Vilken framtid har Kinas ungdom?

Jag har i åtskilliga artiklar behandlat den ekonomiska utvecklingen i Kina. Kapitalismen har hela tiden förstärkt sina positioner. Socialismen Av var och en efter förmåga, åt var och en efter prestation och kommunismenAv var och en efter förmåga, åt var och en efter behov skulle trodde jag länge garanteras en framtid i Kina av det 70 miljoner starka kinesiska kommunistpartiet. En artikel i Current History, sept. 2006 av Yunxiang Yan Little Emperors or Frail Pragmatists? China´s ´80ers Generation har fått mig att omvärdera socialismens och kommunismens framtidsutsikter. 80-talsgenerationen i Kina tycks av artikeln att döma ha följande motto:” Av mig så lite som möjligt, åt mig så mycket som möjligt.” Det verkar vara en repris på det svenska 80-talet.

Yan frågar:” Vilka är dessa kinesiska ungdomar? Tänker och handlar de på samma sätt som den så kallade Y- generationenDe som är födda mellan 1980 och 1995 i USA? Kinesiska ungdomar är, liksom deras motsvarighet i USA, verkligen individualistiska ”fun-seekers” som önskar röra sig bortom gamla sociala normer och skapa ” their own brave new world of cool”. När dessa ungdomar rör sig i det offentliga rummet med dess inslag av orättvisa, ojämlikhet, korruption och politiska auktoriteter, blir de rationella pragmatiker som rör sig mot väldefinerade mål och visar en avsky för idealism, i motsats till de ungdomar som 1989 samlades på den Himmelska Fridens Torg för att kräva demokrati och politiska reformer. 80-talisterna är opolitiska och är likgiltiga för officiell ideologi. Trots detta är det populärt att ansluta sig till kommunistpartiet, 28 procent av ”graduate students” var partimedlemmar år 2003. För dessa ungdomar är politiska övertygelser värdelösa men partimedlemskap är däremot värdefullt. I motsats till sorglösa ungdomar i USA är kinesiska ungdomar klara över vad måste göra för att skapa ett gott liv vilket för dem är att få bra betyg i skolan, komma in på prestigefyllda universitet och skaffa ett arbete med hög inkomst. En undersökning i södra Kina visade att studenternas högsta önskan var att bli miljardär, som nummer två kom att bli chef för ett multinationellt företag och som nummer tre kom att bli en högt rankad kader i kommunistpartiet. En sexuell revolution har ägt rum i Kina i både stad och land. En undersökning på landsbygden visade att 80 procent av ungdomarna hade haft föräktenskapliga förbindelser detsamma som i städerna.

Det ömtåliga, pragmatiska och själviska hos den nya ungdomsgenerationen har uppmärksammats och diskuterats av myndigheter, lärare, lärda och allmänheten och den vanliga åsikten är att ungdomarna helt enkelt är bortskämda, av detta har myntats uttrycket ” spoiled singleton syndrom”. Till slut undrar Yan följande:” Om ungdomars idealism och motkultur saknas kan man fråga sig var man kan finna inre katalysatorer som stävar att förbättra samhället. Pragmatiska ungdomar kan skapa stabilitet på kort sikt men vilka skall höja ribban för rättssäkerhet, jämlikhet och skapa social utveckling.”

Enligt en färsk rapport om prestationerna av nyexaminerade 80-talister när det gäller högteknologi, media och underhållningssektorn, skulle ett stort antal sakna självdisciplin, ofta vara sen till arbetet och när man är där inte ha någon böjelse att arbeta hårt. En personalchef yttrar sig på följande sätt:” De kommer att sluta när de känner sig otillfredsställda med arbetet. De kan lätt drabbas av depression och deras liv kan bli roderlöst så snart man råkar i svårigheter.” När de inte hittar något arbete lever de på föräldrarna vilket kallas kenlaozuthose who bite their parents for a living. Det är en helt annan bild på 80-talisten än den som media i väst meddelar i form av reportage om dåliga arbetsförhållanden i kinesiska fabriker. För att förstå detta måste man ta i beräkningen att det finns 200 miljoner ungdomar mellan 15 och 24 år och att 20 miljoner barn blir vuxna varje år. När det gäller att rekrytera arbetskraft finns därför många att ta av.

Hur är framtiden för socialismen och kommunismen i Kina? Inte så god av artikeln att döma. Kommunisterna i Kina anpassar sig till det kapitalistiska systemet på samma sätt som de svenska socialdemokraterna en gång gjorde efter andra världskriget. 80-talisterna i Kina är inga idealister utan rena pragmatiker som kommer att anpassa ideologin till den praktiska verkligheten. De är materialister och samtidigt hedonister.

Av Yngve Karlsson 03 dec 2006 18:56