Svenskt Näringsliv styr regeringen

Denna artikel skulle egentligen handlat om hur absurdt det är att Sveriges 50 rikaste människor äger 1000 miljarder kronor tillsammans, när Sveriges befolkning samlade förmögenhet är 3500 miljarder. Med andra ord äger 0,0000028 av Sveriges befolkning ca 28-29 av vår sammanlagda förmögenhet. 1000 miljarder skulle kunna räcka till att finansiera den svenska militären i 25 år framöver, vilket kanske kan vara lämpligt om man vill genomföra en statskupp. Nåväl siffrorna borde tala för sig själva. Denna artikel kommer istället att handla om hur en väldigt liten rik elit i vårt land redan har tagit makten över hela Sverige.

I och med att de borgerliga vann valet så har vi fått en ny regering och en ny politik, men vems politik är det egentligen regeringen står för? Är det deras väljare de företräder, eller är det kanske den rikaste promillen av Sveriges befolkning? Det finns dessvärre anledning att misstänka det sistnämnda. Sifos senaste opinionsundersökning visade att det rödgröna blocket idag är 7 större än alliansen. Det är sällsynt sensasionella siffror bara nån månad efter valet. Trots det säger Reinfeldt, Littorin och Co att man "hade räknat med det" och ser det uppenbarligen inte som ett problem. Om man nu verkligen hade räknat med det, så måste man ju per definition medvedet fört sina väljare bakom ljuset innan valet. Det är för övrigt helt uppenbart att de fört sina väljare bakom ljuset, då de inte nämnt ett ord om försämringarna av exempelvis akassan i sitt valmanifest och ännu mindre i tevedebatter. I manifestet kan man hitta följande mening: "Arbetslinjen ska tydliggöras i arbetsmarknadspolitiken, arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen", som skulle kunna tolkas till vad som helst, men som visade sig innebära kraftiga inskränkningar för de sämst ställda. Trots det så försvarar framförallt moderaterna sig gång på gång sig med att "vi genomför det vi har fått mandat för att genomföra". Det är en lögn. De talade tydligt om alla förbättringar de skulle göra, men nämnde inte hur det skulle finansieras.

Alliansens mörkande av vissa politiska åtgärder är inte det värsta med deras agenda. Alliansen grundlurar även de flesta av sina egna väljare. De som styr Sverige idag är inte Alliansen, det är Svenskt Näringsliv. En anmärkningsvärt stor mängd av alliansens företrädare i regering och riksdag har arbetat och varit aktiva inom Svenskt Näringsliv på något sätt. Flera har varit engagerade inom den nyliberala tankesmedjan Timbro som finansieras av "Stiftelsen Fritt Näringsliv", som i sin tur finansieras av Svenskt Näringsliv. Andra är bara djupt indoktrinerade av Timbro, som exempelvis Fredrick Federley, riksdagsman och ordförande för centerns ungdomsförbund som i sin blogg skriver att han "älskar Timbro" och även skriver "Själv skulle jag vilja säga att CUF är Centerpartiets och Timbros ungdomsförbund". Att de enorma nyliberala svängingar som skett senaste decennierna till sist även drabbat centern är anmärkningsvärt.

Då Timbro fått 320 miljoner av Svenskt Näringsliv så lär de knappast vara speciellt självständiga eller ifrågasättande av sin moderorganisations politiska agenda.

Svenskt Näringsliv är en organisation med ca 50.000 medlemsföretag, alltifrån små till stora företag och finansieras av medlemsavgifter. Låt oss tänka efter var medlemsavgifterna egentligen kommer ifrån. I första hand betalas de av VD:ar från ca 50.000 svenska företag, men dessa chefer får sina pengar genom försäljning av sina varor och tjänster. Det innebär att varje gång du köper något så går oftast en liten del av priset på varan i slutändan till att finansiera Svenskt Näringsliv. Det är ungefär som skatter alltså, med skillnaden att dessa pengar går till en toppstyrd koloss med ganska liten insyn och som knappast är demokratiskt vald, men som ändå bedriver politik på hög nivå. Du som medborgare har ingen som helst möjlighet att påverka deras politik. Och politik bedriver de, med en budget på 12 miljarder enligt deras senaste årsredovisning, vilket är 24 ggr mer än sossarnas valbudget på 50 miljoner.

Med denna extremt höga budget så finns det anledning att oroa sig, oavsett vilket parti man än röstar på. Budgeten räcker till för att skapa en koloss till propagandamaskin. Förutom Timbro och Svenskt Näringsliv själv, som spottar ut böcker, rapporter och skrifter, så består komplexet av en rad olika organisationer som alla är finansierade av Svenskt Näringsliv. Ett exempel är Entrepenörsnätverket, som innan valet drevs av bl a Maria Borelius och Sven-Otto Littorin. Juristen Elizabeth Isitt har satt ihop en lista, Blå listan, på runt 110 organisationer och projekt som är helt eller delvis finansierade av Svenskt Näringsliv, samt 60-70 nedlagda projekt/organisationer. Listan är troligtvis inte alls komplett då det är svårt att upptäcka organisationer som är finansierade av Svenskt Näringsliv. I flertalet av dessa organisationer har kända politiker och högerprofiler varit delaktiga. Problemet är att flera organisationer döljer att de är en del av Svenskt Näringsliv, så pass väl att medlemmarna själva många gånger är ovetande om detta. Det handlar om alltifrån så kallade ideella forskningsinstitut, en drös PR-byråer, partipolitiska aktioner, skolor och många andra typer av organisationer eller projekt.

Tillsammans utgör dessa organisationer en massiv påverkan i samhällsdebatten genom olika kanaler, som många gånger verkar vara helt fristående och obereonde. I själva verket går de några fåtal mångmiljonärer och miljardärers ärenden. Påverkan genomförs även genom skolor som Stureakademin som matar unga människor med marknadsliberala budskap. Gissningsvis har flera av de yngre högerpolitiska profilerna gått där. Timbro har lyckats få ut en rad rapporter som refererats i nyhetsmedier och Timbros förgrundsfigurer har aktivt figurerat i TV-debatter och som skribenter i nyhetstidningar. Men det är inte bara i egenskap av representanter från en tankesmedja som man påverkat medier. Flera organisationer som verkar vara oberoende, men som är finanisierade av Svenskt Näringsliv, förekommer i media med rapporter, opinionsundersökningar och "forskningsreslutat". Utöver detta har man producerat långfilmer som gått på biografer och tevedokumentärer som sänts i svensk TV utan att klart deklarera vem som finansierat filmen. Timbro själva uttrycker det såhär: "För att nå olika målgrupper använder vi olika avsändare och varumärken. För vissa målgrupper passar ett visst tilltal. I andra fall behövs något annat för att nå igenom informationsbruset". Att en journalist för nåt år sen avslöjade att flera politikers motioner var ordagranna kopior av förslag från lobbyister gör ju inte saken bättre. Vad Svenskt Näringsliv har för syfte att bjuda Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson på en resa till en semesterort i Turkiet, kan man ju också undra.

I vissa fall har man finansierat privatpersoner, vilket är ännu svårare att upptäcka. Ett exempel är Harry Franzén som är medlem i ett främlingsfientligt lokalparti och som utsetts till årets sämsta hyresvärd för att ha hyrt ut mögelskadade lägenheter till bostadslösa och även låtit dem få arbeta utan lön på sin nöjespark. Denna hycklare fick indirekt pengar från Svenskt Näringsliv då han drev kampanjen att få sälja vin och öl i sin ICA-butik för några år sen. SSLF betalade då åtminstone hans rättegångskostnader. SSLF tillhörde då Svensk Handel som i sin tur är en del av Svenskt Näringsliv. Harry Franzén har nyligen gjort ett utspel i att sälja receptfria läkemedel i sin butik och har i en intervju sagt att han kan tänka sig att samarbeta med Svensk Handel för att utmana Svenska Spels monopol. Dessa uppgifter nämns i princip aldrig i mainstream-media och man får lätt intrycket av att det är en privatperson som är förbannad på monopolet, men styrs i själva verket av Svenskt Näringslivs enorma komplex.

Det är viktigt att fråga sig vad det är för politik Alliansen säger sig föra. Är det väljarnas politik, eller är det Svenskt Näringslivs elitpolitik? Hur förklarar man t ex att man sätter in all kraft mot att bekämpa fusket med socialförsäkringar, som beräknas kosta 5-7 miljarder per år, medan fusket med skatteplanering uppgår till 100-120 miljarder per år, som man inte bryr sig om alls. Är man mån om att få in skattepengar så att man kan använda dem effektivare så borde man rimligtvis även fokusera sig på det sistnämnda fusket, även om det skulle vara överskattade siffror. Är man däremot mån om att de rikaste i samhället ska komma undan lätt med skatteplanering och fusk och dessutom ska få det ännu bättre genom skattesänkningar, så är det såklart bekvämare att rikta sig mot de svagaste i samhället. Det är knappast de borgerligas förtjänst att Svenskt Näringsliv fått den ställning de har, det är snarare sossarnas passiva agerande. Men det lär knappast bli bättre av att Alliansen aktivt för en politik som kommer stärka deras position och tillgångar i samhället.

Om jag missat någon källa till något påstående, säg då till mig i kommentarfältet så lägger jag till den i kommentarerna så snart jag kan.

Källor
Länk: maktskifte06.se
Länk: nordea.se
Länk: riksdagen.se
Länk: ekonominyheterna.se
Länk: aftonbladet.se
Länk: timbro.se
Länk: regeringen.se
Länk: dagenshandel.se
Länk: federley.blogspot.com
Länk: web.archive.org
Länk: aftonbladet.se
Länk: svd.se

Av Tobias Jeppsson 24 nov 2006 09:50