Jag har börjat uppmuntra folk i min omgivning att titta på George W. Bush varje gång han visar upp sig på TV. När de rynkar på näsan och frågar mig varför, ställer jag dem en motfråga; om du hade levt under Hitlers tid, hade du velat personligen ha sett en sådan galning hålla tal åtminstone någon gång?
Nu är Bush ingen Hitler. Det närmaste Bush själv har kommit tjänstgöring i krig var hans minnesvärda landning 2003 på ett flygfartyg 5 mil från Kaliforniens kust, där han hoppade ur flygvapnets baksäte i pilotutstyrsel och gav tummen upp inför skylten "Mission accomplished". Fyra år senare kämpar hans arméer för kontroll i Afghanistan medan fullständigt kaos råder i Irak.
Logistiskt förmår inte Bush leda återuppbyggnaden av New Orleans, ännu mindre styra ockupationen av ett par länder vars befolkning bara är en tiondel av Europas vid 1900-talets mitt. Nej, det är definitivt inte som högsta befälhavare George W. Bush ska jämföras med die fuhrer. Inte heller kan man påstå att Bush är lika utstuderat grym som historiens största massmördare. Största delen av de cirka 650 000 irakier som hittills dött sedan invasionen 2003 var varken soldater som stupat eller någon religiös minoritet som gasats ihjäl, utan helt vanliga civila som fallit offer för bomber eller infrastrukturens totala nedbrytning.
Jämförelsen gäller egentligen inte ens retoriskt. Bush är knappast någon talare av rang. Egentligen skulle jämförelsen vara ganska dålig, om det inte var för ögonen. De avslöjar George W. Bush fanatiska övertygelse om sitt kall. Det är tack vare hans enorma förmåga till självinbillning som Bush kommer att minnas. Enligt läkarexpertis kan Bush till och med betraktas som en sociopat. Det är en person som utåt visar tecken på medlidande och vänlighet, men som faktiskt inte inombords kan känna empati med andra människors lidande. Enligt Justin A. Frank, M.D, författaren till boken Bush On The Couch, är Bush "inte i kontakt med sin grymhet".1
Det är därför alla bör kolla in Bush varje chans som ges; för att kunna berätta för barnbarnen om när historiens sjukaste amerikanska president fick uttala rena galenskaper inför en jublande och t.o.m. Demokratisk! kongress. Det blev nästan svårare att hålla räkning på lögnerna i talet i onsdags än antalet gånger presidentens tunga tvångsmässigt sökte överläppen - ett omedvetet kroppstecken på aggressivitet 124 gånger 2.
Om de 56 gånger Bush gjorde så under sitt tal 2003 kommenterade Patti Wood, en amerikansk utbildare, konsult, författare och forskare i kroppsspråk; "Det är ovanligt att se det även en gång i ett planerat tal av en politiker", sa Wood. "This blew me away. Jag brukar bara se det hos folk som utfrågas på vägen ur domstolen efter rättegång. Det är ett aggressionstecken, liksom när barn lipar. Han använder sig av det för att trösta sig själv på något sätt, för att få styrka och makt. Det är intressant att han använder sig av aggression för att hitta den komfortzonen".3
Det är nästan lika intressant att se hur talet kommenterades i mainstream-media efteråt. På Washington Posts hemsida kunde man se en video där tidningens politiska "analytiker" i stort sett bara sammanfattar och upprepar vad Bush nyss hade sagt i sitt tal. Analysen begränsade sig tydligen till hur mycket vikt journalisten tillskrev olika punkter såsom sjukvård, miljö och Irakkriget. Någon spegling mot faktiska förhållanden - dvs. verklighet - erbjöds dock inte. Mainstream-media har sedan länge kapitulerat inför ett av sina viktigaste uppdrag; att granska sanningshalten i politikers uttalanden. Så definieras inte objektivitet längre.
Sanningen betraktas nämligen som partisk. Därför får man leta noga efter journalister som efterlyst beviset för Bush påståenden om att Iran förser motståndsrörelsen i Irak med "högteknologiska" vapen och militär träning.4 Det får istället någon Demokratisk opponent lyfta fram, och då behandlas det i media som om det bara vore en sida i "debatten".
Så fick också Bush undgå granskning för sitt tidiga ställningstagande om global uppvärmning. När USA:s nya president sa upp amerikansk delaktighet i Kyotoprotokollet 2001, hävdade han att forskare var långt ifrån överens om hotet. Då kallades det i amerikansk mainstream-media för "klimatfrågan". Det tog cirka 5 år innan media upptäckte att en överväldigande majoritet av klimatforskare faktiskt är överens.
Nu har det avslöjats att oljegiganterna länge hade finansierat skeptikerna. Mellan 1998 och 2005 hade ExxonMobil gett uppemot 20 miljarder dollar till olika grupper för att förvirra politiker och allmänheten om klimathotet.5 Metoden fick sin förebild i tobaksbolagens medvetna manipulerande av forskning kring riskerna med rökning. Det är numera vedertagen taktik när de ekonomiska intressena hos globala företag hotas av lagstiftning. Mainstream-media översvämmas av så mycket medvetet manipulerad och privat finansierad information att till slut kapitulerar journalisterna. Fakta framställs som endast en sida av storyn, så att lögnerna får lika stort eller helst större utrymme.
Bush vann alltså lite tid för att kunna fortsätta hålla sina allierade i energibolagen bakom ryggen. Nu betraktas det plötsligt som ett genombrott när presidenten tar upp klimathotet i sitt tal till kongressen. Men nämnde han något om Kyoto? Understryker mainstream-medias analytiker att presidentens förtroende i denna fråga är mindre än noll? Påminns publiken att han sa lika vackra saker om alternativa energikällor i förra årets tal, fast då gällde det "switchgrass" och nu lade han till "wood chips"? Vad har George W. Bush faktiskt gjort under året?
"Vi har gjort mycket framsteg.", sa presidenten i sitt tal. "Amerika är på gränsen till teknologiska genombrott.", påstod han vidare. Men USA:s största, äldsta och mest politiskt konservativa miljöorganisation, Sierra Club, svarade Bushs tal med "Get serious, Mr. President" och påpekar att de inte har sett något nämnvärt framsteg och har ingen anledning att tro att 2007 blir bättre än 2006.6 Det finns enkla och beprövade sätt att drastiskt förminska bensinförbrukning i USA, såsom att sätta en minimigräns för nya bilars bränsleförbrukning. Det har inte Bush förordat och kommer inte heller att göra. Enligt Sierra Club reflekterar Republikanernas "lösningar" olje- och energibolagens intressen snarare än konsumenternas eller miljöns.
Men Sierra Club är ju partisk, eller hur?
Mycket mer detaljerad blev Bush om hans triumfer över terroristerna. Han raderade upp flygkapningar, antraxattacker och självmordsbombare som avstyrts. Men var är beviset? Hur blev det sedan? Förra månaden frikändes den huvudmisstänkte i komplotten att smuggla flytande sprängmedel ombord på brittiska flygplan. De andra misstänkta har inte ens haft rättegång.7 Ändå kan världens mäktigaste man öppet utropa seger i kampen mot ondskan och fram skjuter tungspetsen igen.
Den största applåden som jag hörde under talet kom tidigt, när Bush förklarade att budgeten ska balanseras - utan att höja skatterna till och med Fast jag erkänner att jag slutade titta strax efter och läste istället talmanuset. Det var för påfrestande att behöva lyssna på honom.. George W. Bush är känd som den enda president som någonsin sänkt skatterna under krigstid. Fast sänkningen berörde bara de rika egentligen.
Clinton hade lämnat det största budgetöverskottet i USA:s historia, 230 miljarder dollar. Nationalskulden hade år 2000 reducerats med 223 miljarder till 5,7 biljoner. På sex år har USA:s skuld ökat med 3 biljoner. Budgetunderskottet låg enligt Vita Husets egna optimistiska beräkningar 2006 på 260 miljarder. Kanske har presidentens medskyldiga i kongressen anledning att jubla och applådera och försöka dölja sanningen. Men skulle USA:s president ens våga uttala ett sådant mål om media hade gjort sitt jobb och upplyst amerikanerna om hur det egentligen ligger till?
I samma tal tog han upp ännu ett ämne som låg nära Bill Clintons hjärta; sjukvård. Men Bush förslag ignorerar 16 av amerikanerna som inte har någon sjukförsäkring alls. Förslaget bygger på - just det - en skattesubvention, där medelinkomsttagare skulle kunna dra av en del av sina arbetsgivaravgifter för att köpa mer privat försäkring. Det innebär mindre pengar för staten och mer för försäkringsbolagen. Kan någon förklara för mig Bush idé om hur staten sedan ska ha råd med att i samarbete med delstaterna erbjuda fattiga oförsäkrade människor en billigare försäkring privat förstås? Hela tanken innebär en ren gåva till försäkringsbolagen medan statens kassaflöde ytterligare stryps. Och det är grundtanken bakom Bushregeringens ekonomiska plundring; som chefsideologen Grover Norquist en gång sa, "Jag vill inte avskaffa staten. Jag vill bara krympa den till en storlek där jag kan släpa in den i badrummet och dränka den i badkaret.".8
Det finns naturligtvis mycket annat att anmärka på tungan sköt fram minst 100 gånger till; till exempel presidentens uppmaning till kongressen att utöka USA:s oljereserv med 250 miljoner fat. Det innebär knappt mer än 10 dagar av landets oljekonsumtion - fast en 40 miljoner dollars utbetalning till oljebolagen. Dessutom kommer oljepriset att stiga som konsekvens av den ökade efterfrågan och därmed ökar oljebolagens vinster ytterligare.
Men talet till kongressen i onsdags kommer kanske mest att bli ihågkommen för det som inte blev sagt. Inte en enda gång nämnde Bush namnen Katrina eller New Orleans.
1 Länk: buzzflash.com
2 Länk: gregpalast.com
3 Länk: ginnypulos.com
4 Länk: latimes.com
5 Länk: exxonsecrets.org
6 Länk: sierraclub.org
7 Länk: news.bbc.co.uk
8 Länk: en.wikipedia.org
Illustration: Pia de Veen, www.piadeveen.com
Av Patrick Gallagher 26 jan 2007 09:02 |
Författare:
Patrick Gallagher
Publicerad: 26 jan 2007 09:02
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå