Låt eleven betygsätta lärarna

När en elev får frågan om de är nöjda med skolan, så svarar eleven utifrån sin erfarenhet av skolor. Det låter för många helt korrekt. Men det finns ett stort problem med detta, som skolans företrädare inte har tänkt på när de gör denna typ av mätning. Problemet är att relationen till skolan till mångt och mycket påminner om elevens relation till hemmet. Eleven har endast ett hem och familj. På samma sätt har eleven endast erfarenhet av den skola som eleven går i.

Att värdera och betygssätta sin omvärld kräver erfarenhet och helst även direkt jämförbarhet, t.ex. att Johan får mig att skratta oftare än Anna för att jämföra en viss egenskap hos två personer. Om det inte finns direkt jämförbarhet så försöker människan att hitta storheter att relatera till, som att jag föredrager fotboll framför att göra läxor. Vid samtal med elever i högstadiet blir det väldigt tydligt när en del jämför med sin mellanstadieskola för att kunna värdera sin högstadieskola. Däremot är det lätt för en elev i högstadiet att ha uppfattning om sina lärare eftersom varje elev har flera olika lärare.

Människor undrar hur det kan förekomma barnmisshandel, övergrepp och missbruk i en familj utan att någon märker det, eller varför inte barnet säger något. En väsentlig anledning är att barnet vanligtvis endast har erfarenhet av en familj, den egna. Barnet tror att det är som det skall vara eftersom barnet litar på mamma och pappa. Om barnet skulle prata med sina syskon, så får det i bästa fall samma bild av familjen som barnet redan har. Och det hem som barnet ser hos sina kompisar visar en fin fasad, då alla föräldrar är trevliga mot sina barn så länge deras kompisar är i närheten. Det gör att de flesta barn som har problem hemma inte berättar för sina kompisar eller ifrågasätter sina föräldrar. Och det barn som ifrågasätter riskerar repressalier.

Skolan har en liknande relation till eleven. Det är den enda skola eleven känner till. Och i skolan är ämnena och lektionerna är uppbyggda på samma sätt, rektor är kompis med lärarna, lärare som är dåliga får man stå ut med, elevrådet pratar om den dåliga skolmaten o.s.v. När eleven pratar med kompisar i samma skola och kamrater i andra skolor bekräftas bilden av skolan, eftersom skolor arbetar likartat. Det enda som eleverna har möjlighet att jämföra i skolan, lärare och ämnen, får de inte betygssätta för skolans ledning och lärarfacken.

I mina möten med elever så framkommer det ofta synpunkter på lärare och ämnen. Det är allt från att läraren är ointresserad av sitt ämne till att en lärare kan mobba vissa elever. Eleverna ger i dessa möten uttryck för en bild av sin skola som i vissa fall starkt avviker från den bild skolans ledning ger. En del lärare gör egna utvärderingar av sina lektioner vilket låter lovvärt, men som en elev sade: "Inte tänker jag säga vad jag tycker till min lärare, då vet han ju vad jag tycker och han sätter mitt betyg".

Genom att låta eleverna månadsvis anonymt betygssätta sina lärare och ämnen och att direkt byta ut lärare och skolledningar som inte presterar, skapas det förändringstryck där eleverna har möjlighet att vara delaktiga. Tillsammans med att skolan rejält ökar sin resursandel i lärande och har en nollvision om antalet underkända elever, lägger elevens betygsättning av lärare och ämnen grunden för en toppresterande skola.

Av Mikael Flovén 23 aug 2006 15:05