Nittio procent av alla tillverkade föremål är sammansatta av en mängd olika delar och av olika material. Mängden olika delar är naturligtvis ännu större när det gäller tekniska system och anläggningar. Vid tillverkning utgår man i huvudsak från standardiserade material i form av stänger, rör, skivor osv., som i sin tur finns i standardiserade längder och bredder, och mängder av olika profilsnitt som i sin tur har olika tvärsnittsmått.
Före Internets etablering så fanns det ju knappast några praktiska möjligheter för miljontals användare, att göra gemensamma beställningar innan tillverkningen av några produkter påbörjades. Det har istället blivit fler och fördyrande mellanled och sidofunktioner. Alla dessa vill förstås ha sin del av den kaka som konsumenterna i sista hand betalar plus hela momsen.
Numera är alltså äkta förhandsbeställningar som användarna gör själva fullt möjlig. Här finns alltså ett embryo som kanske ger oss aningar om en framtida marknadsstruktur, som ur hushållningssynpunkt mera liknar det hantverkssamhälle som fanns före industrialiseringen och in på 1950-talet, och på vissa platser ännu längre. På 1940-talet så beställdes t.ex. min konfirmationskostym direkt från byskräddaren, trots att det då fanns konfektionskostymer att köpa i närmaste stad, fast de var sannolikt dyrare.
Jag har ännu inte sett eller hört något om att det ens har börjat diskuteras i dessa banor inom medie- eller forskarvärlden. Många förnuftiga människor håller nog med om, att nuvarande marknadsstruktur bör förändras i grunden, innan länder som Kina och Indien - trots nuvarande latenta möjligheter - bara upprepar och gör på samma slösaktiga och ineffektiva sätt som västvärlden sedan länge har använt. Men varför, varför finns inte förslag på vad som konkret och i detalj bör göras på den massmediala och politiska dagordningen? Vad sysslar dom med egentligen?
Fortfarande så sker tillverkning ju nästan helt på spekulation. Långt innan detaljhandeln har fått betalt för några varor, så har tillverkningen och distributionen till affärer och varuhus skett. Och arbetslöner, löneskatter och arbetsgivaravgifter har då betalats ut för varor som kanske inte alls blir sålda! Eller för varor som med ytterligare kostnader flyttas hit och dit för att till slut säljas till dumpade priser eller hamna direkt på soptippen! I sista hand är det ju alla konsumenterna som tvingas betala allt detta svinn. Användarna skulle kunna besparas alla kostnaderna för reklam, marknadsföring, direktörslöner, bonus mm., om man på enklast möjliga sätt kunde beställa och deponera betalningen före tillverkningen, samtidigt som allt kunde levereras på några få dagar; de tekniska möjligheterna finns ju redan.
Användarorganisationerna skulle kunna ta ytterligare steg med Internet som kommunikationsnav. Istället för att bara beställa tillverkning av färdiga produkter, så skulle man kunna göra teknikupphandlingar med avrop, direkt från "underleverantörer". Där varje underleverantör är specialiserad på direkt monterbara och ytbehandlade materialdelar från ett fåtal utvalda standardmaterial, som är anpassade till varje "underleverantörs" verktygsmaskiner och helautomatiserade produktionslina.
Användarnas organisationer skulle alltså kunna agera på likartat sätt som IKEA. Och då bör det inte enbart gälla möbler och inredning, utan även det mesta av alla andra tillverkade saker, system och anläggningar. Dessutom skulle rationaliseringarna kunna gå ännu mycket längre. IT och Internet fanns ju bara som påtänkta möjligheter när Kamprad startade IKEA.
Fortsättning följer!
Av Uno Hansson 18 dec 2006 22:57 |
Författare:
Uno Hansson
Publicerad: 18 dec 2006 22:57
Ingen faktatext angiven föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå