Ordförlossning

Jag vill hetsa på Stradivarius
jag vill att han gör nåt
att han ringer henne och säger
att Tobi är jävligt illa däran
och jag vill att hans ord
ska ändra hennes granithårda beslut

ansikten med bara munnar
flyter omkring i mig
hånskrattar
ekar omkring
denna köttbit av ord
jag bär inom mig
Här är förlossningen

Hon predikar någon sorts nödvändighet
att ligga med många pojkar
kanske är hon bara ung
kanske är hon bara kåt
kanske är hon inget alls
kanske är hon en främling med bekanta drag
för faktiskt har jag bara mött henne i drömmar förut
bra drömmar var de
men en bitter verklighet
sväljer mitt uppvaknande

Ett förklätt liv har jag levt
nu plötsligt har alla dagisfröknar
blivit horor
alla mina relationer är tårsaltade
jag går så snabbt genom gatorna
att allt bara flashar förbi i periferin
rinner av mig
och pumpande orkestrar
är åtminstone högljudda
till mitt hjärtas lättnad
sambatakter
att dra upp min dalande livslust med

Kanske är det så som Stradivarius säger
att vi är här för de billiga drogernas skull
och inte de billiga leenden
jag trodde att jag kom för

Vi går alla och bär på något stort
men jag känner mig mer som utsmetad,
som ett tunnt skal över det stora inom mig
och jag håller på att spricka nu
torr och fnasig
ingen som mjukmasserar eller blötpussar

Äntligen, kan jag tänka trots denna smärta,
upplever jag den där törsten

törsten på liv
och adrenalin
när plötsligt när döden inte är så fruktad längre
först nu har hjärtat börjat
sambaorkesterpumpa
blod runt i mig
en karusell som sitter på insidan
och vrider mig utan att jag förflyttas

jag dricker
jag drogar
men hela tiden
vill jag ha mer
Har jag tappat kontrollen?
Är detta bara en kedjereaktion
av hennes plötsliga ologiska beslut?
Är min nuvarande kittelsmärta
avföringen av vår kärlek?

Att längta tillbaka
samtidigt som man går jävligt snabbt vidare
är att klyvas
atomer som hoppar runt och bildar nytt
varje sekund
kedjereaktion efter kedjereaktion

Jag påverkar mig själv med olika substanser
och hoppas att världen också ska påverka mig
i en ny riktning
att alla dessa gator
ska leda framåt eller in i något
MER
ja,
det är den känslan
extacy utan piller
en kraft
zzooooooommmm
ett vibrationsfält
magnet som drar i mig åt alla håll på samma gång

aaahhh, människokropp
som håller ihop mig
en kropp jag aldrig bad om
kanske ingen har bett om den
kroppen
ur vilken vi dagligen utbyter löjligheter
meningslösheter
och vätskor
är kroppen där bara för att göra attraktionen konkret
mer direkt?

Känner mig som en syndaflod
vill flyta in i alla gränder
fylla den här staden
med MIG
fylla mig med MIG
och bara MIG
ingen annan flicka eller pojke

Saknaden av allt
av färgers riktiga klarhet
av ljuds egentliga volym
det låg ett filter mellan mig och universum
och mellan mig och dig
det dämpade
planade ut våra dalar
till något acceptabelt
något uthärdligt
en nål tryckt rätt ner i livsnerven
och pulsen slog bara halvfart

Jag slår ut med armarna
hopplöst tomt
känns allt
en tomhet, men mer än tom
inte ens kanter däri tomheten kan existera
bara
INGENTING

Jag tappar intresset för mina planer
och ändå är jag mer nyfiken än förr
jag har en distans till allt nu
inget rör mig, bryr mig eller förvånar mig
denna distans
gör mig mer nyfiken på alla situationer
rädslan för konstighet eller smärta
är borta
och jag har tappat bort censurapparaten
ALLA människor funkar för mig
ALLA de där ute
har något att ge mig
och det är nu jag inser det

I hjärtat bodde en respekt till livet
kanske till döden är rättare sagt
att jag borde uppskatta
att jag har det så bra
mitt enkla liv
jag var alltid rädd att dö just då, när det än var
och i det kopplet stod jag länge

Flickan med den totala hjärtekrossen
dödade min respekt
och jag kände mer för att bli nån sorts polare
blodsbroder
med döden
gillar han mig inte
så tar han mig
och detta
denna känsla
är en frihet
jag har släppts ut på samma gamla scen men med nya repliker
varje ord har tusen nya synonymer

MEN

är den här känsla långvarig?
Kommer jag om tre dagar vara tillbaka
i min dödsrespekt
och koppel?
VILL jag ha den här kolossen till längtan
i mig ett längre tag?
Att varje sekund behöva tänka
FURTHER
och inte nöja mig med vad jag har?

MEN JAG VILL INTE HA NÅT!
ingenting
kräver jag längre
bara tar det som ligger framme för nyfikenhets skull
en vilja
att
TESTA
allt
ja, jag har snackat om det förr
"Jag gör det nu medan jag ändå lever"
men jag har inte levt mitt snack

jag var en trubbig man
med mjukt runtom mig
avslagen
långsam
försiktigt
så komplett
TRÅKIG
att jag aldrig kunde gå helt upp i något
i lycka väntade jag på olycka,
i olycka kände jag mig hemma och väntade bara mer sorg

NU
har en energi
infunnit sig
min själ är plötsligt sylvass
och glödande
haha, den där flickan
som jag höll för bara en vecka sedan
skärpte mina sinnen
blottade mig
ja, hon klädde av alla mina masker
och rustningar
slickade bort minsta hinna som skyddade mig
knullande in mig
i lusten på MER!!
och sen gick hon
stämplade mig i pannan
RELEASED

Det var nog det
att hon öppnade kranen i mig
och gick så snabbt
innan hon hann lära mig hur den stängs

Hon gjorde mig
nyfiken på MER AV ALLT
men lämnade mig bara frustrerat halvklar
inte färdig än
och har man en gång känt sig fullkomlig
går man halv resten av livet

Ni tror jag klagar
och hänger läpp
men jag vet faktiskt inte själv än
om jag mår bra eller dåligt

Jag tittar ut över torget
läser igenom i blocket
och tanken slår mig
JAG BEHÖVER INGENTING
jag har delat ut all min choklad till limpojkarna här
tanken slog mig
ingenting behöver jag
löjlig materialism har haft ett löst grepp om mig
om än löst
ändå ett grepp
och nu tänker jag
som en basun står ordet ut från min kropp
MUNK
kanske är det det
att när jag känner den här
kraften
och upproriskheten
och distansen till allting
som gör att jag gärna upplever det
men inte behöver det
ja, när jag känner så här
jag behöver inte världen
borde jag kanske bli munk

Jag behöver inte en pryl här
och samtidigt
en jävla nyfikenhet på varenda flugskit
som jag sa
allting har något att ge mig
och jag tar gärna emot det
men jag behöver det inte

Kanske
är bara den här nyfikenheten
och suget
en undermedveten tvångstanke
att göra mitt liv jävligt spännande
så intressant
att hon om hon möter mig igen
vill komma tillbaka.

Av Tobias Fasth 28 feb 2007 16:10