Är Fredrik Reinfeldt verkligen feminist?

Sankt Göran har så slutligen degraderats av folket till vanlig knekt samt tvingats stiga ner från sin höga Jämställdhäst. Snart väntar en vardaglig tillvaro i hans enkla soldat-torp. Men myten lever vidare! Och hur gick det egentligen för den stackars prinsessan och den hiskeliga draken som höll henne fången?

När förra regeringspartiet bestämt sig "för att bli feministiskt" hur det nu gick till, påpekade dess husorgan Aftonbladet, förstås, att detta var helt rätt, "eftersom det här med kön följer oss från vaggan till graven." En sant feministisk slutledningsförmåga, Heureka! Tänkte då tidningen på, att det i allmänhet är kvinnan som låter stoppa oss i vaggan, liksom även i graven? Eller tänkte Aftonbladet på, att det i allmänhet är män som tillverkar såväl vaggor som likkistor samt gräver gravar? Aftonbladet verkar inte ha tänkt alls! Och en tidning som skyller kvinnors och flickors alla problem på männen, men har bantningsbilagor var och varannan helg, tänker en sådan? Nej, snarare torde Aftonbladet ofta lida av mental anorexi, dvs. intellektuell självsvält, särskilt när den framför sina nygamla könsattityder. För feminismen är en attityd, med en ytlighet som nästan imponerar! Genom Den heliga enfaldens evangelium sprider den ständigt sitt könsegocentriska och mansfientliga budskap, med mytiska bilder vars helighet inte får ifrågasättas. För detta är "DEN SANNA BILDEN"! Och så här fungerar det, med modern bildteknik:

Tag ett typiskt "kvinnoproblem", verkligt, påstått eller inbillat, såsom feminismen och dess medlöpare ser det. Zooma in problemet till 10 eller 100 gånger så man ser "hur stort det är", och så att motsägande faktorer inte får plats på bilden. Använd snabb exponering så inget hinner hända som kan förändra slutresultatet. Klart! På den färdiga bilden kan vi sedan alla tydligt se, att kvinnorna verkligen har ett problem, och att det är männen som är problemet, här är ju beviset! Sätt ett känslosamt, moraliserande namn på bilden, masskopiera den, och skicka ut den. Till rikspress, TV och radio, till Jämo, Roks och andra feministnätverk, till partierna, myndigheter, landsting och kommuner. Till skolor, universitet och institutioner, till LO och SAF, kanske EU och FN: "Så här ser det ut!" Bilden är förstås ett tvådimensionellt snitt ur verkligheten, samt som vi vet alltid svart-vit för kontrastens skull. Men det anmärkningsvärda är, att fastän bilden presenteras som en objektiv helhetsbild, så är den oftast skarpt beskuren samt tillrättalagd eller uttagen ur sitt sammanhang!

Samma teknik kan sedan användas när feministerna eller deras hustomtar i media och riksdag vill visa att kvinnor inte bara är lika bra som män, utan att kvinnor är MINST lika bra. Dvs om de inte rent ut sagt är bättre förstås, vilket inte sällan är det vanligaste påståendet, ibland ända upp i FN! Män är bättre på matematik, att läsa kartor och att dö på slagfältet! Punkt slut!

När det gäller att visa upp manliga problem, respektive "mansdominans", som är nutidens negativa kodbeteckning för manlig duglighet, så är bildtekniken annorlunda. I det första fallet måste man först hitta ett manligt problem som är relevant även för kvinnorna, annars är det inget intressant och inget att slösa bilder på! Den färdiga bilden visar sedan, precis som förväntat, att mannen själv har orsakat sitt problem, eller har han sig själv att skylla genom sin livsstil eller av liknande skäl. "Han är helt enkelt sån!" Men, som det heter, det drabbar ju i första hand inte honom själv, "utan som vanligt drabbas kvinnan hårdast"!

Och i det andra fallet, om man vill visa upp en bild av när män gör jobbet eller snarare, att vi har ett "manssamhälle där mannen är normen". Då presenterar man en stor bild, eller är det ett fotomontage?, där det tydligt syns hur mannen liksom har trängt sig förbi kvinnan, och faktiskt hindrat henne! Detta bara för att han är en sån prestigefylld typ, ett själviskt kön som inte vill låta kvinnor vara med, en hänsynslös chauvinist eller vad den dagsfärska klyschan nu kan vara. Eller ännu listigare, han är i själva verket rädd för kvinnor! Tydligen det allra värsta kvinnor fortfarande otidsenligt eller ej kan förolämpa män med, hela vägen från småskolan och uppåt! Och som vi också kan se, blev resultatet av mannens arbete inte alls så bra, eftersom kvinnan "inte fick vara med"! "Manssamhället" blev inte helt lyckat, och det är förstås uteslutande "mannens fel"!

Men "manssamhället", det kommer trots allt feministerna och dess mediapolitiska svans aldrig att kunna eller ens vilja ta bort! Vart skulle dom då rikta sitt genusgnäll om "manliga privilegier, normer och mansdominans"? Fastän detta oftast är en skönmålande vrångbild över en samling manliga plikter, utsatthet eller ren livsfara. Som i alla de tunga, kalla och riskabla skitjobb som kvinnan "självklart" förväntar sig att mannen skall utföra, vilket han också snällt gör, "kvinnoförtryckaren"! Att kön generellt, socialt eller biologiskt skulle vara en fördel för män och en nackdel för kvinnor, detta är Den Stora Bluffen. Och denna kan bara överleva genom hyckleriet i debatten, genom tystnaden om mäns särskilda och rätt ofta sämre villkor i allt från vardagsliv till lagstiftning.

Eller innebär "manssamhället" endast sådant som styrelser, forskarplatser och politiska församlingar? Ja, då är det visst bara styrelserna kvar, vilket märks genom ältandet i media. På universitet och forskarplatser är det redan kvinnlig dominans, i media, politik och hos myndigheter är feministdominansen total. På Labours kongress i Storbritannien redan för några år sedan visade Sankt Göran Persson skrytsamt upp den "Nya bilden av Sverige", med kvinnlig dominans på viktiga samhällsområden. Dvs., den svenske mannen halkade efter, vår svenske statsfeminister var stolt! Men i Sverige matas vi inte med denna medaljens baksida, en sådan skulle störa de två officiella bilderna av vårt land. Antingen det nu är "världens mest jämställda land" eller tvärtom "det kvinnoförtryckande manssamhället" som man vill visa upp!

Det är en annan viktig bild som saknas i år, dvs. den blev utbytt. Bilden av Sankt Göran P. poserande med alla sina feministrar! Könskvoterade, jämställdhets-utmärkta och porrnitiskt kompletta! På borggården framför slottet med prinsessan. Och åtminstone hon blev väl befriad från den hemska draken? För hon upphöjdes ju slutligen till kronprinsessa, och slipper nu bli blott en ingift gratisarbetande hemmafrudrottning, som sin mamma! Hon kan få regera i sitt eget kungadöme, ja det kanske t.o.m. kan få bli ett drottningdöme, det första? Fast maken, han blir nog bara prins som förut. Men Sankt Göran, han som förlorade sin helgongloria under en fiktiv doktorshatt, och på grund av en del värre snedsteg, han försvann alltså delvis ur bilden. Hur gick det då med draken, och vem var det egentligen, odjuret? Detta har den initierade läsaren säkert redan räknat ut. "Patriarkatet" förstås, vad annars? Och därmed blev det också nödvändigt att hålla honom, ja dvs. myten, vid liv ett tag till!

Så nu väntar vi på hur det skall gå för draken Patriarkatet och den nya regeringen under ledning av vad som snarast måste betecknas som en kung: "Fredrik, den store" med sin heliga ? allians. Kanske även denna med uppdrag att försöka döda drakar som hotar våra prinsessor? Och tvärsigenom blocken i Riksdagen går ju även "Den oheliga alliansen", den mellan de båda Sankt Larsarna, helgonlika "riddare av den proletära" respektive "den liberala feminismen". Båda upprätthåller de tillsammans med sina likasinnade den medeltida idealbilden om "Damernas Riddare". Enligt dem är kvinnor och tjejer, debattens "bortskämda prinsessa", alltid svaga eller underordnade "oskyldiga jungfrur", och därför drar de förra ridderligt sin lans för könspolitikens feministiska överordning. Så blir det alldeles "jämställt"!

Och om man läser i M:s manifest om könsproblematiken "Lika möjligheter för män och kvinnor" så inställer sig ännu fler tvivel! Ty redan i början av detta får vi veta, att det inte är män som har för kort livslängd utan kvinnor, "ensamstående kvinnor"! Inte heller här framträder vanliga människor, män och kvinnor med bådas problem, fel och förtjänster. Nej, här redovisas bara kvinnliga problem och offer samt manliga privilegier eller skurkar! Inte ett ord om männens problematik, och samma sak i regeringsförklaringen. Att i manligt ledarskap våga ta av sig sin stoiska rustning och offentligt visa och ge omtanke även till det egna könet verkar fortfarande vara otänkbart inom ramen för den påstådda "jämställdheten", oavsett regering! Vi män, av kvinnor födda, är visst så starka och osårbara att vi som kön aldrig behöver särskild empati eller hjälp. Jämställdheten får bara omfatta ett kön, i evighet amen!

Alliansens motto är "förnyelse", men dess åsikter om könen verkar närmast vara kopierade från Fi:s gamla nattståndna idéer! Har vi inte fått nog av dessa partiöverskridande och opportuna klavertramp från våra risktagspålitliker, med alla deras brister i ansvar, omdöme och s.k. jämställdhet? Att Feministas Rödluvan i Ulvskogen anklagar feministen Lasse liten i Leijonborgen för våldtäkt i cyberrymden talar väl sitt tydliga språk!

Det kan således av flera skäl finnas anledning att återkomma till "Fredrik den store" och hans allierade för att kolla upp om det BARA var visiren som glappade vid snack om kön! Eller om det kan finnas någonting annat där innanför?

Eller tänker alliansen verkligen hjälpa Sankt Göran och den lede Fi att kämpa mot en mytologisk drake?

Av Joakim Steneberg 11 okt 2006 19:24