Kineserna visslar efter mig när jag badar

Taiwan som är en ö, omgiven av stränder, har ett folk som i stort sett aldrig har badat, utom möjligen i badkaret. Det håller visserligen på att förändras med den nya generationen som växer upp, men det, som all annan förändring, tar tid. När det gäller teknik och nymodigheter är ju Taiwan ett föregångsland, men det är betydligt svårare att ändra på gamla, ofta tusenåriga, traditioner och tankesätt.

Som svensk, boende i Taiwan, vill jag naturligtvis bada. Särskilt när det är stekhett och man bara vill fly stan och komma ut till havet. Jag anses garanterat som en knäpp västerlänning, där jag iklädd baddräkt går rätt ut i havet och doppar mig. Sju vackra flickor, unga taiwaneser, går också ut i vattnet, men inte iklädda bikini precis. Nej, fullt påklädda i långbyxor, jumprar, kjolar eller vad de nu har på sig, går de ut i vattnet och doppar sig. Sedan sätter de sig i sanden och torkar lika fullt påklädda och åker sedan hem igen.

De enda, få, taiwanesiska flickorna man ser i badkläder, är de som är tillsammans med västerländska killar. Jag frågar min lärare i kinesiska, som är en ung och vacker kvinna, varför det är så och får till svar att det är ju pinsamt att visa sig utan att vara fullt påklädd. Ingen tjej vill ju visa sig i baddräkt! Denna enorma blygsamhet gäller förstås inte när de badar "hot spring", då alla är nakna. Men då badar ju alltid män och kvinnor i separata rum.
Det finns badvakter på stränderna och de är verkligen på sin vakt. Så fort jag står i vattnet till vaderna, blåser de i sina visselpipor och viftar med armarna. Det hjälper inte att jag säger att jag kan simma och bara vill doppa mig. Vis av erfarenheten besöker jag numera bara obefolkade stränder utan dessa livrädda livräddare.

Det finns ännu en orsak till att tjejerna inte vill ta av sig kläderna. Man kan ju, hemska tanke, bli solbränd. Här gäller det att vara så vit som möjligt. Och man gör verkligen allt för att behålla sin naturliga ? blekhet. Paraplyer säljs överallt och dagar då solen är stark går försäljningen som allra bäst.

Jag hörde talas om en paraplyförsäljare som fick lägga ner sin verksamhet, då han tyckte att det regnar för mycket i Taipei. Han hade nämligen specialiserat sig på paraplyer med UV-skydd. Även en riktigt gråmulen dag, ser man mängder av kvinnor med paraplyer. Har man, mot all förmodan, inget paraply till hands när man ska korsa gatan, så kan man ju alltid hålla upp en väska eller ett papper som skydd mot solen.

Jag kan inte köpa en enda ansiktskräm här i landet, då alla innehåller "whitening cream". Visst är det märkligt att kineserna som, ju av naturen, har en hy som tål sol, är livrädda för den, medan vi blekfisar till svenskar, inte kan få nog av sol och bränner sönder oss med hudcancer som följd.

Tänk ändå vad lagom är bäst! Om vi alla, både vita, svarta och gula, kunde vara nöjda och belåtna med den hudfärg vi har skapats med och inte gjorde allt för att förändra den, så skulle vi spara både pengar och hälsa.

Av Yi Lian 13 jan 2007 00:17