Kärnvapen - mänsklighetens självmordsbomb

Blockerandet av Faslanebasen är ett lagbrott som kallas för civil olydnad. Jag anser däremot att det är ett betydligt större lagbrott att Tony Blair, i strid med internationella konventioner, vill spendera 50 miljarder pund på att upprusta den brittiska kärnvapenmakten.

Min känsla för det grundläggande människovärdet är alldeles för stark för att jag dogmatiskt ska följa lagarna. Civil olydnad, när det präglas av ickevåld, öppenhet och viljan att ta sitt straff, är en naturlig del av demokratin. Listan över reformer som genomförts med hjälp av civil olydnad är lång. Indiens självständighet, rösträtt för kvinnor och avskaffandet av apartheidreglerna i USA utgör bara några få av dem. Genom att bryta mot lagen kan ickevåldsaktivister bidra till ett ifrågasättande och
uppmärksammande av strukturella orättfärdigheter i samhället.

En av dessa strukturella orättfärdigheter är förekomsten av kärnvapen. För om de tas i bruk, och den risken finns alltid så länge som kärnvapen finns kvar, så kommer städer, skogar, slätter och byar att brinna i dagar. Det mesta som är levande kommer att dö, vattnet kommer att bli till
radioaktivt gift och en nukleär vinter utan sol kommer att inledas.

Kärnvapen är mänsklighetens självmordsbomb och dess avvecklande är en brinnande aktuell fråga.

Nu har Nordkorea skaffat sig kärnvapen. Jag tycker att det är skrämmande och jag tycker inte att de har rätten att inneha kärnvapen. Men jag tycker att det enda rimliga är att säga att ingen har rätten att inneha kärnvapen. För om man låter vissa länder inneha kärnvapen, så blir det
svårt att dra gränsen och förbjuda andra länder från att inneha dem. Idag innehar USA, Storbritannien, Nordkorea, Indien, Pakistan, Ryssland, Israel, Kina och Frankrike, kärnvapen. Alla dessa länder anser att de har rätten att förfoga över vapen som kan utplåna mänskligheten. De kallar det för "självförsvar" eller "avskräckning". Imorgon kanske Iran, Vietnam, Mexiko, Sydkorea, Kuba, Finland, Tyskland, Afghanistan, Libanon, Uzbekistan och Bosnien säger att de också behöver kärnvapen i
"avskräckningssyfte". Många länder kan använda sig av det argumentet.

För att förhindra att spridningen av kärnvapen fortsätter, måste dagens kärnvapenmakter nedrusta. Att vissa länder skulle ha rätten att inneha något som är det mest anti-demokratiska och anti-humana som människan någonsin skapat, är inget annat än becksvart humor.

Det är tillräckligt roligt för att få en dödskalle att börja skratta.

Först när dagens kärnvapenmakter nedrustar kan argumenten mot spridning av kärnvapen börja bita på allvar. Här drev faktiskt den gamla socialdemokratiska regeringen en hel del bra saker. Nedrustning och
icke-spridning poängterades i utrikesdeklarationer och regeringen var även internationellt pådrivande i att verka för icke-spridning och betonade de nuvarande kärnvapenmakternas ansvar. Jag kan bara hoppas att den nya regeringen fortsätter med detta arbete. Om vi gröna fick bestämma skulle arbetet till och med utvecklas.

Att jag använde fredlig civil olydnad mot kärnvapen i en värld som spenderar 900 miljarder dollar på vapen och 50 miljarder dollar på bistånd, är inget jag skäms för.

Vi har alla ett ansvar gentemot kommande generationer att faktiskt verka för att kärnvapen utplånas innan det hinner utplåna mänskligheten. För så länge vi har kvar kärnvapen lyder den enkla sanningen som följande:

Vår värld är 4 600 miljoner år gammal. Den kan upphöra under loppet av en eftermiddag.

Av Alexander Chamberland 23 okt 2006 09:54