Peter Høeg räddar världen

Det är ett illusionsnummer precis som livet självt. Och så har det varit med Peter Høeg ända sedan debuten ”Föreställning om det 20:e århundradet”1988. Magin nådde ett slags klimax – om det nu finns tak för trollkonster – i och med mästerverket ”De kanske lämpade” svensk översättning 1995.

Året därpå kom ”Kvinnan och apan”, ett epos om den hårfina gränsen mellan människa och djur, sedan försvann Høeg. Man kan säga att han tystnade, i varje fall författaren i det offentliga rummet. Och många misstänkte att han tystnat för gott. Tystnad var också vad han sökte, långt bort från strålkastarljus och mediabrus, långt från de egna tankarnas oväsen, långt från skrällande mobiltelefoner och flimrande datorskärmar.

I tio år levde han i något slags högre exil, saknad av hundratusentals läsare och på väg att bli en myt, och så plötsligt förra våren släpptes ”Den stille pige”. Romanen, en fyrahundratolvsidig odyssé genom himlens och helvetets trädgårdar, har fått titeln ”Den tysta flickan” på svenska och ligger stilmässigt väldigt nära den bok som blev Høegs kommersiella och internationella genombrott; ”Fröken Smillas känsla för snö” från 1992.

I vanlig ordning är ”Den tysta flickan” ett monument av skärvor som ska fogas ihop till en spegelbild. Eller om man så vill; delarna måste bli en helhet för att överhuvudtaget fylla en funktion och Høeg bjuder in läsaren till en studie i andlig operation. Tempot är högt från början och det ockulta thrillerdramat spetsas med musik, matematik och estetik.

Gud, eller FruHerre, har stämt alla människor i en tonart och den världsberömde cirkusartisten Kasper Krone kan höra det som nästan ingen annan människa kan. Han är utrustad med ett djurs sensitiva hörsel och suger upp omgivningens oljud; tankar, känslor, rädslor, kroppars muller och tjut.

Kasper, som har skatteskulder på runt fyrtio miljoner och står inför åtal och fängelse och är efterlyst i tolv länder, fungerar vid sidan av cirkusen som barnterapeut och det är när han söks upp av flickan KlaraMaria som allt får en ny klang.

Medan världen ljuder av missljud finns i flickan en stillhet, en tystnad, som Kasper sökt i hela sitt liv. Men flickan går upp i rök efter att under första sessionen berättat att hon är kidnappad. Med förgreningar till flera danska myndigheter framträder i detta försvinnande personer som med hot, mutor och våld försöker övertala Kasper att glömma KlaraMaria.

Samtidigt som halva det europeiska rättsystemet tycks vara ute efter honom finner han ett fåtal bundsförvanter i jakten på flickan. Jakten leder till en religiös stiftelse och tolv för tidigt födda barn med unika egenskaper samt ekobrottslingen Kain och dennes imperium. Kasper skriver ett kontrakt med stiftelsens abbedissa, ett kontrakt redo att ödelägga honom. Parallellt skakas Köpenhamn av flera jordbävningar som visar sig ha kopplingar till flickan, stiftelsen och Kain. Sedan börjar barn från olika klosterskolor runt om i världen att försvinna. Ett återfinns strypt och torterat.

Høeg tänjer verklighetens gränser och flyttar rummets och tidens parametrar i en yster skapelsedans, men han framställer också krass verklighet av fiktion som en forskare i ett laboratorium. Inslagen av mystik och andlighet blir som ett rent och omvälvande ljus i den högeffektiva nutidens kalla mörker. Civilisationskritiken är på sina ställen befriande övertydlig. Efter hand, när han tillåter sig att dra ner på tempot sådär en tvåhundratrettio sidor in i berättelsen, bottnar romanen till ett djuplodat relationsdrama med vemodiga övertoner.

Det är inte riktigt lika tätt och på eggen som i ”Fröken Smilla” och det når inte ända till höjderna i ”De kanske lämpade”, men vad spelar det för roll? Høeg är tillbaka och han är det med en rasande humoristisk, visionär och obehagligt framvällande thriller. De första femtio sidorna övergår mitt förstånd och känns som ett makalöst rus, sedan blir han något för smart och håller på att trassla in sig i ett alltför magnifikt scenbygge, men reder upp detta och hittar linjen igen.

I slutänden är det här något så sällsynt som en slående vacker och krängande spänningsroman med filosofiskt hjärta som i stor utsträckning handlar om att söka tystnaden, den inre och yttre. Med ”Den tysta flickan” räddar Peter Høeg världen.

Titel: Den tysta flickan
Författare: Peter Høeg
Förlag: Norstedts
Svensk översättning: Ann-Mari Seeberg
Utgivning: mars 2007

Av Stefan Whilde 15 mar 2007 20:58