Äntligen ett uppdrag! Del 2

Ibland slår saker väldigt bra ut, så blev det i detta fall. 21 åringen som jag ordnade jobb åt och som tagit hand om sin lillebror sen han var liten p g a en cp skada, har fått en riktigt fin lägenhet då han nu har inkomst och slipper snart bo i den lilla stugan släktingen hyrt ut till honom och lillebroren. Nu blev det så att han blev sjuk i lördags och jag ringde runt till dom som står på listan med namnet "Vi som kan hoppa in på helgerna", och det var faktiskt inte riktigt så i alla fall denna helg, ingen kunde, då slog det mig, jag ringde upp chefen och förklarade situationen, berättade om 21 åringens lillebror som har en cp skada vilket gör att han går konstigt varvid chefen frågade "Det enda som intresserar mig är om han klarar jobbet, gör han det? "Helt klart", svarade jag, och saken var biff. Ringde den unge mannen och frågade vad han hade för sig och frågade om han skulle kunna hoppa in på ett 12-timmarspass åt sin bror. "Helt klart" svarade han och vi bestämde att jag skulle hämta honom vid 17.00. Ni skulle ha sett denna unge 18-åring som stolt haltade in med oss, fick förklarat vad han skulle göra och satte igång att jobba med en glädje sällan skådat vid ett löpande band. Det gick upp för mig hur stor den sociala biten är för en sån här kille på en arbetsplats, han pratade under arbetets gång med alla om allt och inget, log ständigt och svarade villigt på alla frågor om sin cp skada. Vid 11.e timmen kunde man se att han gick på sparlåga givetvis, men glädjen var kvar i leendet och när jag släppte av honom hemma hade hans liv förändrats en del, han var en av oss i 12 timmar, och efter det tror jag nog att han insåg att egentligen är en av oss och alla andra alltid, det känns bara inte så ibland. Han går på folkhögskola nu och ska bli socionom, han anser sig kunna sätta sig in i hur det är att ha det jobbigt och ändå jobba framåt, och det får man verkligen hålla med om.

Den ensamstående kvinnan som har 2 barn och som även hon anställdes i den förra artikeln, har nu mött kärleken via internet, och alla vi på jobbet har godkänt honom, även albanen som jobbar där och blev lite överbeskyddande när han hörde att hon träffat en kille. Hans första reaktion var "Vem är denna kille som inte ens frågat oss innan han tar henne, vem har han frågat?" Ja, vi är ganska rädda om varandra på detta skift, kanske därför vi har de bästa siffrorna vad gäller prodution. Den ensamstående kvinnan har hittat en fantastisk kille som häller upp bad och tänder ljus när hon kommer hem från jobbet, tar henne på seglingsturer och verkligen visar henne att prinsar finns, man måste bara kyssa många grodor innan man hittar en.
För min del känns det mest som att jag snart måste vidare nu när det funkar här, behöver liksom nya uppdrag som kräver mycket och, som ni kan läsa, ger ännu mer.

Av Angus Liddell 05 sep 2006 17:03