Nyårskrönika: En Marshallplan mot utanförskapet

Statsminister Fredrik Reinfeldt har på ett par månader visat mer intresse för Sveriges segregerade och utsatta bostadsområden än Göran Persson gjorde under alla sina år vid makten. Reinfeldt har gjort klart att kampen mot utanförskapet är den nya regeringens mest prioriterade uppgift. Det handlar om en generell politik för fler jobb och om riktade insatser för att uppmuntra arbetsgivarna att anställa dem som har upplevt en långvarig arbetslöshet. Men det handlar också om att se och lita på de människorna som lever i ett utanförskap och mobilisera de krafter som inifrån kan bryta utanförskapet.

Det var temat för statsministerns uppmärksammade jultal, där han berättade om att en särskild rådgivargrupp ska bildas bestående av "människor, som vet att alla inte har det bra i Sverige, som ser och förstår utanförskapet och kan föra fram lösningar till hur vi ska bryta det". Om samma sak handlar det banbrytande initiativet om att skapa "solidaritetsbanker", som under förmånliga villkor kan kanalisera finansiella resurser till våra mest utsatta bostadsområden.

Så kan en "Marshallplan" mot utanförskapet börja ta form och riskkapital göras tillgängligt för att utveckla lokala initiativ av ekonomisk eller social betydelse för utsatta områdens utveckling. Det kan givetvis gälla etableringen av nya företag men också av nya skolor, lokalt förvaltad äldreomsorg och barnomsorg och mycket annat som kan hjälpa till att skapa den egenmakt som behövs för att de berörda själva ska kunna ta sig ut ur utanförskapet. Också den för kampen mot utanförskapet så viktiga ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter skulle kunna underlättas genom dessa bankers låneverksamhet.

Solidaritetsbankerna kan också komma att fungera som kunskapsbanker, med rådgivning, vägledning och träning som kan underlätta den lokala utvecklingen. Den här är en mycket viktig uppgift eftersom egenmaktens förverkligande kan fordra färdigheter och kunskaper som inte alla besitter. Tänk bara på allt det som behövs för att exempelvis starta en friskola eller ett lokalt förvaltat äldreomsorgscentrum!

För att inte skapa det bidragsberoende som har varit så typiskt för den socialdemokratiska projektverksamheten är det viktigt att solidaritetsbankernas lån ska vara förmånliga men samtidigt underkastas en strikt bedömning av respektive projekts möjligheter att återbetala det lånade kapitalet och kunna stå på egna ben på några års sikt.

Bankernas konkreta organisation borde tillåta olika aktörer och gärna uppmuntra till samarbete mellan den offentliga sektorn, det privata näringslivet och den ideella sektorn. Det finns många relevanta internationella exempel - från nobelpristagarens Muhammad Yunus Grameen Bank till den amerikanska Enterprise Community Partners, som 2005 slussade en miljard dollar till lokala utvecklingsprojekt- som kan studeras närmare för att finna bästa modellen att kanalisera resurser till socialt utsatta områden. Det viktiga är den professionella förvaltningen av de medel som destineras till denna frigörande solidaritet med de mest utsatta.

Om det förverkligas, då vågar jag hoppas på ett riktigt gott nytt år för alla de människor som hittills inte har fått en värdig plats i vårt annars så ombonade folkhem.

Av Mauricio Rojas 30 dec 2006 10:19