Film: "Parfymen..." - fenomenalt rollspel

Titel: Parfymen: Berättelsen om en mördare
Filmatisering på romanen Parfymen, av Patrick Süskind
Betyg: VG -
Genre: Thrillerdrama
Regi: Tom Tykwer
Fotograf: Frank Giebre
Cast: Ben Whishaw, Dustin Hoffman, Alan Rickman, Rachel Hurd-Wood, Andrés Herrera, Simon Chandler, David Calder, Richard Felix, Sam Douglas och John Hurt som Berättaren m.fl.

Speltid: 2 tim 27 min
Censur 15 år
Biopremiär: 26 januari, 2007

Frankrike under mitten av 1700-talet

Med förväntan sätter jag mig ner i biosalongen, plockar upp mitt anteckningsblock och min penna från väskan. Ljuset släcks och jag förnimmer en känsla av olust när bioföreställningen inleds med tysta viskningar blandat med brus och mörka skuggor. Mina ögon fastnar som paralyserat på en mörk silhuett på duken…

I 2 timmar och 27 minuter sitter jag som förlamad på min plats, förstummad av det jag ser.

"Gatorna luktade spillning, bakgårdarna luktade urin, trapphusen luktade ruttet trä och råttlort, köken skämd kål och fårtalg, de ovädrade boningsrummen luktade unket damm, och i sovrummen stod en dunst av flottiga lakan, fuktiga bolster och den fränt söta odören från nattkärlen."
Ur romanen "Parfymen" av Patrick Süskind

"Parfymen: Berättelsen om en mördare", är ett antipatiskt thrillerdrama som utspelas i Frankrike under mitten av 1700-talet. Filmen handlar om Jean-Baptiste Grenouille Ben Whishaw en gosse som besitter en gåva bestående av ett exceptionellt luktsinne. Detta får honom att som besatt finna sätt att fånga kvinnans doft och hålla den kvar.
Som 13 åring blir han såld till Grimal Sam Douglas som äger ett garveri. I smutsens Paris lever han under många år tills han en dag möter sin framtida master, parfymhandlaren Guiseppe Baldini Dustin Hoffman

Detta surrealistiska drama fängslar samtidigt som det utsöndrar känslan av frän, kräkningseffekt och motbjudande eftersmak. Under filmens gång känner jag dagens lunch göra revolt i min mage. Önskar att jag inte hade ätit innan föreställningen…

Fascinerad, samtidigt som äcklad, följer jag Jean-Baptiste Grenouille, denna excentriska, introverta och samtidigt barnsliga pojke, som i en blandning av envishet och nyfikenhet låter luktsinnet styra handlingarna utan minsta tanke på konsekvensen. Besattheten lurar vid dörren.

Regissören Tom Tykwer, bevisar att verklighetens fasansfulla anlete sannerligen kan beskrivas genom hans regisserings konst. Karaktärerna lyfts fram genom de mest svindlande gestaltningar och jag kan känna deras förfärliga stank genom duken. Jag sjunker ner i stolen och önskar att jag kunde försvinna och undslippa denna grisaktiga och groteska visuella upplevelse… Alla mina sinnen befaller mig att lämna lokalen, men kroppen vägrar att lyda.

Fotografen Frank Giebre, manövrerar kameran på ett sätt jag aldrig tidigare skådat. Varje vinkel kvarlämnar inget till min fantasi, utan visuellt ser jag allt - inklusive det jag önskade slippa.

Karaktärernas prestationer och rollspel är så fenomenala, att det kändes som om de agerade runt omkring mig istället för på vita duken. Äcklad följer jag sceneriet.

Minus i kanten ger jag på grund av föreställningens affekterade avslutning. Mina kväljningar övergick plötsligt i en axelryckning, paralysering upphörde. Detta till trots, kände jag fortfarande illamåendet skölja över mig, men av en annan orsak. Slutpläderingen…

I övrigt är filmen mycket sevärd och till stor del realistisk - bortsett från ett par ställen jag dessvärre inte kan avslöja i detta skede. Men jag lovar, att eftersmaken, både under visningen och efter, kommer att förfölja dig ett bra tag framöver…

Av Minella Live 28 jan 2007 22:45