Å hur länge har du stått i kö då?

Vi lever i ett välmående land. Mat, ljus, värme och allt vi kan önska oss finns att få tag på. Vi behöver inte slösa vår tid på att stå i kö eller handla på svarta börsen för att få tag på det vi behöver mest. Utom när det gäller ett av våra mest basala behov, nämligen tak över huvudet. Den svenska marknaden för hyresrätter är inte i balans.

Vi kan göra en jämförelse. Antag att staten startar en egen bilfabrik och sedan inför en ny lag som säger att ingen får sälja bilar dyrare än de som staten tillverkar. På så sätt har ju alla råd att köpa en bra bil.

Men snart slutar Volvo och alla andra biltillverkare att sälja sina bilar i Sverige eftersom det inte lönar sig. Därmed börjar det bli svårt att få tag på bilar, eftersom statens fabrik inte klarar att tillverka så många bilar som efterfrågas. Staten ger varje kommun i uppdrag att ansvar för bilplaneringen. En del inför kommunala bilköer, medan man i Göteborg måste söka varje enskild bil på internet.

Nu börjar folk få problem, ta till exempel det unga paret som får barn och behöver byta upp sig till en kombi för att få plats med barnvagn. Lagstiftarna finner dock en lösning.
En ny regel införs som innebär att om man redan har en bil så kan man få byta den med någon annan. Givet att man har beaktansvärda skäl, som tillexempel det
unga paret hade. Att bara vilja ha en annan bil är inte skäl nog.

Låter det absurdt? Det är det också och otänkbart när det gäller bilar. Dessvärre är det dock precis så den svenska hyresmarknaden fungerar. Vi har i Sverige ett system med reglerade hyror på lägenheter som är diskriminerande, orättvist, självbegränsande, ineffektivt och till och med
tillväxthämmande.

Systemet är diskriminerande eftersom det skiljer på de som har en lägenhet och de som inte har. De som har förstahandskontrakt får byta detta mot andra förstahandskontrakt, medan de som inte har något kontrakt kallt får räkna med att antingen söka ett hundratal lägenheter på boplats eller hålla till godo med en halvseriös och mycket osäker andrahandsmarknad.

Systemet är orättvist eftersom de reglerade hyrorna skapar möjlighet för gigantiska förmögenhetsöverföringar i form av
ombildningar av hyreshus till fastigheter ägda av en bostadsrättsförening. Eftersom hyrorna är reglerade kan en hyresvärd inte ta ut den hyra som människor är beredda att betala och samma fastighet får därför två helt olika värderingar beroende på om lägenheterna är hyres- eller bostadsrätter. Mellanskillnaden delas sedan lika mellan fastighetsägare och de hyresgäster som bor i huset vid ombildning.

Ytterligare en effekt av reglerade hyror är att systemet
begränsar sig självt. Eftersom förtjänstmöjligheterna är begränsade finns byggs det få nya lägenheter och det är heller inte särskilt attraktivt för en villaägare att upplåta exempelvis sin övervåning till uthyrning. För att trots det försöka hålla byggande på en hyffsad nivå finns byggsubventioner. Vilket alltså innebär att det stora flertalet som inte lyckats få tag på en lägenhet genom skattesedlen tvingas subventionera hyran till det fåtal som lyckats. Dessbättre verkar dessa subventioner vara under avveckling.

Vidare är systemet oerhöret ineffektivt. Oavsett om du vill få tag på ett förstahandskontrakt, byta bort din lägenhet eller bara ordna ett andrahandskontrakt så kräver det en väldigt stor insats rent tidsmässigt. Tid som definitivt hade kunnat användas till både roligare och nyttigare saker.

Slutligen är vår reglerade svenska hyressättning tillväxthämmande. Det finns väldigt liten möjlighet att ta ett tillfälligt arbete på annan ort, eftersom man i så fall dessutom måste ordna boende. Antingen får man köpa sig en lägenhet vilket är förenat med stor risk för kortare perioder eller så är man hänvisad till andrahandsmarknaden vilket för många innebär ett liv i ständig rörelse.

Nackdelarna är alltså många, medan fördelarna lyser med sin frånvaro. Utom för de lyckliga få som lyckas få tag på ett hyreskontrakt, vill säga...

Av Daniel Björkman 29 nov 2006 23:44