Vilka kommer att sitta i JKs resnings- kommission?

Justitiekanslern Göran Lambertz förslag om en resningskommission är det första steget i ett återupprättande av rättssäkerheten för män som dömts oskyldiga i sexualbrottmål, och jag skriver "män" därför att 99 av dem som har dömts oskyldiga i sexualbrottmål har varit män. Idén är lysande. Tanken att nya omständigheter i ett rättsfall skall granskas av en oberoende myndighet i vilken åklagaren eller Riksåklagaren inte får inblandas verkar logisk. Frågan är dock följande: Om JK får igenom sitt förslag, vilka är det som ska sitta i en sådan kommission? Ska man byta ut det ena eländet mot ett nytt elände eller ska man handplocka vettiga människor, däribland jurister ock lekmän som kan applicera någonting som mer än ofta lyser med sin frånvaro i Riksåklagarens och Högsta Domstolens behandling av resningsfall, nämligen sunt förnuft?

I de 11 st. resningsfall som upptas i Hans Gunnar Axbergers rapport "Oskyldigt Dömda" har Riksåklagaren demonstrerat avsaknaden av just det sunda förnuftet som jag skriver om ovan. RÅ har givit sitt stöd till resning i bara två av dessa fall. Stödet kom, åtminstone i fallet Bo Larsson, bara efter att journalister på Sveriges Televisions "Uppdrag Granskning" visade upp åklagarens klantiga hantering av fallet. Journalisterna tog RÅ i kragen och i TV-rutan fick hela det svenska folket insyn i just hur jävla illa det hela hade gått till. Det viktigaste med Uppdrag Gransknings avslöjanden i Bo Larsson- fallet var inte bara att karln var oskyldigt dömd, utan det var avslöjandet om just på vilket fruktansvärt pinsamt sätt förundersökningen i fallet utfördes av polisen och åklagaren. Denna bristfälliga förundersökning var vad Riksåklagaren försökte undangömma under ett par resningsansökningar för Larsson. Det var endast när RÅ stod där med lång näsa i ett horn med SVTs granskning stirrande honom i ansiktet som han äntligen gav sig. I de övriga fallen har RÅ använt sig av en standard- och ganska fånig ursäkt, nämligen hänvisning till den s.k. orubblighetsprincipen, enligt vilken parterna i ett mål anses kunna leva i tryggheten av att den laga kraft vunnen domen inte ska rivas upp. Det betyder att en skyldig våldtäktsman ska kunna leva i tryggheten för att aldrig bli avslöjad och straffad ÄVEN OM nya omständigheter som bevisar att han begick brottet för vilket han frikändes, framkommit! Det betyder också att en oskyldig dömd person aldrig ska få upprättelse även om bevis om hans oskuld framkommer efter att hovrättens dom vunnit laga kraft. Den kvinnan som ljugit om våldtäkten ska alltså kunna leva i tryggheten för sin lögn menar RÅ !

Det som ligger bakom JKs förslag är detta: Det största problemet för en person som blir oskyldigt dömd är att kunna hitta ett gediget sätt att slåss för rättvisan utan hjälp av ett juridisk ombud. Såsom det ser ut i dag kan en person som dömts i Hovrätten inte få allmän rättshjälp för att få en jurist att undersöka resningsmöjligheter. Detta betyder att personen i fråga får agera själv, ensam mot hela statens stora rättsmaskineri. Det är ofta här som massmedia gör entré och journalisterna, precis som vi nyss ha sett i fallen Joy Rahman, Yasser Askar och Bo Larsson, tycks klara av att utföra framgångsrika undersökningar som ofta leder till att rättvisan segrar. Men frågan är om det är rimligt att den enskilde medborgaren skall tvingas lägga sin rättssäkerhet i händerna på journalister istället för på juristerna vars uppgift det faktiskt är att sköta rättsliga ärenden?

Även om jag tycker att JKs förslag är bra är jag ändå lite skeptisk till vad det ska bli för individer som sitter i en sådan kommission. Jag förmodar att det blir jurister bestående av hovrättsråd, lagmän m.m. och en och annan lekman förstås. Frågan är bara hur gamla dessa ska vara? Ska vi ha 68 åriga lekmän och 67 åriga domare som aldrig använt ordet "fuck" eller som aldrig någonsin satt sina fötter i ett diskotek? Ska sådana personer bedöma nya omständigheter i ett resningsfall som handlat om det sexuella samspelet mellan yngre medborgare i samhället? Ska vi förvänta oss att dessa dinosaurier vars enda erfarenhet av det sexuella troligen varit "missionären" på allvar ska bedöma sexuella frågor rörande 15-20 åriga tjejer och killar? Förstår ni hur löjligt det här egentligen låter? Och tro inte att jag överdriver - i min egen rättegång fick man noggrant förklara för den 72 årige rådmannen hur det går till när en kvinna "rider" en man under ett samlag. Han hade svårt att begripa hur det kunde komma sig att kvinnan låg ovanpå mannen - han visste inte bättre!

Det vore bra om JK kunde utveckla sin idé och berätta för oss vad det bör vara för typ av personer som sitter i an sådan kommission som han förespråkar. Kan han försäkra oss om att den påtänkta resningskommission kommer att bestå av folk som vet lite mer om oss människors beteenden än den gamle rådmannen som jag fick läxa upp?

Av William Butt 20 nov 2006 15:52