Wille Crafoord: "Paul McCartney inspirerar mig"

Del 2

Vi har suttit ner i dryga timmen nu och jag har inte ens sneglat på min fusklapp med stödfrågor som jag gjorde ifall jag skulle tappa fokus. Lyckligtvis, borde man kanske säga, har jag inte sneglat på den. Wille har så här långt varit lättsam, trevlig och pratsam, det är i princip han som lett samtalet framåt. Jag har ändå några frågor som jag vill ställa honom, och det passar rätt perfekt nu när det blev ett litet avbrott i intervjun.

Sourze:
"- Du tog rekordet i antalet inropningar på Västerviks visfestival år 2004.
- Du har håvat in en kvarts miljon på hundkapplöpning.
- Du har utnämnts till sexigast i Sverige.
- Och du har sjungit duett med Sven Bertil Taube.

Vilket av dessa är du mest stolt över?"

Han ler medan han tänker, han verkar se de olika tillfällena framför sig, och han tänker ett bra tag innan han säger:

WC: "Duetten med Sven Bertil är jag nog rätt stolt över. Men det stör mig att Håkan Hellström gjorde en sån där grej på Berwaldshallen. Det borde jag ha gjort. Det kommer jag alltid vara avundsjuk för…listigt av honom. Men Sven-Bertil Taube är en jätteidol."

Sourze: "En förebild?"

WC: "Ja, bland andra… och sen den där kvarts miljonen som jag vann på hundkapplöpning. Det här är ganska roligt; jag frågade min revisor sen hur jag absolut, absolut bäst skulle investera de pengarna. Så han tänkte en vecka, och sen kom han tillbaka och sa: Nu vet jag, Wille, hur du ska investera pengarna. Telia-aktien släpps nästa vecka!" Så jag satsade allt på Telia. Det är inte mycket kvar nu."
Han tänker lite och säger, "En förskräcklig historia egentligen."

Sourze: "Vilket av dessa är du minst stolt över? Om man inte tänker på efterföljden av hundkapplöpningen?"

WC: "Det blir nog hundkapplöpningen ändå, det kan jag ju inte vara så stolt över, det är ju mest tur."

Sourze: "Du har redan nämnt Sven-Bertil Taube. Var hämtar du mer inspiration ifrån?"

WC: "Paul McCartney... Django Reinhardt. En gitarrist som är lite av en zigenargittarist från 40-50- talet. Har du sett filmen Dur och Moll med Sean Penn i huvudrollen? Den gör lite ironi på hans liv. Väldigt inspirerande. Den borde du se!"

Sourze: "Vad skulle du kategorisera dig själv som? Trubadur är det ju, men du gör rätt bred musik."

WC: "Det tror jag är ett stort dilemma för mig som artist, just att det är väldigt svårt att ringa in mig. Om jag har lust att göra en disco-, punk-, eller en hiphoplåt så gör jag det liksom. Man kan säga så här att anledningen till att jag är trubadur är egentligen en budgetfråga. Jag har inte råd att åka runt med en hel symfoniorkester liksom… jag skulle gärna kalla min musik för symfoni, men då kostar det också skjortan att åka runt på turné. Man kan ju göra symfoni av all musik, tveklöst."

Sourze: "Vilka instrument behärskar du?"

WC: "Jag spelar i huvudsak gitarr - lite piano. Gitarr är det jag tränar mest på, det är huvudinstrumentet."

Sourze: "Och vad lyssnar du på?"

WC: "Jag är en allätare. Man kan säga att jag lyssnar på random, det är min grej, och det är det som är det roliga med att iPods och iTunes. Att lyssna på random. När musikspelaren själv väljer spår och gör en egen blandning av all musik man har. Red. anm. Det var verkligen steg nummer ett, att lyssna på random på sin egen musiksamling, när tiotusen låtar blir omkullkastade och blandade. Plötsligt hittar man musik som man knappt visste att man hade. Sen tog jag steget ännu längre när jag träffade en kille i USA för två år sen, vi bytte helt enkelt iPods. Då fick jag en annan människas hela skivsamling, och det var fantastiskt alltså. När man lyssnar på random på den iPoden, då är man ju helt ute och cyklar! På min vägg hemma har jag en plats där jag sätter upp bilder på alla mina idoler, och det är allt från Django Reinhardt till Hasse & Tage, det är väl kanske 25 bilder, inklusive en bild på gud. Sen har jag också en bild på tre stycken bluesmusiker från 20-30- talet som jag inte har en aning om vilka det är, men de tre grabbarna representerar all jävla skön musik som man undrar vad är det här för någonting när man hör det. Jag tror att den absolut skönaste musiken är den musik som man ännu inte hört. Man hinner inte med att höra allt, framförallt nu när det görs så mycket ny musik också. Jag tycker nästan att man borde lägga ner att göra ny musik så man hinner lyssna på gammal musik och ta igen lite av det man missat."

Sourze: "Gud på idolväggen? Alltså, är du religiös?"

WC: "Nej det är jag inte. Jag är ganska långt från religiös faktiskt. Men den vanliga svensken är nog lite nyandlig, med en och annan kristall liggandes på nattygsbordet. Jag är definitivt en cyniker. Skeptisk och misstänksam på det mesta."

Han ler när han säger det.

Sourze: "Senast lästa bok?"

WC: "Monthy Pythons biografi. De har en fantastisk förmåga att skapa humor av inget där. Det krävs så lite för att skapa humor. Eric Idol har sagt I was born at the same hospital as my father. Surprisingly enough, not at the same time. Så enkelt och så kul!"

Vi börjar prata hundar för det kommer förbi en hund och den gamle mannen på gatan som legat still under större delen av intervjun tycker att en vit liten sak skall passa sig när han går förbi. Han berättar att hunden som ligger under vårat bord är flickvännens. Han liksom fick den på köpet. Han ser snäll ut, men är gammal och lite butter…hunden alltså.

Sourze: "Senast sedda film?"

WC: "Casanova. Vilken jävla skitfilm. Ja vilken jävla skitfilm! Jag blev så förundrad över att han levererar ett sånt jävla töntigt kvinnoporträtt. Man mosar in en tjej som ska vara lite sådär självständig och modern är det då tänkt ur hans underliga synvinkel, Lasse Hallström. Jag och min tjej kom efter ungefär en timme fram till att den där Casanova är ju faktiskt rätt gullig. Och hon har inte sagt en snäll sak till honom på en hel timme, inte en snäll blick, sagt en gullig grej. Dumpa bitchen, liksom! Han gjorde ju sitt bästa, köpte en gris till henne och verkligen krusade men hon var bara sådär... vafan? Börja skriv krönikor i DN eller nåt istället, gör något som bitchiga tjejer brukar göra."

Sourze: "Vad är det största som hänt dig rent musikaliskt?"

WC: "Svårt att säga, klart att det var otroligt roligt att spela med Sven-Bertil Taube men nu senast till exempel var jag ute och spelade med Plura i Eldkvarn. Det var också jävligt häftigt, jag hade inte så där vidare bra koll på honom, men det var en mäktig man och vi hade svinkul!"

Sourze: "Något du vill uppnå innan du slutar?"

WC: "Jag har kommit bort från det där med att… förut kändes det så himla viktigt att göra en massa album hela tiden, så många som möjligt helst, men det känns inte så himla viktigt längre. Jag har kommit så i otakt med när jag ger ut skivor och så vidare. Och skivor känns så himla ointressant nu så att jag känner mer att jag vill bevara de låtar jag har gjort. Jag menar, om det finns tio, tjugo, trettio låtar som jag gjort som folk vill höra om och om igen så spelar jag gärna dem om och om igen. Sen kan jag göra nya låtar bara för skojs skull. En och annan kanske blir rätt kass, vissa blir helt okej och en del kanske rent av blir superbra.

Men en sak jag skulle vilja kunna är att spela ett riktigt bra gitarrsolo någon dag, det är en sak som jag tränar på. Att uppträda med en bra låt och sen riva av ett solo… det vore jävligt kul. Jag har spelat gitarr i trettio år och då kan man fråga sig om man inte borde vara bättre på gitarr än vad jag är. Kolla på Jimmy Hendrix, för honom tog det tre år att lära sig att spela gitarr…men å andra sidan känns det som att jag nog är gladare över det jag kan än vad han var."

Sourze: "Din hemsida, sköter du den, eller har du andra som sköter den?"

WC: "Nej, nej min hemsida är mitt skötebarn, det är mitt kontor, och mitt skyltfönster liksom, så där är jag typ jämt…jag lägger ut en låt i veckan, som folk får ladda ner när de vill."

Sourze: "Vad gör du om tio år?"

WC: "Jag hoppas att jag är vid liv i hyfsat tillstånd… och att kunna riva av ett bra gitarrsolo, det hoppas jag kunna göra inom tio år. Gör jag det inom tio år så är jag jävligt nöjd."

Sourze: "Det konstigaste sms du har fått?"

WC: "Man får ju en del konstiga sms av folk som man inte vet vilka de är. Jag brukar uppmana folk att sms:a istället för att ringa när jag är och spelar. Men jag är inte så rädd för kontakten med folk man spelar för, utan det är väl mest när det kommer hotfulla sms. Men när allt kommer omkring så kommer väl de konstigaste sms:en från exfruar och sånt där…

Sen kan man också få jävligt konstiga sms av Robban Broberg och så där va, men dom är alltid gulliga och vänliga, om än lite röriga."

Han skrattar.

Sourze: "Största fobi?"

WC: "Ormar. Jag har skrivit en låt om några kompisar som krockade med en bil mitt på natten, och det visar sig när de kliver ur bilen så har de i den andra bilen haft ormar i lasten så att hela vägbanan är fullpackad med ormar, det är inget jag skulle vilja uppleva.

Och att fingra med torr sand, det är obehagligt, då får jag rysningar.

Och beskäftiga tjejer. Såna där kröniketyper som ska va på tvären mot allt och alla ständigt och jämt. Sånt blir jag trött av."

Sourze: "Sex snabba sista frågor:
Vin eller öl?"

WC: "Vin."

Sourze: "Jeans eller mjukisbyxor?"

WC: "Jeans."

Sourze: "William eller doktor C?"

WC: "William."

Sourze: "Filip eller Fredrik?"

WC: "Fredrik."

Sourze: "Göran eller Fredrik?"

WC: "Fredrik."

Av Olle Arnell 23 aug 2006 18:49