Tankar om gudsbegreppet

Vårt planetsystem har funnits i kanske tolv miljarder år i ett universum vi ännu inte vet allt om. På planeten har uppkommit liv. Det uppkom i haven och har utvecklats från bakterier till mer sofistikerade former under tidens gång. Detta liv existerar efter givna förutsättningar. Det alstras, det fortplantas, det dör. Det kräver luft, vatten, näring. Det finns villkor för livet och det existerar efter någon sorts ordning. En styrande princip.

Kanske har det funnits människor tre miljoner år. Otvetydigt är människorna den mest högtstående art som framkommit. Människor skiljer sig från andra arter bland annat genom att de har språk och religiösa föreställningar. I de religiösa föreställningarna finns teorier om en skapelse och om människans ursprung. Människor begraver sina döda, de firar barns födelse och har riter kring äktenskap. I religion finns också gudsbegrepp. Om någon som bringat ordning i kaos. Om en makt utanför människan av vilken deras och annat liv är beroende.

Naturligtvis har gudsbegreppet utformats olika i olika sammanhang, på skilda håll, i olika tider. Och givetvis har religion orsakat konflikter liksom etnicitet, ekonomi, maktrivalitet och annan mänsklig verksamhet Enligt kristen-judisk tro är människans guds avbild. Men enligt romerskt tänkande skulle oxar, om de hade en gud, vara lik en oxe. Enligt hinduism är gudsbegreppet bakom avatarer omöjligt att beskriva och inom buddism är det närmast ett tillstånd. Men mycket är gemensamt. Oftast ses gud som representant för det goda, för kärleken som är en förutsättning för den sexuella fortplantningen. Religionerna har också lagar för hur livet skall levas. Kunskaper om gott och ont.

Tidigare var man i högre grad underställd naturen och det är uppenbart att naturen inte endast gagnar den mänskliga existensen. Livet på planeten är inget paradis. Det finns krafter som förstör. Oväder, hungersperioder, kyla, hetta. Det finns sjukdomar, fientliga djurarter, fientliga stammar. Bara de mest anpassade överlevde. Det finns ondska. Också mörka sidor i det mänskliga sinnet. Även ondskan ses som en makt människan är utsatt för och för vars verkningar hon behöver tröstas och också detta hanteras av religionerna.

I religion och i gudstro finns också andliga dimensioner. Människor menar sig ha en ande, en själ - en förmåga att tänka, känna, avgöra rätt och fel, uppleva skönhet och ha upplevelser av religiositet, av helighet. Det finns heliga män, gurus, mystiker, schamaner som menar sig ha uppnått transcendentala tillstånd, gemenskap med gud. Och förmedlat sina upplevelser till allmänheten. Så gjorde Buddha, Moses, Jesus och Muhammed och kanske detta är religionernas ursprung. Att det är möjligt för människan att förnimma livet intensivare under vissa villkor är inte otroligt eftersom vi alla är delaktiga i det. Inte heller verkar tanken på liv efter döden helt befängd. Energi är oförstörbar. Också den energi som skapar mitt och andras liv. Den kan inte förstöras, bara omvandlas. I den jord som man är kommen från och som man åter skall varda till, spirar nya liv.

Man kan tänka sig en styrande vilja bakom universum. En mer konventionell gudsuppfattning. Men man kan också föreställa sig att skeendet är en pågående skapelseprocess och styrs av orsakssammanhang, en mer materialistisk tro som dock inte är omöjlig att förena med en gudsuppfattning, med en styrande princip, en logik, ett förnuft.

Under alla förhållanden kan man konstatera att den utveckling som har skett under jordens historia har haft en riktning, har gått från bakterier till mer sofistikerade livsformer, till en art som nu kan förändra planeten och kanske också förinta den. Tro på utveckling och världens undergång är inte heller främmande i den religiösa tankevärlden.

I vår tid, i vårt västerländska samhälle är vi inte underkastade naturens villkor på samma sätt som tidigare generationers människor. Naturen är tämjd och planeten är inrutad och satt under resursplanering. Människor bor i städer, lever i lägenheter, rör sig i stadslandskap. Planeten liknar numera en artefakt. Man lever ett skyddat liv i en till stor del människoskapad omgivning. Grundämnena är kartlagda, genkoderna avslöjade, atomkärnorna splittrade och utforskade och människor är numera de som i hög grad styr livets villkor. Den gud som primitivare människor såg i natur, i livskraft, i kärlek och skönhet är inte längre lika märkbar. I vår postmoderna tid som tvivlar på objektiva värden, hyser skepsis till sanningar, anser naturrätt passé och biologiskt kön en social konstruktion, är det religiösa medvetandet, i den mån det fortfarande finns, annorlunda.

Av Jan Wiberg 15 okt 2006 22:12