Knölen

Jag är inte så frisk, utan sjukpensionär sedan länge. Man lär sig leva med kroniska sjukdomar när man vet hur de fungerar och hur de kan överlistas. Sömnlösa nätter blir extra rofylld lästid. Man kan gå rätt långt på semestern om man använder rullator och man kan lindra värken i musklerna genom dagliga simturer. När kärlkrampen sätter in sprayar man halsen full med nitroglycerin och det lättar även om barnbarnen undrar ifall jag kan explodera om de tänder en tändsticka framför min mun. Smarta barn är så begivna på experiment.

Vissa förbipasserande undrar kanske varför jag ligger o simmar ute, iklädd endast yllemössa när snön ligger djup, men de känner inte till min artros.

Nu har jag varit så trött hela hösten och har besvär med andningen så min hjärtläkare ville kolla upp lite saker. Det var då han hittade en förträngning i ena halspulsådern.
Där var det nästan stopp. Den andra sidan var inte bra den heller! Eftersom jag lever med en man som haft fem strokar just för sina täta halspulsådror insåg jag snabbt vad det betydde. Jag kunde droppa ner död före honom. Inte bra. Inte bra alls.

Det tog en vecka innan chocken släppte och jag kunde börja tänka logiskt igen. Skriva om testamentet och föreslå lösningar för de unga ifall att. Är man 22 år yngre utgår man ifrån att den äldre och sjukare nog dör först.

Men det var fortfarande väldigt tungt att andas fast hjärtat pickade på rätt snällt.
- Åk in akut sade hjärtläkaren. Du kan ha magsår!
Jag tänkte inte berätta för honom att jag hade blödande magsår redan i tonåren, utan lovade.

Hemma låg remissen från i höstas till Huddinge Sjukhus: utfärdat på närakuten efter en misstänkt tia liten blodpropp. red anm med synbortfall. Den gången ville jag hellre åka till Warsawa.

Förstoppningen i kärlen syns ju inte utanpå. Jag ser samma kärring i spegeln och senarelade raskt kardiologernas undersökningar till efter april. Dottern och jag har nämligen lyckats pussla ihop oss om att frigöra mig för en Budapestresa den här gången, med exet nummer två. Jag har svårt att komma ut, eftersom Den Käre inte kan lämnas ensam om dagarna.

Psykologen ville boka in mig veckan efter påsk men jag lovade honom att vara i Budapest då ifall jag inte var död. Han bokade snällt om mig. Värken i bröstkorgen fortsatte dock och inga doser nitro hjälpte längre. Så i fredags kväll råkade jag känna på mitt ena bröst. Det stack liksom till. Fingrarna stannade upp. Vad är detta? En Knöl stor som en valnöt inne i bröstet som värken i bröstkorgen strålade ut ifrån!

Paniken lurade runt hörnet. Jag ringde min syster som haft bröstcancer två gånger och försökte förklara. Kanske inte så bra just nu då hon precis begravt sin andra syster som dött av just bröstcancer, men jag var skakad. Denna min systers syster hade sinne för humor hon. När hon hade opererat bort brösten låg hon med maken i sängen och kände hur han tog på henne både här o där. Trött som hon var sade hon att ifall du letar efter brösten så ligger de i tvättkorgen!

Men så återkom sjukdomen och nu gick det fort.
- Där nere kanske du skavt loss skinn av en bygelbehå, föreslog syrran vänligt
- Vilken jävla bh snörvlade jag. Dem brände jag på 60 talet ju!
Bara på scenen som strippa hade jag använt dylika plagg senare.
- Vad gjorde du när du fick beskedet, frågade jag henne.
- Jag fick en chock och tog mig till tågstationen. Tänkte ta första bästa tåg söderut o dö.
- Hm...

Detta var 15 år sedan och hon har hunnit ha cancer i det andra bröstet också sedan dess. En både levande och slitstark dam, men begravningen nyligen är ju färsk i vårt minne. Vi teg.
- Du måste gå akut, säger hon till sist.
- Orkar inte: ligger i fejd men dottern om så mycket här hemma just nu och mig kan man ju inte operera med de kranskärlen.
- Men lova.
- Ja.

Jag lever som vanligt här under helgen men hela tiden är jag medveten om Knölen! När jag ligger i poolen och den vackra solen lockar mig att ta av yllemössan glider handen ner till bröstet av sig själv. Där är den.
Under tandborstningen på morgonen likaså. Det är ingen dröm och den har inte försvunnit sedan i går. När jag försöker lägga mig att sova glider mina händer dit igen. Jäkla Knöl! Kan den inte kunna låta sig glömmas lite!

Bokreans digra resultat på internet mina vänner, DÄR kan man fynda håller oss sällskap: Mig och min Knöl.

Efter två vakna nätter till kryper jag till korset vilket i detta fall är dottern. Hon kommenderar rask:
- Upp med tutten. Uch då! Akutbesök, säger hon strängt!
- Men pappa då, försöker jag lite lamt
- Jag kan vara hemma hos honom hela måndagen.
- Men resan?
Hon gav mig en av de där blickarna jag är lite rädd för.

Så i morgon tar jag med mig Knölen till akuten. Jag känner mig mogen att försöka separera på oss två nu. I alla fall vill jag att han presenterar sig.

Av Sunny Börjesson 15 mar 2007 10:44