Jag upplevde klassamhället

När jag gick i skolan var det lika mycket arbete som skolgång. Vi barn bidrog i hög grad till familjens försörjning. När man åt frukost på morgonen gällde att man åt tillräckligt med gröt och smörgåsar för annars kunde man bli ganska hungrig innan man fick det första målet lagad mat när man kommit hem från skolan. I skolan åt man medhavda smörgåsar. När jag ätit bytte jag kläder och började arbeta och när det var bråttom kunde jag arbeta till sent på kvällen. Det var aldrig tal om att jag skulle läsa läxor. Jag hade lätt för att lära mig så jag klarade mig bra i skolan i alla fall. I början av skollovet var det mycket arbete. Grönsakerna skulle rensas, gallras och hackas och potatis skulle sättas. När vårbestyren var avklarade fick jag och min yngre bror semester i fjorton dagar och vi cyklade de fyra milen till en farbror i Blekinge.
När arbetsveckan var slut på lördag kväll blev det alltid tunna pannkakor och ofta var det vi barn som gräddade dem. Det var en ljuspunkt i tillvaron. På söndagen var vi lediga. Trots detta var det en viss verksamhet på söndagarna. På höstarna plockade vi kantareller och det kunde bli 50 – 75 kilo svamp och vi arbetade till sena kvällen för att rensa dem. Vi plockade också medicinalväxter och sålde dem till medicinalstyrelsen i Stockholm. Den dyraste medicinalväxten var nikt. Det var frömjölet på en växt som hette mattlummer. Frömjölet användes till att rulla piller. Vi fick ihop flera kilo frömjöl. En stor inkomst gjorde jag på att sälja fröpåsar. Jag åkte efter det att jag slutat skolan runt i byarna och samhällena med cykel. Ett år sålde jag fröpåsar för 300 kronor och av det fick vi behålla 100 kronor. När jag cyklade hem från skolan stannade jag till hos två äldre kvinnor och högg deras ved. En dotter som bodde i Norrköping betalade mig för besväret. Ett bevis att barnen skulle arbeta hemma i jordbruket var att man var fri en vecka på hösten för att plocka potatis. Det kallades för potatislov. Det var mycket arbete med att plocka potatis för vi hade helt hektar. Ett år plockade jag potatis hos en skolkamrat. När jag var fjorton år var jag gammal nog för att börja tröska. Jag följde med tröskan till de olika bönderna. Det tog en dag att tröska årets skörd. Man var alldeles svart i näsan av dammet från tröskan. När bondebarnen var 14 år förutsattes det att de skulle börja arbeta för sin försörjning. Mina äldre bröder började arbeta som springpojkar. Andra började arbeta på glasbruken. Överklassens barn skulle studera vidare även om de var obegåvade. Ett undantag från regeln var min yngre bror och det var en lärare som ordnade så att min bror började i realskolan. Det har jag berättat om i min första artikel på Sourze.
Med överklassen kom jag i kontakt genom att det fanns ett herrgårdspensionat en kilometer hemifrån. Jag var där ganska ofta. Jag levererade grönsaker till köket. Där bodde mycket rika personer under sommaren. Jag kom i nära kontakt en av gästerna, Asta Petrovsky som bodde i Lund. Jag kommer ihåg att jag hade plockat en halv liter smultron som jag lämnade över till henne. Jag inbillar mig att pensionatsgästerna måste tyckt att vi barn var oerhört fattiga. Vi hade hemsydda kläder och hemstickade strumpor som slutade ovanför knäna och hölls uppe av strumpeband. På sommaren gick vi barfota. Ibland skänkte Petrovsky oss köpekländer så att man kunde stoltsera med samma kläder som de rika. Det är inte odelat positivt att vara utsatt för välgörenhet. Ibland skämdes man för att man var så fattig.
Jag arbetade hemma på gården tills jag var 18 år. Det berodde på att min far hade byggt tre växthus och startat Duvemåla Handelsträdgård. I växthusen odlade vi utplanteringsväxter och på sommaren tomater och gurkor. När jag arbetade i en handelsträdgård i England skötte jag tre växthus med tomater. Trädgården i Duvemåla säljer fortfarande utplanteringsväxter och drivs nu av en brorson. De gamla växthusen är dock nedrivna.
Ungefär år 1960 blev jag en vänsterman. Det var vad som hände på Kuba som fångade mitt intresse. Jag började förstå vilken stark kraft underklassen kunde vara i ett samhälle. En människa med starka underklasskänslor kunde arbeta hårt, vara mindre korrupt och vara beredd att offra livet för saken. Det bästa sättet att omskapa ett fattigt överklassamhälle till ett samhälle med välstånd vore att utnyttja dessa känslor i den processen. Nu kan man undra varför jag blev en vänsterman, jag som vuxit upp i en kapitalistisk bondeförbundsmiljö. De flesta bönderna röstade på bondeförbundet och mina bröder var med i dess ungdomsförbund SLU. Ett år var min äldste bror ordförande i SLU. En del bönder var svårt skuldsatta och det var egentligen banken som ägde gården. Om bönderna inte kunde betala räntan på lånet fick de gå från gård och grund. Jag var ibland på banken omsatte växlar på tre månader med 50 kronor.
Enligt vissa ägde det inte rum en rysk revolution 1917 utan det var en statskupp i stället. Jag kan till viss del acceptera detta. Enligt min mening ägde den ryska revolutionen rum under inbördeskriget 1918-21. Mot alla odds vann de röda kriget och det var enligt min mening den samlade kraften hos alla ryssar med underklasskänslor som fällde avgörandet. Man kunde också bättre ta vara på den begåvningsreserv som fanns i underklassen. Att man tog vara på begåvningsreserven genom att införa allmän skolgång och vuxenutbildade de många analfabeterna gjorde att Sovjetunionen kunde segra i andra världskriget. Det var säkert kvardröjande klassmedvetenhet som gjorde att soldaterna kunde kämpa så tappert.
Ett annat exempel på en verklig revolution var den i Kina. Under mindre än två år 1947-49sjönk överklassens Kina ihop som en sufle när underklassen gjorde uppror. Överklassen hade miljoner soldater och amerikanska vapen till sitt förfogande och likväl segrade de röda. När överklassen styrde Kina på 1930-talet kunde Japan erövra större delen av Kina men när amerikanska soldater närmade sig Jalufloden, på gränsen mellan Korea och Kina, ingrep Maos Kina och pressade tillbaka de amerikanska trupperna till demarkationslinjen mellan Nord- och Sydkorea. Det visade vilken revolution Kina hade genomgått. Vad Mao än har gjort för galenskaper, som det stora språnget och kulturrevolutionen, så kan man inte frånta honom förtjänsten att ha omvandlat Kina från ett samhälle där överklassen styrde över ett fattigt folk till ett jämlikt samhälle där det inte fanns fattiga och rika
Jag har också stor förståelse för kvinnors kamp mot underordning i det patriarkaliska samhället. Vi som tillhörde underklassen var underordnade överklassen. Och det var en djupt känd upplevelse. Överklassen ägnade sig hela dagen åt fritidssysselsättningar som till exempel att vara ute och promenera medan vi arbetade hårt för att klara försörjningen.
När den generation som var född på 1930-talet har dött finns det ingen som har upplevt det svenska klassamhället. På 1950-talet var allt förändrat. Alla hade köpekläder och hade skor på fötterna. Det började bli svårt att se vem som var fattig eller rik. Även arbetarna och bönderna började att köpa bil, inte som tidigare bara de rika.
De erfarenheter som jag gjort under min uppväxt gör det naturligt för mig att rösta på vänsterpartiet. När jag läste om Kuba på 1960-talet visste jag att jag hörde hemma på vänsterkanten. Trots alla omvälvningar som jag upplevt under mitt 70-åriga liv har jag varit vänstern trogen.

Av Yngve Karlsson 04 sep 2006 14:43