Sverige - landet där de goda bor

Man ska aldrig vara en cyniker i ett land där naivitet, otydlighet och historielöshet är norm och är både taktik och metod för alla åsiktsbildare som yttrar sig och utger sig för att ha något att säga. Men jag bara måste säga vad som måste sägas.

De goda framträder just nu på insändarsidorna i landets alla tidningar. Men i någon sorts "reduced version", godheten finns ju nu att uppnå i en form eller om vi så vill, nivå, där vanliga människor också kan vara delaktiga. Man behöver nämligen inte framställa sig som en kringvandrande jesusfigur i röd eller blå mantel som kämpar för allehanda svaga grupper såsom hemlösa, homosexuella, flyktingar, palestinier eller förtryckta irakier och talibankvinnor.

Nu är det alltså en mer lätthanterlig och lättuppnåelig nivå som det narcissistiska samhället kan leverera till sina narcissistiska medborgare.

De goda ska nu, eller rättare sagt, har redan köpt lågenergilampor till sina hem, för miljöns skull, och de mår bra av det.

De mår förstås bra av att känna sig goda. De får en "feel good"-känsla, så skulle en tidning som lever på att förmedla hur man ska leva sunt ha uttryckt det det finns gott om dem och det är kvacksalveri i tryckt form de levererar.

Men det är ju ett kortvarigt rus förstås. För med en minimal insats blir förstås lyckan kortvarig. Det är ju nämligen en minimal insats som krävs för att kunna framställa sig som god i klimatfrågan. Du behöver bara köpa en lågenergilampa och skruva dit den och sätta på den, alltså trycka på knappen, och sedan är det fixat. Din "må bra"-känsla infinner sig. En känsla av snuttefilt inställer sig och du har något att berätta om för väninnorna, eller varför inte skriva en insändare till lokaltidningen om det så att tusentals läsare kan se vad du har presterat. Som ett litet barn som söker bekräftelse för att det har bajsat på pottan.

Och om två veckor går "den gode" och köper en sista minuten-resa till solen på Gran Canaria...

- Och Ryan Air har ju sååå billiga resor till London just nu! Dit bara måste jag ju åka igen, fastän jag varit där fjorton gånger redan!

Och om två veckor börjar julen och i en månads tid sprider därför två dussin ljus i hemmets lugna julevrå koldioxid i atmosfären samtidigt som kakelugnen blåser ut rök ur skorstenen. På självaste julafton öppnas julklapparna från Kina, Malaysia, Indien, Filippinnerna och Indonesien, och hemmatemperaturen visar stadigt, året runt på 20 grader, trots att människan lever lika gott i 5 grader så länge det är torrt och hyfsat rent. Och ute på gårdsplanen knattrar tonårsgrabben iväg på moppen. I cykelkällaren står cykeln.

Men den gode tvättar också kläder trots att de inte behöver tvättas, varje dag, och den gode spolar i toaletten trots att det där ensamma papperet nog egentligen hade kunnat kastas i papperskorgen istället.

Och visst måste det duschas varmt! Varje dag! En gång per person i hushållet trots att människan klarar av att gå långa tider utan dusch så länge bara händer, underarmar, skrev, armhålor, ansikte och fötter är någorlunda rena. Vi behöver inte duscha. Särskilt inte varmt. Bada behöver vi inte heller. Fem minuters kall dusch varannan vecka det vore den rätta medicinen.

Men bekväma är vi människor och vi är som en flock ankor i en ankdamm. Vi simmar runt och kvackar lite smått. Någon skjuter en anka läs klimatfrågan blir aktuell, flocken lyfter och flyger runt och kvackar i kapp en kvart, sedan landar den och simmar runt och småkvackar igen.

Fast vi människor är bättre på att hyckla. För det hycklas ordentligt i landet där de goda bor. Och i spegeln skrattar narren åt betraktaren...

Av Arvid Fallström 23 nov 2006 11:53