Det borgerliga bidragsberoendet

Den borgliga alliansen har äntligen enats om familjepolitiken och jag måste nog erkänna att jag först var skeptisk men när jag fått tänka igenom det hela lite så ter sig förslaget inte så tokigt.

Om jag väljer att stanna hemma med mitt barn kan jag söka ett kommunalt vårdnadsbidrag på högst 4000 kronor per månad samt att jag tjänar in den tusenlapp det skulle ha kostat mig att ha mitt barn på dagis. Nu kan det tyckas att 4000 kronor i månaden är en rätt dålig lön för en 12 timmars arbetsdag men då får man ha i åtanke att jag inte är utbildad att arbeta inom barnomsorgen.

Jag tänkte dessutom att jag skulle övertala grannarna att lämna sina barn hemma hos mig så att jag då kan söka en barnomsorgspeng för mitt privata lilla dagis. Nu är jag som sagt inte utbildad för att ta hand om barn men hur svårt kan det vara? Det är väl bara att sätta dem i sandlådan med en spade. Hur mycket pedagogik krävs det för att klara av det?

Förutom detta vill de borgliga partierna även införa subventionerad hemhjälp och med tanke på att jag ändå skulle vara hemma hela dagarna så kan jag väl lika gärna diska, tvätta, damma och laga mat samtidigt. Jag har inte listat ut var jag kan söka detta bidrag än men det ska nog ge sig när de vinner valet.

Så då har jag min inkomst säkrad fram tills barnen blir stora nog att börja skolan men förhoppningsvis så har de borgerliga partierna kommit fram till ännu ett bidrag jag kan söka för att ha hemundervisning så att jag aldrig mer behöver ge mig ut i det "vanliga" arbetslivet igen.

Problemet, som jag ser det, inträffar först när jag ska gå i pension för jag antar att alla dessa bidrag inte är pensionsgrundande men jag kanske kan fortsätta med min dagisverksamhet tills jag bli senil och då kan min man kanske söka något slags vård-av-dement-i-hemmet-bidrag så vi klarar oss fram tills begravningen.

Av Jenny Grewdahl 31 aug 2006 15:35