Tre små terrorister och en dammsugare

Att vara trebarnsmamma, är det vad jag är? Eller vad vill jag kalla mig?

Jag kan ju säga att det är jäkligt kul att vara det när jag är så där himla snygg som jag faktiskt är ibland när jag har en bra dag, lite utsövd, snygg makeup, håller in magen samt har lite fräscha kläder och jag möter den där personen från högstadiet som tyckte att jag var en mes var jag säkert åxå och jag går där som en babe med tre grabbar som är SÅ lugna och fina.

Men det är inte lika kul när man möter samma person kl 17 en vardag när man hämtat tre trötta terrorister från dagis och bara MÅSTE handla för kvällen och morgonen därpå, och dessa tre hörs, syns och känns mest av alla i hela affären. Jaa, jag hörs säkert åxå.

Men det är ju faktiskt ofta så att man har det helt underbart tillsammans med sina barn och lär mycket av dom! Jag får onekligen erkänna det. Men att de liksom jag har sett att min mage faktiskt inte har en enda muskel utan en del annat istället, det behövde ju inte talas ut i sådan klartext som Adrian sade det; "Du mamma, ska VI ha en bebis?"
"Nääe?!"
"Men - din mage är ju så stor nu för tiden!?"

Vad säger man? Joo, det är så att jag jobbar och har ett krävande yrke, jag har tre krävande barn och jag har en krävande man om det blir tid över. Jag vet att jag behöver tänka på att röra mig, att inte unna mig det där glaset vin, jaja, glasen då, samtidigt som tiden rinner i väg, jag vill träffa mina underbara väninnor, jag vill äta gott och jag vill sitta i soffan o kolla på lite fånig TV och det blir inte så himla mycket tid över även om de i alla komigång- och komifart- o hållitrimtidningar som finns säger att det finns tid att hämta för ens egentid. Om man bara vill. Jaja, var då?

Man ska ju städa också. Fy vad det är tråkigt. Jag får ångest bara jag tänker på det. Det funkar aldrig för mig att göra det. Så fort jag tror att det är läge och har påbörjat det så brakar helvetet löst. Man kan tro att grabbarna jobbar i skift för att klara av uppgiften att få mig ur funktion. Först kommer den ene in och vill att jag ska hjälpa till att sätta på inlinesen. Om det bara var inlinesen. Vet alla hur många skydd man ska ha på sina barn för att man med gott samvete ska kunna skicka ut dem på gården utan andra säger "Jaha, hon skiter i om han slår sig". Det är knäskydd, armbågsskydd handskydd och självklart hjälm. Alltså sju ytterligare saker på - förutom inlinesen. Och står de stilla medan man sätter på dem!? Nä, kikar lite efter kompisar, slår runt en gång innan alla skydd är på, ja, jag hade bara satt på en av inlinesen faktiskt, ändå slog han en repa. Och då var det tvunget att få plåster, lite kramar och lite övertalan att få sätta på den andra åxå.

Så, då var det gjort - nu tillbaka till dammsugaren.

"MAMMA, jag vill åxå åka inlines!"
Dags för näste man.
"Men gubben, du kan väl ta kickbiken bara hjälm där", försöker jag.
"Nää, Adrian åker ju inlines, det vill jag med!"
Så det är ju bara att gå ut o köra nästa unge. Proceduren är väl i stort sett samma bortsett från vurpan. Och Liam vågar inte åka nerför den lilla "slänten" 40 cm nerfart från ytterdörren ner till gångvägen om inte jag håller i honom. Har ni hjälpt en 5-åring med rollerblades?! Vad händer med deras ben bara man lyfter dom litelitegrann!? Joo, de börjar att springa utan dess like i bara tomma luften.. Och vad händer då!? Joo, man får ex antal sparkar på skenbenet som inte är alltför sköna. Men uppdraget utfört och jag tar mig in till dammsugaren igen, och känner på vägen att jag börjar bli lite kaffesugen. Fixar detta och tänker under tiden att det är lagom färdigt när jag har dammsugit klart undervåningen. Känner redan nu njutningen av denna mörka dryck på altanen.

Sätter i gång att dammsuga och några minuter senare så har jag en treåring som mitt framför mig står högröd i ansiktet och gapar "Adde o Iam åkt ifrån mig. Jag fick inte vara mä!?"
Än en gång stänga av maskinen gäller garantin för hur många tryck som helst på ON/Off-knappen!?
"Vad är det Melvin?"
"Adde o Iam åkte ifrån mig! Jag vill också åka inlines!"
"VISST - kom då."
Den här gången vet jag att det bara är att sätta på inlinesen på grabben, hålla i tröjan och låta honom känna igen att; "Nä fy vad läskigt, vill inte." För han måste VARJE gång komma på det själv, det hjälper inte att referera till de 20 gångerna innan. Sen kommer då detta att få honom att välja fordon. Cykel, kickbike, trampbil, traktor eller egna ben?
"Vad vill du ha LILLA GUBBEN?" Hör den lilla irriterade undertonen.
"Nää, mammas ben bära!", tycker den lilla smartisen. Antagligen är tanken den att jag då kan skälla på brorsorna samtidigt.

När så den striden är slut, då börjar ju den förste att komma in och vilja ta av sig alla skydd igen, tätt följd av sin bror. Och när allt är avtaget, inplockat och de har bestämt sig för vad de ska göra nu så har det kaffet jag satte på tidigare blivit SVART, och det är dags att påbörja lunchen. Så den där dammsugningen får vänta till efter middagen. Blir säkert lugnare då!

Av Camilla Lindekrantz 23 nov 2006 11:32