältar som var och en på sitt sätt bidragit till filmernas enorma popularitet och då inte bara i Sverige utan även utanför landets gränser. De står för en enkel och begriplig moral, som de flesta kan hålla med om, i en omvärld där brottsligheten rör sig obehindrat över landsgränser och vars orsaker blir allt mer mångbottnade och komplicerade att förstå. Då är det skönt att koppla på autopiloten och skaka på huvudet åt sånt som överstiger vardagsförnuftets logik. Det är i skärningspunkten mellan det sunda förnuftet och brottets mer psykosociala- och mångkulturella sida som Beck-filmerna blir mer tveksamma. Så även i den sista filmen i serien.

För vad tjänar det till att utmåla våldtäktsmän som obegripliga monster, mer än att vi kan slå oss till ro med att göra skillnad på fina och fula killar. Men det där sättet att se har vi redan blivit korvstoppade med i den dagliga mediabevakningen. Nu kanske många tycker att det är orättvist att klanka på en serie filmer, som visserligen ger sig ut för att kommentera samtiden, men som framför allt vill bjuda på en stunds förströelse. Men det är just viljan att utgå från en brottslighet som sker här och nu, som gör att jag önskar en fördjupad och mer nyanserad bild av vår samtid. Manusparet Börjlind har den här gången, som många gånger tidigare, valt ett brännande tema för den aktuella filmen, men tyvärr slarvar de bort möjligheten att säga något angeläget om tillståndet i nationen utifrån den ökade våldtäktsbrottsligheten. Det är synd, för jag skulle gärna vilja se den filmversionen av brottet. Som det är nu blir "Beck - den svaga länken" förvillande lik de andra filmerna, vilket betyder att när vi räknar till den fjortonde i ordningen börjar allt mer gå på tomgång och allt mindre likna en spännande samtidsthriller. Filmarbetet är som vanligt rutinerat och habilt, men så mycket mer verkar inte insatsen räcka till.

Av Monika Wehlin 20 mar 2007 13:17