Den nya tidens superhjältar

”Vart tredje barn är psykiskt stört på grund av dagisvistelsen.” Det sa sociologen Gabriela Kuby i ett debattprogram i tysk teve för dryga veckan sedan och hon syftade på svenska barn. Flera debattörer i samma program använde Sverige som skräckexempel när förslaget om utökade daghemsplatser i Tyskland diskuterades.

Jag håller med Kuby och har skrivit om ämnet i flera år. Barn av idag mår väldigt dåligt, inte minst de som lämnas bort från sina föräldrar vid ett års ålder. Många lider av separationsångest, raseriutbrott, frustration, inåtvändhet och ett onaturligt stort och maniskt bekräftelsebehov.

De senaste decenniernas ökning av eksem, allergier, astma, återkommande öroninflammationer etcetera är tydlig och beror ofta på den för tidiga separationen från föräldrarna i kombination med dålig miljö och osunda matvanor, stressig hemmiljö och på tok för många vaccinationsprogram och antibiotikakurer.

Att förvara barn i grupp för att föräldrarna ska ha tid att jäkta ihjäl sig på jobb och vuxenskola är ett scenario som inte för något gott med sig för någon, men det lär vi väl begripa lagom tills det är oåterkalleligt.

Förskolan ska, i den mån den över huvud taget har ett berättigande, stimulera barnets individuella egenskaper och ta hänsyn till barnets personlighet. Ett gott exempel är Montessoripedagogiken som i harmoniska miljöer inspirerar varje människas unika fallenhet. De förskolor som arbetar efter denna pedagogik i Sverige tar inte emot barn under tre år.

Historiskt är det kvinnan som varit hemma med barnen, dels av logiska och biologiska skäl, men också för att könsuppdelningen har sett sådan ut, något som inte minst feminismen pekat på. Nu har det skett en dramatisk förändring.

Idag är det vi män som med glädje ”offrar” vår status, privata ekonomi och karriär för att kunna ha barnen hemma så länge som möjligt, inte av egoistiska skäl utan för att barnen ska få en trygg och naturlig uppväxt långt bort från institutioner och flocktänkande.

Medan den moderna, unga, svenska kvinnan allt mer känner sig stressad, avstängd, irriterad och trött på barnen detta har i första hand medicinska orsaker och kan bland annat spåras tillbaka till revolutionen med p-pillret och hur p-piller påverkar den kvinnliga hormonbalansen kort- och långsiktigt, tar vi pappor rollen som superhjältar som åker rutschkana, bakar rågbröd, sjunger arior om anarkisten Pippi Långstrump och viker flygplan av deklarationsblanketten. Och ungarna älskar oss.

Sedan verkar män överlag vara tuffare när det gäller att sätta gränser gentemot samhället. Ta bara det här med alla hysteriska kontroller som vi inbillar oss är viktiga. Jag har höjt rösten mot BVC och förklarat varför jag tycker det är meningslöst och löjligt att springa med mitt barn till läkarkontroller i tid och otid. Min son är en människa, fullt frisk, och ingen tidsinställd bomb eller utomjordisk smitthärd. Samma debatt, fast ofta mer hätsk, har jag fått ta med uppblåsta läkare som ojar sig och hotar och domderar. ”Och ska ni, som många andra nordbor, resa till Spanien på semester ja då måste ni förstås vaccinera honom mot bla bla bla”, sa en vitrock grötmyndigt. Jag förklarade att man är bra ansvarslös om man sätter en tvååring på ett flygplan och stressar iväg till ett turistträsk i ett land där det helt uppenbart, i varje fall enligt svensk läkarkår, är livsfarligt för barn att vistas.

Det är nya tider nu, man behöver inte längre buga och bocka inför läkare och andra systemets representanter. Föräldrar vet nästan alltid bäst själva. Råd kan man hämta av vilken erfaren och levnadsglad medmänniska som helst.

Till sist ett tips till kvinnor som känner sig utbrända och avstängda och som lätt blir irriterade på sina barn; sök upp en klassisk-homeopatisk terapeut eller en kinesiskt skolad akupunktör för en riktig, hederlig helhetsbehandling. Detta har hjälpt tiotusentals moderna, stressade kvinnor att komma till ro med sig själva och relationen till barnen. Man behöver inte resa iväg till soliga fjärran platser eller skumbad och gurkmassage i Dalarna. Börja med problemen där problemen finns och uttrycker sig; i och kring hemmet. Om inte för er egen skull så för barnens.

Av Stefan Whilde 01 mar 2007 14:56