Kniven på Europas strupe

Man häpnar när den israeliske ambassadören i Stockholm, i samband med konstbråket på Historiska museet för något år sedan, sade att "alla palestinier är terrorister" och att "det finns ingen ockupation". En tidigare premiärminister, Golda Meir, hävdade att det egentligen inte finns några palestinier. I den mån det finns ett historiskt Palestina, ligger det i Jordanien. Palestinierna har egentligen ingen rätt till en ytterligare egen stat. Detta avspeglas naturligtvis i den av Israel politiska såväl som militära taktiken. Slutmålet är en total fördrivning av palestinierna. Den israeliska fredsrörelsen är svag, och klarar ej att ändra den förda politiken. Det räcker med ett enda självmordsattentat pch på ett ögonblick drivs opinionen i Knessets armar. Det är uppenbart att den internationella opinionen och fredsrörelsen måste agera.

Hopp finns det ju alltid och om man vänder näsan mot Syd Afrika och F.W. de Klerk, det vita Sydafrikas siste president, som tillsammans med Nelson Mandela till slut avskaffade apartheidsystemet i Sydafrika, uttryckte i en BBC-intervju sin förvåning över att man i Israel / Palestinakonflikten förordat just separation som den enda lösningen - åtskillnad!? som man förkastat i Sydafrika. De Klerks ord är värda att ta på mycket stort allvar.

En tvåstatslösning är nog att föredra med FN:s gränsdragning för de två länderna. Jerusalem kan tjäna som huvudstad för båda länderna.

Den palestinska rörelsen Hamas måste släppa sin vision om ett muslimskt fundamentalistiskt Palestina. Palestinierna har naturligtvis ett ansvar i konflikten, men vilka möjligheter har de förutom underkastelse? Förtryckta människor begår illdåd det har mänskligheten haft vetskap om sedan man började förtrycka. Med den så kallade "säkerhetsbarriären", byggd helt och hållet på palestinsk mark, beslagtas hela tiden nya landområden. Barn avskiljs från sina skolor och bönder från sina jordar. Palestinier hindras att nå sina arbeten, hälsa på varandra eller erhålla nödvändig sjukvård. Människor väntar i timmar varje dag, föder barn och t.o.m. dör i israeliska vägspärrar. Det civila palestinska samhället har kollapsat, arbetslösheten är 60-70 , närmare 75 av befolkningen lever under FN:s fattigdomsgräns 2 USD/person och dag och i en del palestinska områden hotar idag regelrätt svält. I princip gör Israels politik det i längden omöjligt för palestinierna att bo kvar på Västbanken. Så här har det pågått sedan 1947!!! Klart de palestinierna är förbannade!

All erfarenhet visar endast samhällen med mångfald alltså med relativ jämlikhet mellan människor av olika kön, religion och etnicitet, i längden är livskraftiga. Det är märkligt att denna enkla insikt i fallet Israel/Palestina så länge saknats.

Som upplysning kan jag förtälja att mängder med israeler och israelvänliga människor har och har haft som uppgift att bevaka och mer eller mindre terrorisera journalister som skriver kritiskt om Israel. Det är en allmän taktik som startade i slutet av 2001 världen över. Donald Boström, fotojournalist, har bl a gjort en del jobb åt DN och som skrivit boken "Inshallah" trotsade ett till Dagens Nyheter inkommet råd från den israeliska lobbyn. Påföljden för Donald Boström blev att hans telefon ringde varje natt i flera års tid. Han fick mängder med identiska argsinta brev och hängdes ut i pressen. När Peter Löfgren rapporterade för SVT från Israel ringde 20-talet personer in till Rapport varje dag och klagade. Det visade sig vara en telefonkedja. Dessutom anmäldes alla hans nyhetssändningar till granskningsnämnden under fem års tid, alla friades naturligtvis. Det finns fler fall att räkna upp men det blir bara tradigt. Man kan kort konstatera att allt som handlar om kritik mot staten Isarel tenderar staten Isarel hävda vara antisemitiskt.

En isarelisk historieprofessor, vars namn jag glömt, sa "- Antisemitism är en kniv som Israel håller mot Europas strupe".

Vid bullbaket med barnen trappades konflikten upp om vem som skulle kavla ut sin deg först. Den konflikten kändes plötsligt ovanligt lätthanterlig mitt i allt elände.

"You must be the change that you wish to see in the world" Mahatma Ghandi

Av Roger Lindström 12 feb 2007 15:15