Okrossbar - ok men småtrist debut

Det är under en obestämd punkperiod. Jonathan är en ung man från förorten med vissa mentala problem startar en punkband med sin kompis Subbe, "obs klass elev och pedofilknackare". Det är under en obestämd punkperiod. Jonathan hamnar på Karolinska för hashpsykos, ströjobbar på posten, förklarar krig mot borgerligheten Jonathan är någon sorts kommunist och använder uttryck som "hederliga arbetare" uppenbarligen på allvar samt träffar kärleken, Miriam.
Martin Jonols debutroman påminner lite om "Jack", fast kortare och tråkigare.. Men det är ungefär samma tema som i Jack - ung missförstådd arbetarklasshjälte rasar mot etablissemanget, nedlägger kvinnor, lider själsliga kval - "Okrossbar" är en helt ok variant av den typen av böcker. Språket flyter på bra, om man undantar vissa mindre lyckade liknelser. Det är egentligen inget fel på romanen, men särskilt provocerande är den inte - klasshatet som uttrycks i boken genom kommentarer som "Julafton är över för medelklasssen!" och "jävla plastborgare" har man stött på förut i svensk litteratur, minst sagt. Dessutom får småningom Jonathan ligga med en "fin" kvinna i armani byxor vars man inte kan tillfredställa henne. Gäsp. Nåväl, romanen har visst sina ljusglimtar också - Jonols har som sagt känsla för språket, även om det blir lite överdrivet ibland. Dessutom skildras en ganska söt kärlekshistoria, och en ömsint beskrivning av Jonathan och hans styvson Ville, som luktar varm mjölk och kanel. Det är gulligt.

Av Eleni Schmidt 21 feb 2007 15:47