Ana Johnson: "Jag vill hellre vara söt än sexig"

Som så många andra löjligt vackra, fräscha kvinnor så är det första Ana Johnson uttrycker när hon äntrar rummet på Bonnier Amigo en stor ångest över sitt trötta och glåmiga utseende. Jag förklarar för henne att så är inte riktigt fallet, och hon och hennes vackra ögon blir mindre klyschiga när intervjun tar fart.
- Grattis till skivsläppet!
- Tackar, tackar.
- Hur känns det?
- Jo, tack, det känns jättebra. Den här gången har jag fått sitta med mer i alla processer, vilket har gjort att albumet gått mer åt det håll jag vill gå musikaliskt. Nu är soundet lite tyngre, lite rockigare.
- Vilken är din favoritlåt?
- Little Angel, som skivan är döpt efter. Den har en väldigt speciell betydelse för mig, och just därför har jag valt att döpa hela albumet efter den.

- Ledsen att jag tar upp det här, men jag kommer fortfarande ihåg en viss dokusåpa som gick på Kanal 5 för ett antal år sen, "Popstars". Programidén var att skapa och lansera ett tjejband och du var en av fem medlemmar. Berätta lite om den tiden.
- Jadu... det är ju inte så kul att prata om det där snedsteget. Jag var ung och helt överlycklig över att få chansen. Det är ju verkligen inte många som får en öppen dörr in i branschen sådär och jag älskar ju musik liksom.
- Varför säger du snedsteg?
- Jo men, musikaliskt var det ju helt åt helvete. Det tog inte lång tid innan jag kände att det inte fanns någonting jag kunde stå för bland det vi gjorde och då funkar det ju liksom inte. Samtidigt var det mycket redigering i det där programmet. Dom fick det att se ut som vi fick massa
sång- och danslektioner. I verkligheten var det EN sånglektion och dansklassen fick vi tjata oss till. Och vi skulle föreställa ett band liksom.
- Kom det något positivt ut av programmet?
- Ja, det är klart. Det öppnade ju många dörrar i branschen för mig. Man stöter på producenter och så vidare, men jag skulle nog fortfarande inte rekommendera det.

- Vad tycker du i allmänhet om sådana sätt att försöka bli artist - som Idol till exempel?
- Nej, jag tror folk kommer börja tröttna på sånt där snart. Det har ju hållt på så himla länge. Jag förstår inte riktigt hur människor kan tycka att det är så intressant. Fast jag gillar i och för sig Markus i Idol, har väl slagit på programmet nån gång. Han är grym, haha.

- Jag kommer ihåg en sekvens i Popstars där ni skulle posera framför kameran och du ombads vara sexig. Vad var det du svarade nu igen?
- Haha, ja just det. Jag sa något i stil med "Sexig, gud nej, jag kan vara söt på sin höjd". Haha, det där hade jag glömt.
- Står du fortfarande kvar på den punkten?
- Jo, jag gör väl det. Visst, jag kan känna mig lite sexig ibland, men nja. Jo, jag står nog kvar skratt.
- Det är ju så att du tveklöst skulle kunna knäppa upp en knapp eller två i dina videos utan att någon skulle höja på ögonbrynen. Men det gör du inte. Är det ett medvetet val?
- Ja, absolut. Det intresserar mig inte. Visst, vissa gånger har det varit påtryckningar från folk om att vara mer sexig, men det där lär man sig stå emot. Man måste nog vara lite av ett kontrollfreak i den här branschen.

- Första gången var det megasuccén Spiderman. Nu har du fått ännu ett ledmotiv i och med nya filmen Exit och den specialskrivna "Exception"; Hur fungerar det där egentligen, får du vara på plats och träffa alla snygga skådisar?
- Haha, nej inte riktigt kanske. Nej, dom ringde helt enkelt upp mig precis som förra gången. Den här gången, för Exit, så ringde dom och ville att jag skulle skriva en låt speciellt för filmen. Så jag tittade på filmen några gånger, för att erhålla någon sorts känsla, och sen började jag skriva. Tyvärr ingår det inte i jobbet att vara på plats när dom spelar in filmen.
- Så, vilken film är bäst, Spiderman eller Exit?
- Haha, nu blev det svårt. Man får väl hålla i åtanke att Spiderman har cirka den tredubbla budgeten än vad Exit har, men Spiderman är bäst. Fast huvudrollsinnehavaren är snyggare i Exit, hehe.

Av Cim Efraimsson 10 nov 2006 12:12