”Parfymen” – en oroväckande berättelse om ondska

Betyg: VG
Titel: Parfymen
Genre: Drama/thriller
Regi: Tom Tykwer
Medverkande: Ben Whishaw, Dustin Hoffman, Alan Rickman, Rachel Hurd-Wood m fl
Speltid: 2 tim 27 min

I den tyske regissören Tom Tykwers regi har filmen Parfymen, som bygger på den kultförklarade romanen med samma namn från 1985 av Patrick Süskind, blivit en sedelärande skröna eller en ond saga om man så vill.

Parfymen - med undertiteln Berättelsen om en mördare - är historien om Jean-Baptiste Grenouille. Den tar sin börjar under en marknadsbänk i de parisiska Hallarna 1738. Där hittas han, nyfödd och övergiven bland stinkande fiskrens, fortfarande slemmig och blodig efter att modern efter nedkomsten tagit till flykten. Det lilla gossebarnet förvandlas genast till inkomstkälla för en fattighusföreståndarinnan, som säljer honom vidare till en garvare när han är 13 år, som i sin tur gör sig en hacka på att överlåta den unge Jean-Baptiste till en av Paris parfymörer. Pojken som vid fem års ålder fortfarande inte sagt ett ord och levt i en obruten isolering sen födseln visar sig ha ett unikt luktsinne. Den avdankade parfymören Baldini, spelad av Dustin Hoffman, som sedan länge tappat stinget, ser genom köpet av Grenouille fram emot nya storhetsdagar tack vare ynglingens mästerliga förmåga att blanda trollbindande doftessenser till ljuv parfym. Men Grenouille har sin egen agenda - att bevara oskuldens doft - och när Baldini dör finns inget som hindrar honom från att med alla medel nå sitt mål.

Tom Tykwers regi gör konsekvent och lojalt Grenouilles projekt; att fånga doften av oskuld, till sitt. Förföriskt och sinnligt jagar kameran i dofternas spår. Utan att någonsin överge filmens huvudperson, som bokstavligen går över lik för att förverkliga sin vision, överlåter han åt betraktaren att döma i skuldfrågan. I stället ställer Tykwer frågor om ondskans väsen: Kan den vara lika oskuldsfull som de unga jungfruliga dofter han finner hos sina offer? Är bristen på kärlek det ondas förutsättning? Blir autistisk genialitet en besatthet blind för det onda?

Det här är ingen film som tar hänsyn till offren som dör som flugor när Grenouilles väl fått upp vittringen. Tykwer exploaterar dem bara för att borra djupare i ett psyke, som vi oftast bemöter med oförståelse när det dyker upp i vår egen vardagsverklighet. Inför Grenouille, skugglikt spelad av Ben Whishaw, tänker jag på Hagamannen. För precis som i filmen kunde ingen ana att just han var den ondskefulle förövaren.

Parfymen har för många varit en fasansfullt fantastisk roman. Jag har inte läst den, men om den är hälften så oroväckande som filmen, så kommer den definitivt att bli en stor läsupplevelse.

Av Monika Wehlin 23 jan 2007 08:25