Döm inte - försök förstå

För några veckor sedan skulle jag ner till Luleå, och som vanligt satte jag mig på "min" plats i bussen - ungefär i mitten på övre planet av dubbeldäckaren. Några rader framför mig satt en man i 30-årsåldern och pratade i sin mobil. Inte något ovanligt med det, alltså, men det som fick mig att börja lyssna var när han nämnde "villkorligt frigiven". Efter det var det nästan omöjligt att låtsas som ingenting och börja tänka på något annat, så jag fortsatte lyssna. Tydligen hade denne man blivit villkorligt frigiven från häktet just den dagen, och även han var på väg till Luleå. På andra eller tredje samtalet han ringde började jag få lite mer sammanhang i berättelsen eftersom den han pratade med tydligen inte visste att han varit häktad, och bitar började falla på plats. Bedrägeri. Han hade blivit dömd till åtta månader, men blivit villkorligt frigiven nu efter tre. Vad bedrägeriet handlande om fick jag aldrig någon klarhet i, men tydligen var det något som skett över landsgränsen.

Ungefär halvvägs till Luleå hade han tydligen ringt alla han skulle, och under resten av resan fick jag tid att tänka på honom, och det han pratat om. Hade jag vågat skulle jag ha gått fram till honom och frågat "varför?". Nu gick jag alltså inte fram, men inte av rädsla för honom efter det han berättat, utan för att jag inte är den som går fram till okända. Hade jag ändå gått fram till honom hade det absolut inte varit för att döma, men för att kanske förstå. Vad fick honom att göra som han gjorde? Kände han någon gång att "jag vill inte", att det var fel, men att han av någon anledning ändå gjorde det. Det finns, utan undantag, alltid en anledning till att människor handlar på ett visst sätt i olika situationer - vilken var hans anledning? Vilken situation befann han sig i just då?

Dale Carnegie 1888 - 1955 skriver i sin bok "Hur du vinner vänner och påverkar din omgivning" om önskan att betyda något. Som exempel nämner Carnegie en man vid namn William James som ska ha sagt att "Den mänskliga naturens mest grundläggande princip är kravet på att få bli uppmärksammad". Lägg märke till att James inte talade om en "önskan", "längtan" eller stävan" om att få bli uppskattad. Han sade "kravet" på att bli uppskattad.

Det kriminella beteendet belyser Carnegie i ett stycke. Carnegie menar på att det är en önskan om uppskattning som föranleder många att hamna i den kriminella världen. Efter en intervju med en polismästare i New York, skriver Carnegie vidare "Den genomsnittlige ungdomsbrottslingen är helt jag-fixerad och det första han ber om sedan han arresterats är kvällstidningarna där han framställs som hjälte. Den obehagliga framtid där han får sitta inne förefaller avlägsen så länge han kan fröjdas över att se sin egen bild dela spaltutrymme med bilder av idrottsmän, film- och TV-stjärnor och politiker".

Just det här exemplet är hämtat från ungdomsbrottsligheten i New York, men i vissa fall kanske det gäller även för de som hamnar i ett kriminellt liv här i Sverige. Det handlar om att få känna sig betydande, och kanske många av de som hamnar i kriminalitet känner en avsaknad av det behovet.

Vad jag efteråt tänkt på när det gäller mannen som var på väg till Luleå är; om jag vetat vad han gjort innan jag satte mig så pass nära - hade jag då - omedvetet eller medvetet - satt mig där jag gjorde? Och hade de som klev på senare, och inte visste om hans samtal, satt sig där de gjorde? Medvetet eller omedvetet tror jag att många skulle ha valt en annan plats. Och möter man mannen igen och vet om det som man kanske inte borde veta - kan man verkligen låtsas verka vara helt oberörd? Jag är tyvärr inte så säker… Naturligtvis gjorde han fel, men det är själva handlingen man bör fördöma, inte honom som person.

Avslutningsvis ska jag åter citera en text hämtad från Carnegie’s bok; "Istället för att fördöma människor, ska vi försöka förstå dem. Låt oss försöka komma underfund med varför de gör som de gör. Det är mycket mer givande och mer spännande än att kritisera och det skapar sympati, tolerans och vänlighet."

Av Maria Sågå 21 okt 2006 23:06