Narkotikaproblemet

Att debattera alkohol och droger är ofta dödfött. Många missbrukande människor ger sig in i debatten och försvarar sin drog och sitt drogande. De drogliberala människorna antar oftast en helt annan ståndpunkt i frågan om narkotika nämligen den att var och en bestämmer själv över sin kropp. Trams, säger jag. Men detta till trots ger jag mig i kast med en förhoppningsvis nyanserad fortsatt debatt i ämnet narkotikaproblemet.

För cirka fem år sedan upplevde Holland en politisk jordbävning då väljarna slängde ut den tidigare regeringen och gav sitt stöd åt kristdemokrater och Fortuyns lista. I grannlandet Danmark har vi högerextrema Dansk Folkeparti. Frankrike har sin Le Pen som åkt som en jojo i väljarstödet under tidigare val. Men Le Pen har besegrats med stor majoritet när det väl gäller. Högerpartier har också kommit till makten på många andra håll både nationellt och lokalt i Europa.

Den svenska debatten och analysen fokuserar till stor del endast på den främlingsfientlighet och invandringspolitik som dessa partier förespråkar. Jag anser att man förbiser en viktig fråga som flera av dessa partier har väckt, nämligen den utbredda kriminaliteten - och narkotikamissbruket som hänger intimt samman med kriminaliteten. Detta har sannolikt varit en viktig grund till hur många människor har röstat.

Erfarenheten inom EU-länderna är att en liberal narkotikapolitik leder till ett ökat missbruk. Ökat missbruk leder till en ökad kriminalitet - både kriminalitet orsakad under ett narkotikarus exempelvis våldsbrott, och kriminalitet för att finansiera ett pågående narkotikamissbruk exempelvis rån och stölder. Bilstölder, villainbrott, rån, misshandel - många av brotten har ett klart samband med narkotika.

Det är sannolikt ingen slump att reaktionen har blivit som kraftigast i de städer, regioner och länder som under lång tid har varit mycket liberala och "toleranta" gentemot narkotikan. Under många år har vanliga människor stått ut med de här problemen, då man har ansett att missbrukare är i behov av vård och stöd för att komma bort från problemen.

Många människor upplever att politikerna inte ingriper mot kriminaliteten, utan enbart låter de kriminella elementen hållas. De känner sig svikna, utelämnade. Det har lämnat ett stort utrymme för missnöjespartier att gro på. Resultatet ser vi nu. I städer som Rotterdam och Hamburg - som tidigare har varit starka fästen för en drogliberal politik - har väljarna tydligt markerat sitt missnöje vid senaste val. I Sverige har regeringen genomdrivit sprututdelningsprogrammet efter ett projekt som drivits i Skåne under cirka 20 år.

Det är viktigt att svenska politiker lär sig rätt läxa av de europeiska högervindarna. En solidarisk och fungerande invandringspolitik är en fråga att ta itu med. Men minst lika viktigt är att ta itu med den kriminalitet och det narkotikamissbruk som långsamt breder ut sig allt mer. En tillåtande attityd gentemot narkotikan är inte hållbar i längden. Att respektera och hjälpa narkotikamissbrukare är inte detsamma som att tolerera narkotika och ett fortsatt missbruk. Tvärtom riskerar en liberal, och förment tolerant politik, att slå över i sin raka motsats - en hård och intolerant reaktion.

Valet behöver inte stå mellan ohämmad liberalism eller extremt radikala åtgärder. Det är fullt möjligt att kombinera rättigheter med skyldigheter, solidaritet med restriktivitet. Men då måste våra folkvalda politiker också inse allvaret i situationen, kavla upp ärmarna och börja städa upp på hemmaplan.

Börja med att se till att våra skolor, högstadiet och gymnasiet, får vara knarkfria zoner. Nolltolerans genom bland annat urinprovstagning, misstankebaserade och slumpvis utvalda. Ha tydliga åtgärdsplaner i samarbete med socialtjänsten för hur man hanterar problemet med en elev som knarkar.

Socialtjänstens insatser bör riktas tydligare mot dem som är på väg in i missbruket. Avgiftning under tvång? LVM prövas oftare?

Tyvärr är det alldeles för ofta som nyktra missbrukare beskriver häktet som den bästa platsen för avgiftning. Och då måste det väl ändå vara något som är galet om häktet i vissa fall tycks fungerar bättre som avgiftningsplats än specialiserade avgiftningsavdelningar!?

Fängelserna kunde bli så gott som knarkfria rätt snabbt om man stängde till några anstalter. Inga permissioner och bara glasade besök. De som lämnar positiva urinprov får finna sig i att sitta på de slutna fängelserna. Håller man sig drogfri får man större frihet och förmåner på olika vis. Möjlighet att söka tillbaks till en öppnare anstalt ska givetvis finnas.

Stoppa nedrustningen av tullen, vilket är mycket enkelt. Det är bara att avstå från att säga upp folk.

Regeringen borde ta fram en narkomanvårdspeng och stå för 75 procent av kostnaderna för institutionsvården. Om staten pressar kommunerna genom att låta polisen jobba på för högtryck och sen lätta på trycket för kommunerna genom att ta över stor del av kostnaden för vården så skulle nog narkotikapolitiken vakna igen och vi skulle få ett mycket tryggare samhälle för våra barn att växa upp i.

Kom ihåg - vi får det samhälle vi förtjänar!

Av Roger Lindström 24 feb 2007 15:21