Konsert: Inte särskilt kungligt, Hovet!

Igår hade jag och min far en "far och son" -kväll. Efter en god middag på en närliggande restaurang och ett och annat glas öl gick vi till Mosebacke på Södermalm för att se Lars Winnerbäcks följeslagare, bandet Hovet, uppträda på egen hand. Eller som den första raden lyder på Hovets hemsida: "En kärlekshistoria som började med att Lars Winnerbäck handplockade musiker och sångare till sitt band, som han sedermera döpte till Hovet."

Vi var där runt sju och satte oss vid ett bord nära scenen, vi var ju där för musiken. Enligt Mosebackes hemsida och personal skulle spelningen börja klockan 20:00. Dessutom hänvisar Hovet från sin egen hemsida till Mosebackes hemsida. En och en halv timme senare hade de ännu inte gjort entré.

Visst vet jag att de flesta band aldrig kommer på utsatt tid, och en halv timme kan man lätt stå ut med, men när det dröjer 1 timme och 40 minuter så tycker jag att det inte blir annat än larvigt.

När de väl kom in var det ungefär som jag hade förväntat mig. Hovet är ett gäng bra musiker med bl.a. Idde Schultz och Anna Stadling, som förra året gjorde skivan "Vägar hem", då under namnet "AnnaIdde". När Winnerbäck förra året bestämde sig för att göra ett soloalbum, bestämde de att de då skulle göra samma sak. Så mycket av deras egna låtar blev det emellertid inte. De inledde med två av dem, helt okej låtar, bra framförda med den glädje och entusiasm som alltid tycks närvarande när de spelar tillsammans. De fortsatte med låtar från Anna och Iddes album och gästspel av bland andra Staffan Hellstrand. Jag har egentligen aldrig gillat honom av någon anledning som jag inte riktigt kan identifiera, men igår var han faktiskt en av de bättre på scen med "Romeo i Stocksund" och en ny låt som ännu inte spelats någon annanstans. Efter 30 minuter hade de dock tagit ut sig så mycket att det var dags för paus. Redan?

En halvtimme senare och ett par brickor öl inburna i logen kom de tillbaka och levererade det ena bra framförandet efter det andra, och det var nu det verkligen kändes som en konsert värt besöket. Staffan Hellstrand kom upp igen, de spelade ett par engelska countrylåtar tillsammans med en gästartist, och när de hade fått upp temperaturen på publiken så ropade man in ingen mindre än Plura från Eldkvarn, till publikens stora förtjusning. När han kört ett par låtar så tog han tillfället i akt att sjunga "Somliga går i trasiga skor" för att hedra en av Sveriges allra största musiker, Cornelis Vreeswijk, som ni kanske vet, har en särskild plats på Mosebacke.

När de avslutade konserten var klockan så pass mycket, midnatt, med tanke på att de flesta jobbar i veckorna att det kanske hade varit en bra idé att börja konserten lite tidigare så de hade haft mer än halva publiken kvar när de gjorde sina extranummer. De hade varit roliga att se.

Sammanfattningsvis är det alltid roligt att se ett band som spelar med entusiasm och glädje på scen. Det ser verkligen ut som de trivs. Med Idde Schultz och Anna Stadling som körsångerskor, men även när de sjunger solo, så är det svårt att inte gilla Hovet. Måste dock säga att Hovet inte känns riktigt fullständigt utan dess konung.

Av Olle Arnell 17 nov 2006 16:39